Häromdagen såg jag Wallis Grahn i en biroll i en TV-serie (en sån där 2-delars som kallas serie för att den återkommer 2 delar åt gången med några års mellanrum, med Rolf Lassgård i huvudrollen, "Den fördömde"). Hon spelade en äldre nunna.
Tänkte att jisses vad gammal hon blivit.
Så jag googlade henne och konstaterade att hon är två år yngre än jag och tio år äldre än Lassgård.
Wallis rörde sig i samma kretsar som jag på 60-talet, i Kungsan på tehuset Tetley och i Gamla Stan och på klubbarna. Då drömde hon om att bli skådis. Och det blev hon.
Något liknande hände mig för ett tag sedan då jag var på ett av Adobes gratis-seminarier. En rad snett framför mig på bion där vi var satt vännen G., som jag för många år sedan jobbade ihop med om layouter på forskningsrapporter. Hade inte sett honom på flera år. Knackade honom på axeln vid pausen och sa hej. Han vände sig om och jag tänkte, jisses, vad gammal han blivit. Och tänkte sen att ahum, vad ser egentligen han? Tänker och ser han samma sak? Såg han också någon som blivit väldigt gammal när han såg mig? G. är flera år yngre än jag.
Sen gick vi och fikade efter seminariet och förhörde oss om vad vi gör nu för tiden. Bilden är från då.
Andra man återser efter många år ser bara bättre ut som äldre än de gjorde som unga.
Som B. som dök upp via FaceBook efter att vi inte haft kontakt sen slutet av 60-talet. Men vi har sedan 60-talet inte träffats annat än via FaceBook. Men på den här bilden (lånad från hans FB-sida) påminner han mig om Sean Connery… B. är ett år yngre än jag.
Vissa känner man inte ens igen…
Men på insidan är vi fortfarande runt 20 eller möjligen 30 eller så.
Tiden går. Om några timmar är det ett nytt år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar