ninisworld: juli 2016

2016-07-31

Ny katt i kvarteret

Ny hankatt i grannskapet Foto. ©nini.tjader.2016

Vi har en ny hankatt i kvarteret. Ung (1 år cirka) och nyfiken. Har aldrig varit ute förr innan han flyttade hit för ungefär en månad sen eller så. Han har också en syster, men hon stannar hellre inomhus. Han däremot tycker att vara ute är spännande, särskilt kul är det med fåglarna.

Ny hankatt i grannskapet. Foto. ©nini.tjader.2016

Idag hittade jag den lille randige på min uteplats i samband med att jag var ut och fyllde på fågemat. Han försökte gå in, vilket jag förhindrade. I samma veva kom Gustav. De möttes i grindhålet till uteplatsen. Nos mot nos. Sniff-sniff. Lite väs-väs. Sen vände Gustav ryggen till och gick därifrån med en massa missbelåtna ljud… Den lille skuttade glatt efter.

Min kompis Gustav, närmsta grannens hankatt. Foto. ©nini.tjader.2016

De slåss inte. Någon slags avvaktande misstänksamhet.
Gustav gillar inte situationen, men han ger efter och går sin väg. Med missbelåtna ljud…
Den unge svassar glatt efter och vill nog helst leka.
Gamle Gustav (drygt 11 år) vill bara ha sitt revir i fred.

Blomspruta nu på plats precis utanför dörren till min uteplats. Brukar fungera för att jaga bort närgångna främmande katter. Det här är ju Gustavs revir.

Gustav på räcket till min uteplats. Foto. ©nini.tjader.2016

2016-07-27

Mitt fikonträd

Mitt fikonträd förra året. Foto: ©nini.tjader.2015

Jag har ett fikonträd. Köpte det förra året, i början av sommaren, hos Granit.

Mitt fikonträd förra året. Foto. ©nini.tjader.2015

Det stod ute över sommaren på min uteplats.

Mitt fikonträd i vardagsrummet. Foto: ©nini.tjader.2016

När det började bli kallt, någon gång i oktober, fick det flytta in i vardagsrummet, där det fick extra belysning av en riktigt blomlampa som jag köpte på en trädgårdsmässa våren 2015.

Mitt fikonträd i vardagsrummet. Foto: ©nini.tjader.2016

Efter en tid i vardagsrumsfönstret fick fikonträdet några fikon. Visade sig att det var ett självbefruktande fikonträd. Det finns tydligen såna sorter. Fikonen mognade långsamt. Till slut gick de att "skörda". Ett av dem var oätligt, tre gick att äta, men var ganska torra och tråkiga.

Fikon. Foto: ©nini.tjader.2016

När värmen kom i våras/början av sommaren i år, fick fikonträdet flytta ut igen på uteplatsen. Det skulle ju tåla ganska kalla nätter var det någon som skrev någonstans. Det fick omedelbart två nya fikon när det kom ut.

Fikonträdet i maj 2016. Foto. ©nini.tjader.2016

Vad det inte tålde var den riktiga solen. Den gick hårt åt löven.

Solbränt fikonlöv. Foto: ©nini.tjader.2016

Ett blad skadades svårt av solen och föll så småningom av. Därefter har många fler blad fallit av. Men samtidigt fick det ytterligare två fikon. De mognade ganska snabbt jämfört med förra omgången. Ett blev dåligt och föll av. Det andra blev också dåligt och var oätligt. Jo, jag vet, fikonträd är lövfällande. Men jag trodde inte att de tappade löv på våren… Det hade ju inte tappat några på hela vintern inomhus.

Mitt fikonträd 2016. Foto:©nini.tjader.2016

Fikonträdet har nu stått där på uteplatsen utan att växa och utan att tappa fler blad (löv?) på ett tag tills i förra veckan. Då planterade jag om det i en större självbevattningskruka eftersom rötterna började krypa ovanpå jorden i gamla krukan. Ny jord (helt vanlig trädgårdsjord), mer plats om fötterna. Och flyttade om det lite på uteplatsen så det skulle få mer ljus. Nu är det ju acklimatiserat till solen…

Nya fikonlöv. Foto. ©nini.tjader.2016

Nu, en dryg vecka efter omplanteringen, har det äntligen börjat växa och se ut som om det trivs igen. Den senaste tidens värme kanske också gjort en del till det. Nu kommer det nya blad, äntligen.

