Corokia Cotoneaster i ny kruka

Foto: ©nini.tjader.2015

Mina grannar tvärsöver farstun, Lasse och Camilla, flyttade i veckan tillbaka till Umeå. En del av sina ägodelar ville de av någon anledning inte ta med sig. Den här fina krukan ovan från Sturehofs krukmakeri var en av de sakerna. Den fick jag av dem häromveckan.

Funderade sen vilken blomma som skulle vara bäst i den. I form som passade krukans form. Häromdagen kom jag fram till att min corokia cotoneaster (eller zigzag-buske) skulle göra sig fint i den. Så nu har den fått byta kruka och finns i den här fina som jag verkligen gillar.

Foto: ©nini.tjader.2015

Samtidigt fick piedestalen i köket byta plats med den i vardagsrummet. Den lilla röda trätulpanen fick också följa med.

Porslinsblommor. Foto: ©nini.tjader.2015

Samtidigt med keramik-krukan fick jag också fyra (4!) stycken fina porslinsblommor inklusive krukor med fat.  Två har jag trängt in bland orkidéerna i köket, två i vardagsrumsfönstret (nu när alla frostkänsliga sticklingar, kryddväxter etc kunnat flytta ut på uteplatsen).

Har aldrig haft porslinsblommor förr. De är lite stela. Men har läst på (Goggle) och hoppas att de ska trivas hos mig. Såg någonstans att man kan plantera dem i ampel om man inte vill ha dem som på bilden ovan. Ska se först om de gillar att bo hos mig innan jag gör något mer med dem.

Nedan ser du hur det ser ut i vardagsrumsfönstret för tillfället. Mitt stora missformade olivträd har fått flytta fram från piedestalen till fönsterbrädan. Ska ta ut den på uteplatsen snart. Den har faktiskt växt bra sen jag brutalt klippte ner den i höstas. En av porslinsblommorna står bakom gardinen till vänster.

Foto: ©nini.tjader.2015

Sommar?

Foto: ©nini.tjader.2015

Om man bara tittade på växtligheten, som här i diket på vägen utanför, skulle man kunna tro att det är sommar. Men i övrigt känns det inte så… Idag 12°C.

Foto: ©nini.tjader.2015

Diket är fullt med hundkäx och andra sommarblommor. På andra sidan bullerstaketet blommar syrenerna och kastanjen. Eller vad det nu är för stort träd med vita blommor där borta…

Foto: ©nini.tjader.2015

Och kirskålen och en del annat frodas också. Ser hur somrigt och idylliskt ut som helst…

Samtidigt ligger fortfarande en hög med grus och f.d. snö kvar vid vändplanen vid en  av infarterna till området sedan vinterns snöröjning. Undrar när den kommer att tas bort… Förmodligen är det kommunens ansvar, eller? Just där är marken inte föreningens.

Foto: ©nini.tjader.2015

Historien om en gräsmatta

Efter årets första klippning. Foto: ©nini.tjader.2015

Förra året sammanfattade jag historien om gräsmattan utanför som man passerar när man kommer in i vårt område från busshållplatsen. Den här gräsmattan ovan.

Här finns den historien.

I år ser den ut som ovan och nedan. De två stoppstenarna vi placerade ut i hörnet av den tidigt i höstas har också hjälpt till att bilar inte kör in där. Förhoppningsvis får gräset här vara i fred nu. Det var mycket jobb med att få liv i den förra sommaren. Inte bara på grund av uppgrävningen utan för att det sedan blev varmt och torrt vilket krävde mycket vattning för att få liv i gräsfröet.

Gräsmattan är inte perfekt, men den är grön och har inte allt för stora skador. Den är i varje fall inte uppgrävd eller har stora hjulspår…

Foto: ©nini.tjader.2015

Det roliga är också att det lilla äppelträdet vid bänken blommar riktigt fint i år. Det har haft en enda blomma för två år sedan, som någon bröt av… Men i år ser det fint ut.

Det blir också mycket vinbär i år om de kart jag ser nu mognar. Förra året kom bara de röda vinbären och betydligt mindre än tidigare år. De svarta var det riktigt dåligt med. Uppgrävningen för anläggningen av fibernät tog hårt på dem då. Men i år ser det bra ut.

Röda vinbär. Foto: ©nini.tjader.2015

Så här ser det ut på de gamla buskarna med röda vinbär.

