Vad gammal hon/han ser ut…

Häromdagen såg jag Wallis Grahn i en biroll i en TV-serie (en sån där 2-delars som kallas serie för att den återkommer 2 delar åt gången med några års mellanrum, med Rolf Lassgård i huvudrollen, "Den fördömde"). Hon spelade en äldre nunna.
Tänkte att jisses vad gammal hon blivit.
Så jag googlade henne och konstaterade att hon är två år yngre än jag och tio år äldre än Lassgård.
Wallis rörde sig i samma kretsar som jag på 60-talet, i Kungsan på tehuset Tetley och i Gamla Stan och på klubbarna. Då drömde hon om att bli skådis. Och det blev hon.

Något liknande hände mig för ett tag sedan då jag var på ett av Adobes gratis-seminarier. En rad snett framför mig på bion där vi var satt vännen G., som jag för många år sedan jobbade ihop med om layouter på forskningsrapporter. Hade inte sett honom på flera år. Knackade honom på axeln vid pausen och sa hej. Han vände sig om och jag tänkte, jisses, vad gammal han blivit. Och tänkte sen att ahum, vad ser egentligen han? Tänker och ser han samma sak? Såg han också någon som blivit väldigt gammal när han såg mig? G. är flera år yngre än jag.

Sen gick vi och fikade efter seminariet och förhörde oss om vad vi gör nu för tiden. Bilden är från då.

Andra man återser efter många år ser bara bättre ut som äldre än de gjorde som unga.

Som B. som dök upp via FaceBook efter att vi inte haft kontakt sen slutet av 60-talet. Men vi har sedan 60-talet inte träffats annat än via FaceBook. Men på den här bilden (lånad från hans FB-sida) påminner han mig om Sean Connery… B. är ett år yngre än jag.

Vissa känner man inte ens igen…

Men på insidan är vi fortfarande runt 20 eller möjligen 30 eller så.

Tiden går. Om några timmar är det ett nytt år.

Föreningens julgran…

Föreningen fick en julgran. Så såg det ut veckan före jul.

Granen på annandagen.
Nu har den kommit på fot.
Men det verkar som om antingen granen eller den som satte upp den fått för mycket glögg… 

Belysning? Inte i år…

Hur gör man när man firar jul?

Hur gör man när man firar jul, undrade grannen i ett mail, förmodligen med syfte på min tidigare post här om dekorationer.

Exakt hur är nog individuellt, men det innebär att ha en massa måsten och traditioner för hur allting ska vara och gå till. Äta speciell mat som man aldrig annars äter, se vissa TV-program (Kalle Anka? Sven Bertil Jonssons Julafton?), träffa vissa personer (familj om man har någon), ge julklappar… . 

svarade jag.

Hon tycker att jag firar jul precis som alla andra.

Men nej, det gör jag inte.

Jag firar snarare ljusets återkomst.

Jag dekorerar med ljusslingor och stjärnor och levande ljus för att få lite ljus i mörkret.

Jag äter julskinka för att jag tycker det är gott och det bara finns så här års.

I övrigt är jag inte särskilt förtjust i julmat och kan lika gärna vara utan den.

Men jag gillar julmust.

Och julöl.

Och vörtbröd – som också är säsongsknutet.

Men jag firar inte jul i åminnelse av Jesu födelse.

Och inte med tomtar och sånt (fast det står en liten en i aloens blomkruka just nu).

Så nej, jag firar inte jul.

Dekorationer

Egentligen firar jag inte jul, så kanske kan det verka konstigt att jag ändå har juldekorationer. Jag gillar nämligen alla ljusdekorationer man kan ha och jag gillar färgglada kulor. Bådadera behövs mitt i vintern när det är som mörkast. Lite lyser de i alla fall upp. I år blev det en ny, stor, vit stjärna till sovrumsfönstret.

I brist på julgran hänger jag kulor i monsteran och ett par andra växter.

I köksfönstren en repstjärna i varje i fönster. Den ena vit, den andra röd. Några ljusstakar.

Och en stjärngardin i vardagsrumsfönstret bakom monsteran i bortre högra hörnet och gott om ljus på soffbordet. Någon röd kudde. Men inga tomtar eller så. Det här räcker. Sen kan man mysa framför TV:n.