Nya fikonlöv på G. Foto: ©nini.tjader.2016

Nu väntar jag bara på att det ska bli lika fint som det var förra året… Med fler blad så…Men lika tätt med fikonlöv som förra året blir det nog tyvärr inte.

Mitt fikonträd 2016-07-26. Foto: ©nini.tjader.2016

2016-07-24

Svarta och röda vinbär

Svarta och röda vinbär 2016 Foto: ©nini.tjader.2016

I vår bostadsrättsförening har vi ett antal buskar med svarta och röda vinbär. De planterades då området byggdes 1985 och har med tiden vuxit sig riktigt stora. Bären får plockas från boende i föreningen. Det gäller att hålla sig framme så man får sin del. och att jaga bort barn som får för sig att hålla vinbärskrig eller bara repa av bären från buskarna och tala om att ät dem gärna, men kasta dem inte på marken. Ibland får man också säga till folk som inte hör hemma i föreningen att bären är föreningens, inte allmänna.

Jag brukar plocka minst 1,5 liter röda och lika mycket svarta vinbär. Så även i år. Eftersom det ett par dagar efter plockningen fortfarande fanns gott om röda vinbär så plockade jag en omgång till, dvs ytterligare 1,5 liter röda vinbär.

Det finns fortfarande bär kvar på buskarna. Kanske en omgång till svarta…

1,5 liter röda vinbär. Foto: ©nini.tjader.2016

Vad gör jag med alla vinbär? Jo, jag fryser in dem för senare användning. Förra året frös jag in dem i de stora glassburkarna för 1,5 liter. Det var inte så lyckat. Det blir svårt att få loss dem när de frusit ihop. I år frös jag in dem i små burkar istället. Lättare så att ta så mycket man behöver.

Röda och svarta vinbär för infrysning. Foto: ©nini.tjader.2016

Jag fryser in dem som de är. Torra. Inget socker.
Vad jag använder dem till sen?
Jag har dem i smoothies, eller på frukosten med flingor, nyponpulver och vaniljyoghurt.
Men mest använder jag dem när jag bakar bärkaka, som är en av mina favoriter. Receptet hittar du här.
Det har också hänt att jag gjort gelé av vinbär. Receptet för vinbärs-gelé finns här.

För närvarande äter jag fortfarande av förra årets röda vinbär…

Svarta och röda vinbär. Foto: ©nini.tjader.2016

2016-07-23

Återvinningsfynd

Krukor. Foto: ©nini.tjader.2016

När grannen och jag passerade den lokala återvinningen häromdagen gjorde jag ett fynd. Två stycken terrakottakrukor i hyfsat stor storlek.

Kruka. Foto: ©nini.tjader.2016

De är 25 cm i diameter inuti, och är 21 cm höga.
Vid återvinningsstationen var de fyllda med varsin extremt död växt, en massa grus, och riktigt torr jord. Allt det hällde jag ut i diket vid upphittningsplatsen. Sen tog vi in dem i bilen och tog hem dem.

Efter rengöring såg jag att de inte har något hål i botten (men de har små filt-tassar under).

Kruka undersida. Foto: ©nini.tjader.2016

Krukorna hade varsin bit gaffa-tejp över det halvgenomskinliga hålet i botten. Krukorna hade också någon slags hemgjord bevattningsslang nerstucken i det torra. Dessa behöll jag inte. "Hålet" – som inte är något hål – ser ut att vara av någon slags armerad plast eller glas. Det släpper inte, vad jag kunnat se när jag testade, igenom något vatten.

Krukans insida innan rengöring. Foto: ©nini.tjader.2016

Man ser tydligt "hålet" även när man tittar från insidan av krukan. Krukan är grå på insidan nästan hela vägen upp. Utsidan ser ut som terrakotta. Är det egentligen en betongkruka? Med terrakotta-utseende…

Frågan är, ska man, kan man?, borra sig igenom hålet för att få ett riktigt hål där? Eller riskerar krukan då att spricka?

Jag tycker de var ett fynd, helt gratis där på den lokala återvinningen. Men de behöver ju hål i botten. Får väl försöka med en av krukorna… Förhoppningsvis håller den att borra i.

