Japanskt par i trä. Köpt på NK vid en Japansk vecka någon gång på 50-60-talet. Foto: ©nini.tjader.2014 |
När jag var liten, typ i 10-årsåldern?, var jag väldigt intresserad av Kina och Japan och kulturen där. En av mina favoritböcker var en bok som hette "Kinesflickan Sa Tu Sai" som jag googlat mig till gavs ut 1942 och hade omslag och illustrationer av Ingrid Wang Nyman. Det var en sorglig bok som stannade i minnet. Länge. Men idag minns jag bara att hvudpersonen svalt och att hon dog på slutet. Men inte varför.
Den hemlighetsfulla trädgården. Bild lånad från Internet. |
En annan bok som stannat i minnet var "Den hemlighetsfulla trädgården" av Frances Hodgson Burnett. Nej, jag har inte sett filmen. Men boken fascinerade mig. Bara det att det kunde finnas en hemlig trädgård…
Båda dessa böcker har jag lämnat in på något antikvariat för länge sedan, så de finns inte kvar hos mig.
Naturligtvis läste jag också Astrid Lindgrens böcker och tyckte om dem. Dels de nedan (som jag har kvar), dels också böckerna om Pip-Larssons. Pip-Larsson böckerna har jag inte längre.
Foto: ©nini.tjader.2014 |
Vad gäller intresset för Japan och Kina så avtog det med åren. Jag hade länge en japansk brevvän som skickade böcker med bilder av Kyoto och av geishor till mig. Men det tog slut. Vi tappade väl intresset.
När jag blev äldre kom James Clavells böcker om Shogun, Tai-Pan etc. som jag slukade. Någon gång ska jag läsa om dem och se om jag fortfarande tycker att de är bra… Jo, jag såg TV-serierna också och tyckte de var bra. Då.
Foto: ©nini.tjader.2014 |
Vad gäller Kina så lyssnade jag för cirka ett år sedan på Henning Mankells bok "Kinesen" som ljudbok. Den boken stannade länge i huvudet och återkom med jämna mellanrum i tanken. Ändå gillade jag den inte… men den gjorde intryck. Jag är generellt inte så förtjust i Mankells böcker (har ändå läst fler). Men den här… den var annorlunda.
"Anne Franks dagbok" läste jag förstås också i min grönaste ungdom. Den gjorde djupt intryck på mig. Bara tanken hur de gömde sig för nazisterna och vad som kunde hända om de blev upptäckta… Och att det var en verklighetsskildring som man visste hur den skulle sluta. Också en bok som alltid funnits kvar där någonstans. Men det ska vara den första översättningen. Inte den ny-översättning som gjordes för en del år sedan, för den är usel. Det har jag också framfört till förlaget. Inte för att de bryr sig…
Jag läste alltid när jag var liten. Vid 14 år hade jag läst slut allt de hade på barnbiblioteket och de hade inget mer att erbjuda mig. Då blev jag överflyttad till vuxen-biblioteket, fast jag egentligen skulle ha varit 15 för att få låna där. Köpa böcker? Det hade vi inte råd med när jag växte upp. Det var biblioteket som gällde förutom någon enstaka bok till jul och födelsedag.
Det här var ett härligt inlägg som du skrivit, tycker jag.
SvaraRaderaPå din andra bild hittar jag flera böcker som finns hemma hos mig också. Pippi Långstrump, Mera om oss i Bullerbyn. Astrid Lindgrens böcker läste jag nästan allesammans när jag var barn. Jag läste Lotta-böckerna och Kitty och Billy-böckerna. Pip-Larssons. Anne på Grönkulla. Anne Franks dagbok. Massor med böcker eftersom att läsa böcker var något som jag verkligen älskade och fortfarande älskar att göra.
Precis som du lånade jag ofta många böcker på biblioteket. Jag gick dit minst en gång i veckan för att låna böcker. Idag har jag en dotter som är bibliotekarie. :)
Allt gott! /Anna-Karin