Det är roligt att baka matbröd

Det färdiga resultatet – vörtbröd

Det är roligt att baka matbröd. Nu när jag har en hushållsmaskin igen så att degen kan bli knådad ordentligt. Knåda för hand har jag aldrig riktigt lyckats med.

Det är inte särskilt mycket jobb med att baka matbröd. Man behöver bara passa tiderna för de olika momenten, som hur länge degen ska knådas, hur länge den ska jäsa första och andra gången och hur länge brödet ska vara i ugnen.

Igår bakade jag vörtbröd för första gången i livet.
Formen på dem blev lite underlig, och de var inne lite för länge i ugnen så utsidan blev i brunaste laget.
Men doften… ;)
Och smaken… ;)
HELT RÄTT. Och jättegott.
Russin i förstås.

Receptet hittade jag hos ICA.

Att man skulle hitta "vörtmix" i kryddhyllan bland Santa Maria påsarna begrep jag inte förrän jag Googlat på "vörtmix" och sett påsen…

Det märkliga är att Santa Marias sida om Vörtmix inte har något recept på vörtbröd, bara på knäckebröd… Så avancerad har jag inte blivit än att jag börjat baka knäckebröd…

Jag använde Mariestads Julebrygd, 3,5%, som degvätska. Den är på 50 cl glasflaska, så inte hela, det ska vara 33 cl. (Resten drack jag upp till middagen. Den är god. Testade den första gången i förra veckan till maten vid julbordet på Hågelby).

Och jag använde 50 g jäst, inte 25 g som i receptet. För vad gör man med ett halvt paket jäst som blir kvar när datum för bäst före går ut imorgon?

Vad man gör med den kvarg som blir över vet jag inte just nu. Man ska ju bara ha med 1 dl och burken den kommer i rymmer cirka 2 dl. Bakar mer vörtbröd kanske? Just nu får jag dessvärre inte rum med mer bröd i frysen.

Nu behöver jag aldrig mer köpa vörtbröd. De som finns i affärerna vet man aldrig hur de smakar förrän man öppnat paketet och börjat äta det. Oftast för torrt, eller för smaklöst, eller för sött.

Det här brödet smakar precis så som jag ville att det skulle smaka.

Kommer och går, stannar lite längre ibland

Han kommer och går, Gustav, grannens hankatt. Ibland stannar han lite längre. Tror han hör när jag öppnar altandörren för att vädra. Vips är han där. Ibland bara för att hälsa och gå igen. Just den här dagen kom han vid 09:20 och gick vid 13:00. Han somnade där på soffan. Tätt tryckt mot kudden med kuddfodral från H&M Home.
När det blev för kallt inne med öppen dörr stängde jag den. När han ville gå igen talade han om det så jag kunde släppa ut honom.

Det är dags igen

Det är adventsljusstakar och stearinljus. Ja dom här ljusen är faktiskt stearin, Liljeholmens Birgitta-ljus, de enda som fungerar i de här stakarna. Dyra. 4 stycken för 49,50. Och svåra att få tag på. Har jagat runt efter vita Birgitta-ljus men de första jag hittade var röda. Nu har jag även vita i reserv.

Mina "adventsbarn" av Lisa Larson kommer fram varje år. De fick vi i julklapp fyra år efter varandra när jag jobbade på DD. En varje år. Sedan har det visat sig att de numera är samlarobjekt. Och jättedyra. Så här års dyker annonserna om dem upp.

Jag tycker priset för dem är sanslöst höga.

Skulle aldrig betala det. Men jag har ju dem redan…

Inte för att jag firar jul. Men jag gillar att ha en massa ljus och ljusslingor under den här den mörkaste tiden på året.

Han gör sina ronder

Han gör sina ronder. Gustav, grannens hankatt.

Så här års, när dörren till uteplatsen bara är öppen ibland för vädring, är det som om han hör när jag öppnar den. En stund senare kommer han och gör sin rond och säger hej (mjau). Stannar en stund eller sitter en stund på ryggstödet till bänken på uteplatsen och kollar in fåglarna där ute.

För det mesta annonserar han när han kommer med ett högljutt mjau.

Men inte idag.

När jag skulle stänga dörren till uteplatsen kollade jag om han var inne men såg inte till honom. En kvart senare hör jag ett jamande. Inne hos mig.

Och där var han. Mycket missbelåten med att han inte kom ut.