Uppdatering 2016-07-24

Ena krukans stora hål. Foto: ©nini.tjader.2016

Visst höll de att borra i (med största betongborren och maskeringstejp på mitten för att borren inte skulle glida åt sidorna, och för att markera mitten).

Det ena hålet blev stort och den fastsatta halvgenomskinliga delen lossnade tillsammans med den grå färg (?) som höll fast den. Lite av terrakottan följde också med, men inte allt för mycket. Det andra hålet blev litet och materialet i hålet är fortfarande kvar och det grå vägrar lossna.

Det får duga. Nu kan de användas med fat.

Andra krukans lilla hål. Foto. ©nini.tjader.2016

2016-07-19

Hallon-tider

Hallon. Foto: ©nini.tjader.2016

Grannen och jag har ett gemensamt hallonsnår.
Ursprungligen var det två små buskar som vi grävde ner 2011. Det är två olika sorter. Just nu hittar jag inte etiketterna till buskarna och minns inte vad sorterna heter.

Hallonsnåret 2016. Foto: ©nini.tjader.2016

Nu är det lite mer än två buskar…

Hallon. Foto: ©nini.tjader.2016

Vi förstod tidigt i år att det skulle bli mycket hallon för det blev väldigt mycket hallon-anlag på buskarna.

Hallon 2016. Foto. ©nini.tjader.2016

Den ena sorten har små, runda hallon och bladen på buskarna är lite lätt gulaktig. Goda men små bär.

Hallon 2016. Foto: ©nini.tjader.2016

Den andra sorten har stora, långa bär och blir djupröda, nästan blåröda, när de mognat. Bladen på de buskarna är stora och mörkgröna. Saftiga och goda.

I början på säsongen hade hallonbuskarna rätt mycket löss. En rejäl såpdusch gjorde slut på lössen men vissa av bladen blev lite missformade av angreppet. Det påverkade dessbättre inte själva hallonen.

Hallon 2016. Foto: ©nini.tjader.2016

Sedan de första hallonen mognade för snart två veckor sedan plockar vi cirka en halv liter hallon varje dag. Ibland mer. De mognar ju vartefter och inte alla på en gång.

Hallon. Foto. ©nini.tjader.2016

Tidigare år har det inte varit fler hallon än att vi ätit dem som de är, nyplockade, direkt ur skålen. Men i år när de är så många…

Man kan ha dem i smoothie eller med flingor och vaniljyoughurt som de är.

Man kan också göra hallon-muffins av dem, som jag gjorde häromdagen.

Hallon-muffins. Nu uppätna. Foto: ©nini.tjader.2016

Eller varför inte en hallon-glasstårta?

Hallon-glass-tårta. Foto lånat från levlantligt.se

Har just nu en halv liter färska hallon i kylskåpet. Av dem tänker jag göra en hallon-chutney. Chutney är alltid gott till grillat.

Hallon-chutney. Foto: ©nini.tjader.2016

Och naturligtvis kan man göra hallonsylt och hallon-saft.
Eller frysa in dem och ha dem i bakverk senare under året.

Tänk bara på när du planterar hallon-buskar att de sprider sig. De sprider sig med rötter under jorden (precis som vresrosor) och ger man dem fritt spelrum så kan de dyka upp lite här och där.

De nya hallon-grenar som kommer upp har inga hallon första året, utan först nästa. Så ta inte bort dem annat än om de växer på ett olämpligt ställe eller konkurrerar ut andra växter.

När de en gång burit bär vissnar grenen ner och dör. Då kan den tas bort helt. Man ser det tydligast på våren när de vaknar till liv, eller mot sensommaren/hösten då de är klara med att ge bär.

Våra två små buskar från 2011 är nu ett mäktigt hallonsnår som bara fortsätter att sprida sig. Hitintills har vi inte begränsat det, även om det kanske inte så är vackert att titta på. Särskilt höst-vinter-vår är hallonsnåret riktigt fult. Men det är ju trevligt att få mycket hallon…

Hallonsnåret. Foto:nini.tjader.2016

2016-07-15

Den röda Solbruden

Solbrud "Moreheim Beauty". Foto: ©nini.tjader.2016

Jag har en trädgårdssolbrud "Moreheim Beauty" i vår långa rabatt. Köpte den som planta från Odla.nu i juni 2014. Plantan kostade 29 kronor, frakten 59… Den kostar fortfarande 29kr hos Odla.nu. Första året hade den två blomstjälkar med lite förgrening. Förra året hade den fler förgreningar och fler blomstjälkar. I år har den betydligt fler.

