Mello-dags

Så är det åter mello-dags, Melodifestivalen 2014 final.
Förr tittade jag aldrig på den.
Jag började titta när jag jobbade på Aftonbladets teknikavdelning. Vi hade ju TV-apparater precis överallt och under Mellon var det oftast lugnt på bladet och ingen ville ha support just precis då. Under åren jag jobbade där jobbade jag natt under flera Mellon.
Sen har jag fortsatt titta.
Inte för att jag tycker att den är bra, men för att det är lite intressant att se hur det går.
Förra årets vinnare – Robin Stjernberg – har jag fortfarande svårt att lyssna på – han sjunger SÅ falskt…Han är inte ens särskilt charmig.
Och flera av årets deltagare är inte precis skönsångare de heller.
Det var skönt att vi slapp Martin Stenmarck, och några av de andra som varit med förr och som aldrig ger upp med att försöka igen.

I ingen särskild ordning (bilderna är skärmdumpar från SVTs Melodifestivalsite. Länkarna på respektive bild går till respektive artists bidrag.):

Anton Ewald – duktig dansare, ingen vidare sångare. Att han ständigt tar sig i skrevet är riktigt störande.

Ellen Benediktson – småtråkig, men bättre än Sanna Nielsen.

Oscar Zia – har aldrig tyckt att han är bra. Sjunger falskt och ger ett allmänt osäkert intryck och lite krystat leende. Tillgjord. Stel. Han var bättre i förra årets Lets Dance än när han sjunger.

Ace Wilder – hon är riktigt bra. Aldrig hört talas om tidigare, men vad gör det? Hon är bra. Och låten är skönt glad. Proffsigt. Låten fastnar direkt.

Alcazar – Visst de är proffsiga. Men vaddå? Låten har vi hört förut från dem. Upprepning. Ingen förnyelse. De borde inte ställt upp igen.

Panetoz – Glada och trevliga. Men lite tjatig låt som trots det inte fastnar.

Yohio – Han är bra. Tyckte jag redan förra året. Men förra årets låt var bättre.

Sanna Nielsen – Visst, hon har en bra röst. Men vilken tråkig låt… låten fastnar inte. Är som massvis med andra låtar av samma typ.

Helena Paparizou – Bra röst. Låten? Blir bättre för var gång man hör den. Behöver tillvänjning för att gå in.

Linus Svenning – Neeej… rösten skär sig. Plågsam att lyssna på. Och i övrigt inte särskilt intressant.

När folk pratar om låtarna på radion till exempel så hör man ofta att om de äldre röstar så skulle Sanna Nielsen vinna, men om de yngre röstar så blir det Yohio eller Anton Ewald.

Jag har aldrig förstått de slutsatserna.

Vad är det som säger att man röstar på en viss låt för att man har en viss ålder?

Jag gillar Yohio och Ace Wilder.

Naturligtvis ska jag se och lyssna – men jag röstar aldrig.

Dag 8/100