Han måste ju tala om att han kommit in så jag vet…

Baka matbröd

Nyligen köpte jag en hushållsassistent, en Bosch MUM54240. Har länge tänkt köpa en hushållsassistent, men det har bara inte blivit av. Förrän nu. Min gamla maskin (en Kenwood) lade av för rätt länge sen. Minst 15 år sedan. När jag hade den bakade jag regelbundet matbröd. Det var på den tiden det inte fanns särskilt många olika sorters matbröd att välja mellan i affärerna. På den fronten har det blivit bättre i affärerna och det finns mer att välja mellan. Men jag har ändå saknat att baka matbröd, men inte kunnat göra det eftersom det är alldeles för jobbigt att knåda deg för hand.

För att testa maskinen plockade jag fram ett paket färdigmixat grekiskt bondbröd med durumvete med torrjäst jag hade i skåpet. Bäst före datum i april 2012… Så lite gammalt… Men jag följde slaviskt beskrivningen och fick två kompakta bröd av det. Utan någon som helst smak. Det skulle ju inte tillsättas varken salt eller matfett till mixen. Åt upp det ena. Kastade det andra för det var bara FÖR trist och smaklöst. Och kompakt och torrt. Och smaklöst. Gissar att torrjästen var i äldsta laget.

Till nästa test köpte jag Vetemjöl Special och vanlig jäst. Men jag tog fel vetemjöl special. Tog en med fullkorn i. Blev jätteförvånad när bröden (tre stycken) blev bruna. Hade förväntat mig ljusa bröd. Men god blev de, fast inte så höga.

Tredje gången gillt köpte jag vanligt vetemjöl special. Och färdig surdeg på burk + vanlig jäst. Resultat blev de två jättestora bröden ovan.

Blev det gott? Ja. Det blev gott. Lite grövre än förväntat, men jag antar att det beror på surdegen. Nästa gång ska jag göra med bara vanlig jäst, ingen surdeg och se hur det blir då.

Så här ser det ut inuti.

Och med pålägg på.

Receptet jag följde står under botten på burken med färdig surdeg. Jo jag vet hur man gör surdeg, men jag ville testa den här. Jag vet också, sen förr, på ett ungefär hur mycket mjöl och hur mycket vätska och hur mycket jäst man använder i ett matbröd. Men det var så länge sedan jag gjorde det att jag ville ha ett recept att följa till att börja med. Här är receptet:

Jo, det tar cirka fyra (4) timmar att bli klart. Men det är inte mycket jobb med det.

Det är så pass enkelt att baka eget matbröd att jag nu bör kunna sluta med att köpa färdigt bröd i butik.

Från köksfönstret

Foto: Nini 2013

Utsikten från köksfönstret – den jag ser när jag äter frukost eller annars sitter vid köksbordet och gör någonting – har inte ändrats särskilt mycket sedan sist jag tog en bild på den.

Cykeln står där igen – den har bara varit borta korta stunder. Funderar på att sätta en lapp på den åt ägaren att om han inte flyttar den innan snön kommer så kommer den att bli begrav av snö eftersom det här hörnet är ett av våra snöuppläggningsområden.

Men löven har fallit från träden på andra sidan vägen och man ser nu förskolan som finns bakom träden. Och man ser solen på förmiddagarna (när den är framme). Den lyser då rakt i mellan träden eftersom den står lågt så här års.

Hörnet Skäcklingevägen – Storvretsvägen, Tumba Foto:nini 2013

Res i STHLM

Jag gillar att åka buss.

Och jag har inget annat alternativ eftersom jag varken har körkort eller tillgång till bil.

Jag har åkt mycket buss sedan jag för fyra år sedan flyttade till Tumba.

Det här är buss 707 vid Tumba Station. Står inne. Väntar på sin avgångstid. Den har sin slut/startstation i ena änden vid Tumba Station. Fruängen i andra. På vägen passerar den bland annat Vårby Gård (där jag bodde förut och dit jag åkte regelbundet så länge Monica bodde kvar där) och Ikea/Kungens Kurva (dit jag ofta åker).

Jag vet inte hur mycket tid jag tillbringat vid Tumba Station med att vänta på bussen. Men mycket tid är det.

Saken är den att de som gör tidtabellerna inte tar hänsyn till omstigning från andra bussar.

