Nej, jag är ingen husmor, långt därifrån

Det här är en del av mitt kök.

Trots de två tidigare inläggen om Husmoderns hemkurer… nej, jag är ingen husmor.
Långt därifrån.

Jag växte upp med en hemarbetande mamma och en pappa som arbetade som reklamtecknare/skyltmakare. Han kom hem från jobbet klockan 17:00 varje dag. Då åt vi middag. Frukost fick jag på sängen var morgon på en bricka som bars in av mamma. Vi åt aldrig gemensam frukost vad jag kan minnas.

Mamma släppte aldrig in någon annan i hushållsarbetet. Ingen annan fick vara i köket när hon lagade mat eller bakade (kakor och bullar, aldrig matbröd). Hennes matlagningskunskaper var begränsade, så det var inte så mycket variation på maträtterna. Jag lärde mig aldrig laga mat eller baka eller något i den vägen hemma. Och inte att städa, tvätta, stryka heller. För det gjorde alltid mamma. Hon var pedant vad gällde städning och man fick inte smutsa ner eller lämna saker efter sig. Gjorde man det blev det ett himla liv. Och lämnade man något efter sig blev det med automatik bortplockat av mamma. (Så varför skulle jag?)

När mamma gick bort efter två bröstcancer-operationer med påföljande strålning den 26 januari 1964 så tog pappa över matlagningen och hushållsarbetet. Jag var 21 och visste inte ens hur man kokade potatis… och hushållsarbete var inte något jag intresserade mig för.

Att stryka lärde jag mig på en kibbutz i Israel när jag blev placerad i strykhuset under en period då jag hade bihåleinflammation och inte fick jobba på fälten som jag annars gjorde. Där lärde jag mig en massa stryktekniker som jag senare haft stor nytta av.

Att laga mat lärde jag mig via trial-and-error när jag bodde själv i en andra-hands, möblerad, lägenhet i Tel Aviv, Israel (jag jobbade då på en resebyrå). Det var mycket som hamnade i sophinken under den perioden. Tvätten? Den lämnade jag bort och fick tillbaka ren och struken. Bara strumpor och underkläder tvättade jag själv.

När jag flyttade tillbaka till Sverige 1974, efter ett antal vändor fram och tillbaka till Israel, och fick min första hyreslägenhet och flyttade hemifrån, fortsatte jag lära mig själv laga mat. Jag köpte och läste kokböcker för att lära mig. Jag läser fortfarande kokböcker, men numera kan man hitta det mesta på nätet. Idag kan jag också improvisera med matlagningen och vet ungefär vad som går ihop och hur det ska tillagas.

Under de år (15) jag var sambo med Janne lagade vi mat tillsammans. I alla fall lördagar-söndag och helger. Resten av veckan åt vi ju lunch på/vid jobbet. Vi bakade också matbröd och experimenterade en del med olika sätt att blanda mjöl och vad man kunde ha i brödet. Vi gjorde till och med egen surdeg. Men vi gjorde inga kakor. Och inga bullar. Testade en gång att göra saffransbullar. De hamnade i soporna. det blev stenbullar… glömde en omgång jäsning. Gjorde det en gång till och då gick det bättre. Men det var inte roligt att baka bullar. Ingen av oss var ju ens särskilt förtjust i att äta dem.

Har gjort pepparkakor en enda gång i mitt liv. Inte värt besväret. Jag köper färdiga istället. Vi plockade och torkade svamp. Vi plockade och torkade även örter av olika slag och under den period (7 år) vi bodde i radhus hade vi ett mindre kryddland utanför dörren.

När Janne och jag separerade, och matberedningsmaskinen senare gick sönder, slutade jag baka.

I höstas köpte jag äntligen en ny matberedningsmaskin och har nu börjat baka matbröd igen. Lite trevande. Det finns helt andra mjölsorter idag och man kan exempelvis köpa färdig surdeg. Det går framåt… ;). Jag lär mig vartefter.

Surdegsbröd

Jag läser fortfarande kokböcker och recept. Numera hittar jag de flesta recepten på internet. Jag har också en receptsamling på min webb för mina favoritrecept. (Ombyggnad av webben pågår, i mån av tid, så den kan se lite underlig ut här och var). Det händer att jag då och då uppdaterar den samlingen. Det är lättare att hitta recepten där, än på urrivna delar av tidningar eller i böcker. Så sent som för cirka två veckor sedan gjorde jag potatissallad för första gången i mitt liv. Tack internet. Jo, den blev bra.

Jag gillar fortfarande inte att städa och/eller stryka, men gör det, för att man ju måste. Tvätta är inget problem. Har ju tvättmaskin. Och vi har tvättstugor i bostadsrättsföreningen.

Men någon husmor är jag inte. Hur folk som jobbar, har partner och barn hinner med sånt har jag aldrig begripit. Hushållsarbete av alla slag har alltid varit mitt lägsta prio. Det finns annat som är mycket roligare.

Dag 3/100