Solbrud "Moreheim Beauty" (helenium). Foto: ©nini.tjader.2016

Den blir ungefär en meter hög, ganska ranglig. Förökas genom delning. Den rabatt vi har den i har västerläge och är ganska torr och solig (när solen skiner). Den börjar blomma i början av juli och håller på rätt länge.

Eventuellt kan den behöva stöd och/eller bindas upp, men den är vackrast om man inte binder upp den.

Det är en intressant blomma, lysande röd, går mot orange när den håller på och blommar ut. Titta på blommans mitt. Den varierar mellan olika blommor. Där brukar bin och humlor traska omkring. De verkar älska den. Vissa blommor har en bredare gul rand runt hatten, andra har en smalare.

Hatten i mitten är upphöjd ovanför kronbladen. Kronbladen hänger neråt under hatten, som om den vore lite vissen. Men det är den inte. Den bara ser ut så.

Mellan den bruna hatten och kronbladen har den en ring med små, små gula "blommor" eller vad det nu är.

När den håller på att slå ut ser den ut som ovan.

När den har blommat klart får den ytterligare ett annat utseende. Men där är vi inte än…
En väldigt vacker blomma med lysande röd färg, men ingen doft.
Det lär ska finnas en gul variant också men den har jag aldrig sett (annat än via Google).

Hallonmuffins

Eftersom vi i år har rätt mycket hallon på våra buskar, tänkte jag efter tre dagars skördande, att jag skulle göra något med hallonen, förutom att äta dem som de är. Valet föll på hallon-muffins. Googlade fram ett par recept som jag kombinerade med varandra. Eftersom jag inte hade någon mjölk hemma tog jag creme-fraiche istället. Det gick bra det också.

Ingredienser

2 ägg
2dl strösocker
1,5 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 dl vetemjöl
50 g smör, smält
1,5 dl mjölk (eller creme fraiche)
100 – 150 gram hallon, frysta eller färska

Gör så här

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Vispa ägg och strösocker pösigt i en bunke.
3. Blanda i de torra ingredienserna.
4. Tillsätt det smälta smöret och mjölken/creme fraiche.
5. Ställ ut muffinsformarna på en ugnsplåt eller i en muffinsplåt. Det blir cirka 16 muffins.
6. Fyll formarna med smet till 3/4.
7. Dela hallonen i mindre bitar och lägg på ca 2-3tsk hallon på varje muffin.
8. Grädda muffinsen mitt i ugnen i ca 20 minuter. Låt dem svalan. Pudra över florsocker.

2016-07-14

Stjärnflocka, astrantia major

Så här års (och från någon gång under våren när snön har smält) blir den här bloggen nästan en trädgårdsblogg. När den inte är fylld med recept… Då och då avbrutet av något annat ämne.
Men så här års är det trädgårdsarbete som gäller och att njuta av det som växer där.

En av mina favoritblommor i trädgården är stjärnflockan, astrantia major.

Jag har den rosa varianten. Den finns även i mörkrosa, mörkrött, lila, vitt…

Den växer i den lilla, runda rabatten precis vid ingången till min uteplats. Framför sig har den en hortensia (röd) som vissa år blommar, andra inte. I år vet jag inte än hur det blir med den saken. Bakom sig har den en vit höstflox sen två år tillbaka. Som namnet anger blommar den senare, mot hösten.

Stjärnflockan blir hög och sirlig med blommorna vippande en bit ovanför bladrosetterna. Humlor och bin älskar den och svärmar runt blommorna.

Den blommar villigt en stor del av sommaren.
Det sägs att den gärna sprider sig, men det har jag än så länge inte märkt något av. Har haft den i cirka 4 år eller så. Har försökt sprida den till andra ställen genom att ta de torra blommorna och sprida fröna. Men icke. Inga fler där inte. Den har dock blivit minst tre gånger så stor i rabatten som då den var en ny liten planta.

När den blommat klart kan man klippa av de torra blomstänglarna och ta in dem och ha som prydnadsblomma. Den blir då ljusbrun-beige.
Jag gillar verkligen den här blomman.

Googla "stjärnflocka" för mer information om den.

Sidor