När min buss (716) kommer ner till Tumba Station så går 707. Och alla andra bussar också. Har man riktig tur är 707 försenad med sin avgång på grund av många påstigande och/eller påstigning som tar mer tid än den ska ta. Då kan man, ibland, inte ofta, om man springer fort över perrongen, kanske hinna med 707. Oftast ser man den dock köra iväg samtidigt som min buss (716) håller på och parkerar för att släppa av oss. 707 går en gång i halvtimmen.

Det är samma sak när man kommer från andra hållet med 707. När den kör in vid Tumba Station så, 9 gånger av 10, kör 716 då ut från station. Och man får vänta på nästa buss.

Varför kan de inte anpassa tidtabellen med några minuter så att omstigningarna fungerar?

Jo, jag har påpekat det till SL. Inget svar. Inga ändringar. Alla vi som byter buss vid Tumba Station är irriterade på det. Man förlorar så mycket tid på allt detta väntande mellan bussar.

Igår provade jag (tack appen Res i STHLM) ett alternativ. När jag såg baken på 707 igen, kollade jag alternativ. Tog pendeln till Flemingsberg. Gick upp till station Hälsovägen (från fel ände av perrongen men till nästa gång vet jag). Skulle åka buss 825, men just när jag kom till hållplatsen kom 740. Till Kungens Kurva. Omväg, men det gick ganska fort. Snabbare än att vänta på nästa 707 i Tumba.

Jag är totalt beroende av appen Res i STHLM. Skulle vara helt vilse utan den.

Paulun's Supergröt

Den här gröten, Paulun's Supergröt, med tranbär, hasselnöt & mandel, har jag provat. Jag gick på ett sånt där extraerbjudande från ICA MAXI. Introduktionspris. JÄTTEGOD! Har bara provat den här sorten. Det finns två sorter till. Vid tillfälle ska jag prova dem också.

Men priset? Alldeles för dyrt. Men, som sagt, jättegott. Så jag har redan köpt en kartong till. Den med tranbär… igen.

Jag rekommenderar dock att man doserar vatten och gröt-frön lite annorlunda än vad som står på paketet. Där står det 1 dl gröt-frön och 1,5 dl vatten för en portion. Det blir inte bra. Det blir blaskigt/vattnigt. Tar man däremot 2,5 dl frön och 1,5 dl vatten (och 1/3 kryddmått salt) blir gröten perfekt. 3 minuter i mikron. Ha lock på. Det stänker annars kraftig och du får göra rent hela mikron.

Och kartongen?? Den svor/svär jag över. Inbrottssäker. Extremt svåröppnad.

Det tog mig flera dagar med första kartongen att upptäcka att den hade någon slags inbyggd papperspip man kunde öppna. Då hade jag redan rivit sönder ovansidan… På kartong nummer två visste jag ju att det fanns en papperspip. Men naturligtvis gick den sönder då jag skulle öppna den första gången. Varför måste kartonger vara så svåröppnade? Jag är ändå en tämligen teknisk person… När jag kommer till kartong nummer tre lyckas jag kanske öppna den utan att något går sönder.

Men gröten är god. Jättegod. Och mättande. Förutom mjölk lägger jag på någon sked med lingonsylt.

Från mitt ena köksfönster

Från mitt ena köksfönster (det som vätter mot söder) ser det så här års ut som ovan – förutom någons gröna cykel som ligger slängd där och som tillkommit nyligen.

En grön mur av mycket höga träd.

Och så vägskylten som är felvriden där i hörnet.

Nej jag bor inte mitt i skogen även om det kan se så ut. Det är bara så här års som grönskan är så kompakt som ovan. Under vintern ser man att det finns ett dagis på andra sidan träden (som växer vid en bäck på andra sidan vägen). Och en massa stora skrytvillor efter dagiset. Och ett radhusområde. Skogen är lite längre bort än så här. Inom gångavstånd, men inte så här nära.

Jag ser av och till ett engelsk TV-program som heter "Escape to the Country". Ofta säger där hus-spekulanterna att nej, jag vill inte ha så höga och mörka träd så nära huset. De skulle aldrig kunna bo där jag bor.

Jag gillar min gröna mur av stora träd.

Bananpannkaka

Mosa en banan och två ägg i en skål.

