2016-02-24

Ibland saknar jag havet

hav
Bild lånad från Internet.
Ibland saknar jag havet.
Det är dåligt med hav här i Tumba… Det är bara skog och skog och skog. Någon enstaka insjö.

hav
Bild från Internet.
Det är lite dåligt med hav även inne i Stockholm.

hav
Bild från Internet.
Just det där med obruten horisont.
Genomskinligt vatten.
En himmel som aldrig tycks ta slut.

hav
Bild från Internet.
Att se ut över havet är vilsamt.

pargabeach
Strandkant vid Parga, Grekland. Foto: ©nini.tjader.2004
Och att sitta i strandkanten och lyssna på vågorna som slår in över sanden.
Ja det saknar jag.
När jag bodde i Tel Aviv var det fri tillgång till havet. I en av de lägenheter jag bodde såg jag till och med havet från balkongen.
Det är inte att ligga i en solstol vid strandkanten som jag saknar, utan att bara vara där och att vandra i vattenbrynet.


Jag återvänder till havet omsvept av himlen
tystnaden mellan två vågor
skapar en farlig spänning:
livet dör, blodet saktar in
tills en ny dyning bryts
Och evighetens röst ekar.
Pablo Neruda

Just nu sitter jag mest med min vrickade fot högt och är extremt trött på det. En vecka sen jag vrickade den. Nu kan jag nästan gå och med lite tvång går foten ner i vanlig sko. Men inga promenader och inget gym riktigt än. Tar mig bara korta sträckor. Men det går åt rätt håll. Nu är inte hela foten svullen utan bara vristen.

pargabeach
Parga beach Grekland. Foto: ©nini.tjader.2004

1 kommentar:

  1. Ja, det är något visst med havet, att höra vågorna och titta över vattnet är rogivande. Tidigare bodde jag närmare vattnet. ingen havsutsikt, men ca 5 minuter ner till en gångväg utefter vattnet. Ibland saknar jag det. Numera bor jag högt och har fri horisont åt väster och Göteborgs skärgård, men jag ser inte vattnet annat än en glimt soliga dagar. Däremot har jag upptäckt hur fantastisk himlen kan vara med olika molnformationer och brinnande solnedgångar.

    Krya på dig önskar Birgitta

    SvaraRadera