I blogosfären har det under sommaren ofta pratats om bananpannkaka.
Till slut började till och med jag, som inte är någon pannkaksälskare, undra hur det kunde smaka och hur man gör dem, och hittade av en slump ett recept hos http://www.chezlarsson.com/. Jag läser Benitas blog regelbundet och en gång hade hon gjort bananpannkakor. Av ungefär samma skäl som jag, att hon hört mycket prat om dem i blogosfären.

Och det var hur enkelt som helst att göra dem. Det här räcker till två pannkakor:
• Tag en banan
• Tag två ägg.
• Blanda samman i en skål (mosa bananen direkt i skålen).
• Stek i stekpanna/pannkakslagg med lite flytande margarin (eller smör om du föredrar det).

Stek i en stekpanna eller pannkakslagg i flute flytande margarin eller smör.

Ät med valfria tillbehör.

Personligen lade jag på tinade frysta bär (jordgubbar och hallon) och lite vaniljglass.

Om man vill ha pannkakan lite sötare kan man blanda i lite socker i smeten, men då blir den mindre nyttig.

Ät med valfria tillbehör.

Kaffe latte till. Gott? Jaa. Försvinnande gott.

Blir bara större och större

Den har blivit jättestor. Daturan som jag köpte hos Lidl i maj. Då cirka 25 cm hög, tre plantor med olika färg på blommorna. En gul, en orange och en rosa. Inte för att det kommit några blommor. Inte en enda. Trots att det varma och torra väder vi haft i sommar borde varit idealiskt för den. Men den har dragit i höjden och har jättestora blad.

Den står direkt på golvet (på en rullmoj som gör att jag kan flytta och vända den).

Men nu kommer hösten.

Snart kan den inte vara ute längre.

Vad gör man då utan varken garage eller vind eller källare med lämplig temperatur?

Förråd? Jag har inomhusförråd. Alldeles för varmt.

Inne i lägenheten får den inte rum och det är dessutom för varmt för den där också.

Måste jag slakta den?

Kan den få bo hos någon över vintern?

Medelhavsscones

För ett tag sedan hittade jag ett recept på Medelhavsscones hos Lindahls Mejerier. Eftersom jag råkade ha samtliga ingredienser hemma slog jag till och gjorde dem.

Receptet finns här. Man kan gott ta i lite salt i degen också. Funkar med turkisk yoghurt också även om receptet säger att det ska vara den grekiska.

Jag har inte bakat scones sen jag gick i skolan. Har alltid tyckt att det är riktigt tråkiga och torra bakverk. Men de här lockade. Och de blev riktigt bra. Hälften frös jag in, hälften åt jag dels till fika, dels som frukostbröd. Som frukostbröd delade jag dem på mitten och bredde på smörgåsmargarin och lade en ostskiva på. Jättegott och mer mättande än man skulle kunna tro eftersom de inte är så stora. Men det beror väl på ingredienser i dem (yoghurt, oliver, fetaost…). Hur de blir efter att ha varit frysta vet jag inte än.

Slut på sommarlovet

En del av cirkelfysgänget för ett år sen. Vi är fler än så här. Jag finns i mitten av bilden med mörkblå top.

På måndag är det slut på sommarlovet. Då börjar cirkelfysen på Tumba Träningscenter igen. Ska bli jätteskönt (förutom att man behöver gå upp tidigt på morgonen). Har inte rört på mig särskilt mycket sen före midsommar då sista passet för säsongen var. Hade jättehöga ambitioner på att träna hemma. Javisst. Hmm. Det blev inte så. Jag behöver inbokade pass med slavdrivare (Anette heter vår). Annars blir det inget av. Spelar ingen roll att jag hemma har ett flertal gym-dvd, träningscykel, gummiband, gymboll, hantlar, maghjul, hopprep… Det är bara bokade pass med slavdrivare som fungerar för mig.

På måndag är det dags igen. Och på fredag. Och sen varje måndag och fredag fram till jul när det brukar vara en kort paus. Borträknad den vecka i september när jag åker till Umeå och hälsar på Monica (och förmodligen får en försmak av hösten).

Ju äldre man blir, desto mer behövs det att man rör på sig. För att behålla styrka och rörlighet. Dessutom ger det energi. Vissa i gruppen går på yoga på torsdagarna. Jag har provat det. Inget för mig. Det finns ett pass cirkelfys till på onsdagar. Men tre ggr i veckan känns som mycket. Vi får se.

Det här är Anette, vår slavdrivare. Vi älskar henne. Bättre tränare kan man inte ha.

Augustiträdgård

Trädgården prunkar där ute. Det växer så det knakar.

Persilja, marockansk mynta och oregano i krukorna. Jätteverbena och stjärnflocka i rabatten. En icke blommande hortensia framför dem. Hortensian köpte jag förrförra året. Den hade då massor av röda blommor. Förra sommaren, då solen knappt sken och det regnade mest hela tiden, fick den en enda blomma som började slå ut i november… den var också röd. I år har den inga blommor alls. Än? Men bladen är fina.

De svarta vinbären är avplockade (det blev inte mer än ca 2 dl på 2 buskar…). Mirabelleträdet (har gula plommonliknande frukter) är tungt av frukt och grenarna hänger lågt. Väntar bara på att de ska mogna så de kan plockas och bli marmelad. Bakom trädet växer gullris och där bakom finns vår krusbärsbuske och hallonbuskarna (också avplockade).

Rabatten direkt utanför ingången till altanen är fin nu.

Jag grävde upp den jättestora, lila blomman som hade placerat sig (självsådd) mitt i rabatten och bara blev större och större och flyttade den till ett annat ställe (inte i bild). Ovisst om den överlever men här kunde den inte stå.

Nu syns den nya, gula rudbeckian (bredvid den högra lyktan) och den självsådda tobaksblomman bättre. Och den gula rudbeckian har möjlighet att breda ut sig som den ska. De första blommorna har precis slagit ut.

Ovanför rudbeckian, i svart kruka, finns den röda, sibiriska basilikan som humlorna älskar. Humlorna har bo i väggen bakom pallen vid ingången. Det får de gärna ha. De stör inte.

Den nya kaprifolen växer på spaljén men har inte blommat i år. Förhoppningsvis nästa år. Den ska ha gula blommor. Ersatte den klematis som tidigare stod där.

Den andra lyktan till vänster på hörnet har i princip försvunnit in i kärleksörten som i år är stor och fin. För tidigt för blommor än men det är fullt med knopp och inga smådjur har ätit på den i år. Röda och fina blir de när de slår ut. Förra året hann de knappt slå ut innan kylan kom, var halvt om halvt uppätna och kanske en tredjedel så stora mot vad de är i år.

På hörnet finns självsått gullris. Älskad av humlorna även den så tre stora plantor får stå kvar. Den är annars mest som ett ogräs och sprider sig vilt. Brukar rycka upp de flesta som kommer eftersom de annars helt tar över.

Astilben bakom kärleksörten är utblommad nu men de röda pelargonerna i sina lådor blommar fint och mycket. Och mitt nya vildvin som ersatte den döda humlen växer bra mot spaljén mellan kärleksörten och astilben, men den är liten än.

Jag gillar mitt lilla hörn till trädgård. Bonus när man bor i lägenhet med direkt utgång till marknivå.

Svarta vinbär

Idag plockade jag ytterligare 1,5 liter svarta vinbär. Mycket mogna.
De åkte rakt ner i en kastrull med 3/4 kg syltsocker.

Koka upp och låt koka i cirka 5 minuter under omrörning.

Ta av spisen.

Skumma.

Vänta cirka 15 minuter och rör om då och då.

Häll i varma, rengjorda burkar. Förvara kallt.

Svart vinbärssylt.

Kan det bli enklare?

Sylten är hållbar i kylen. Har fortfarande en del kvar sen förra året.

Jag har ytterligare 1,5 liter svarta vinbär och 1,5 liter röda vinbär i frysen. De tänker jag använda att göra paj av eller ha i smoothien eller något annat gott. Om det finns mer röda vinbär kvar på buskarna fortfarande så plockar jag mer också av dem.

Kom från ingenstans…

Och varifrån kom den här tobaksplantan?

Den bara dök upp från ingenstans, helt plötsligt, i rabatten närmast uteplatsen.

Har inte köpt någon tobaksplanta i år.

Har inte haft några frön till tobaksplantor heller.

Hade inte några tobaksblommor förra sommaren på pallen just innanför ingången till uteplatsen där de i så fall skulle stått.

Och killen ovanför har aldrig blommor på sin balkong.

Eller har småfåglarna flugit hit ett frö?

Men jag hade tobaksblommor för två år sedan på pallen vid ingången.

Har fröet legat i jorden i två år och först nu, under denna varma, torra och soliga sommar plötsligt grott?

Det verkar så.

Och inte mig emot. Tobaksplantor är fina. Och jag ser nu att på friland är de betydligt finare än i kruka. Kraftigare och friskare.

Den har valt en bra placering.

Tack för blomman – var den än kom ifrån.

Krusbärskaka

Även i år blev skörden av röda krusbär rätt så mager. Särskilt när vi är två som ska dela på den, dvs. grannen och jag. Lite drygt 100 gram närmre bestämt.
Så vad gör man med lite drygt 100 gram röda krusbär om man inte vill äta upp dem rakt av?
Jag gjorde samma röda krusbärskaka som för året, men med tillägg av lite svarta vinbär.

Även de svarta vinbären blev det inte så många av i år på våra gemensamma buskar (men det gör inget, det blev desto mer på föreningens allmänna buskar som är fria att plockas av alla i föreningen). Vet inte hur mycket vinterns myckna snö, som gjorde att buskarna låg platta under den i flera månader, betydde för det.

Den här kakan – som fungerar med vilka bär som helst – gjorde jag:

Ingredienser

125 g smör

1 ½ dl strösocker

1 ägg

1 ½ dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

3 dl + 1 dl röda krusbär

Vatten

1-2 msk strösocker

Gör så här

Sätt ugnen på 225°C. Smörj och bröa en form med löstagbar botten.

Smält smöret i en kastrull på svag värme. Tillsätt strösockret och rör om. Därefter tillsätts ägget, rör om igen. Till sist mjölet, bakpulvret och vaniljsockret. Observera att inget skall vispas, bara röras ihop. 

Häll upp i den smorda formen med en slickepott och jämna till smeten.

Lägg 3 dl krusbär och strösocker i en kastrull och häll på vatten, bara så att det täcker krusbären och koka i ca 2 minuter. Krusbären mjuknar snabbt. Häll av vattnet. Skeda upp krusbären över kakan. Sprid ut ca 1 dl färska krusbär över kakan och sätt sedan in kakan i ugnen i ca 18-20 minuter (i min ugn tar det 25 minuter). Ät och njut med vaniljvisp eller vaniljglass till en kopp kaffe!

Kakan blir inte hög men blir så jättegod. Försvinnande god.

Så var det dags igen…

1,5 liter röda och 1,5 liter svarta vinbär.

Första plocket.

Ska plocka mer senare.

Det finns mycket kvar där ute på allmänningen.

Med de här var jag lat. De åkte rakt in i frysen.

Annars brukar jag göra marmelad/sylt av dem (vad är egentligen skillnaden mellan marmelad och sylt?).

Behöver inte köpa sallad på ett tag

Det växer bra i år. Rosésallad, salladsärtor, amarant, ruccola (syns inte på bilden men den ÄR där, under amaranten), mangold, låg brytböna…

Så sallad behöver jag inte köpa på ett tag.

Däremto ska jag sluta försöka odla rädisor. Det blir enbart röda snören… och jättemycket blast.

Persilja har jag i en kruka inne på uteplatsen. Liksom basilika, rosmarin.

Och strax utanför i kruka marockansk mynta och oregano. Och två sorters timjan.

Igår gjorde jag en jättegod smörgås (borde tagit bild).

Knäckebröd med smörgåsmargarin på.

Ett stort blad mangold (går lika bra med sallad antar jag). Det ska täcka brödet.

Feta ost smulad på eller i strimlor.

Rödlöksringar ovanpå.

Skivade svarta oliver.

Skivade egenodlade cocktailtoamter.

Ett lass finfördelad persilja på det.

Det åt jag till en Kelda fisk- & skaldjurssoppa förstärkt med bitar av lax och torsk. Mums.

Smörgåsinspirationen kom från en bild på en smörgås på en öländsk krog från Susanne via Facebook.

Det går i grön-gult

Bara ett ogräs.
Men vackert är det.

Tog bussen bort till Hågelby i tisdags.

För att fotografera gula fält innan de slutat blomma.

De här gula fälten har alltid fascinerat mig.

Vetefält är också fascinerande.

Antar att det är det här som kallas högsommar.

Och det är här borta de vill göra någon slags familje-park för rekreation och nöje…

Det vore synd om lantligheten i området försvinner.