Svarta vinbär. Foto: ©nini.tjader,2015

Och så här ser det ut på de med svarta vinbär.

Buskarna är gamla, troligen planterade runt 1985 när området byggdes och i anslutning till dagiset som fanns här tidigare. Vinbärsbuskarna är föreningens allmänna och vi kan alla plocka från dem. Ser fram emot fler bär i år än förra.

Hackspettar… och andra fåglar

Hackspett. Foto: ©nini.tjader.2015

Varje vår har jag besök av hackspett. Även så i år. De har blivit fler med åren. De är nu tre stycken, minst. En med den röda fläcken i nacken, en utan, och en som troligen är fjolårsungen och inte har en lika fint mönstrad kropp som de vuxna, större fåglarna. Som jag förstått det är det här en s.k större hackspett.

Hackspett. Foto: ©nini.tjader.2015

Just den här roade sig med att peta in jordnötter i mirabelleträdets veck… eller så såg det ut som. Den med röd fläck i nacken är en hane.

Hackspett. Foto: ©nini.tjader.2015

Och här är honan, utan röd fläck i nacken. De har blivit specialister på att hänga i jordnötsmataren och pilla ut jordnötter. De andra fåglarna försöker ibland delta samtidigt med hackspetten, men hackspetten jagar bort dem när de kommer.

Den tredje hackspetten lyckades jag få på bild först idag. Igår i ösregnet såg den för bedrövlig ut, som om den hade badat…

Hackspett nummer tre. Foto: ©nini.tjader.2015

Den ser för bedrövlig ut idag också. Som om någon hackat den i huvudet eller den varit med om någon slags olycka. Den är mindre än honan. En annan hona? Svårt att se genom köksfönstret med högsta zoom på kameran… Den stannar inte lika länge som de andra två.

Pilfink och talgoxe. Foto: ©nini.tjader.2015

Pilfinkarna och talgoxarna samsas för det mesta. Blåmesarna (inte på bild) samsas ibland med talgoxarna, men är helst ensamma i mataren och är agressiva mot andra fåglar.

Skogsduva. Foto: ©nini.tjader.2015

Skogsduvorna städar på marken under jordnötsmataren. Den går gärna dit när hackspetten hänger där ovanför. Den vet ju att det kommer ner spill när den är där. Likadant gör bofinken som aldrig sitter i mataren utan bara plockar på marken. Tidigare på året brukar även koltrastarna städa på marken, men inte så här års. De föredrar solrosfrön och hampfrön över jordnötter. Och sånt har jag inte så här års – det är så skräpigt.

Ja fåglarna får jordnötter hela sommaren. Så här års, när de har ungar, är fåglarna som hungrigast. En bonus med att ha dem utanför är att det blir betydligt mindre småkryp på växterna. De äter även dessa. Även om de inte utrotar bladlössen på rosor och vinbärsbuskar…

Regn, regn, regn…

Innan regnet. Foto: ©nini.tjader.2015

… men den här gången var jag förberedd på att det skulle regna och kunde ställa uteblommorna på bänken, under tak av grannens ovanpå balkong. Hann också täcka blomlådorna – tre med pelargoner, en med Million belles petunior. Där får de står till det slutar regna.

Foto: ©nini.tjader.2015

Bänken står bra där under grannens balkong. Det går att ställa blommor både ovanpå dess rygg och på sittdelen, samt under den.

På ryggstödet står tre vita pelargoner, en timjan, en rosmarin och en tobaksplanta.
På bänken står en tomat av sorten Totem (busktomat), två Mårbacka-pelargoner, en vit femtunga och blå penséer.

Foto: ©nini.tjader.2015

Under bänken står en njurvinda och en fransk dragon, och framför bänken röd stjärnöga (3 st i samma kruka).

Bänken är den bästa utemöbel jag någonsin köpt. Köpte den på Ikea våren 2010. Målar över eventuella skador i färgen varje vår.På vintern står den ute under en presenning som skydd för snön. När den inte är upptagen med blommor i skydd för regn är den också skön att sitta på till långt in på kvällen. Solen ligger på här tills den går ner bakom kullen på andra sidan vägen.

Foto: ©nini.tjader.2015

Under skynket – ett gammalt duschdraperi i plast som jag aldrig använt – står tre blomlådor med röda pelargoner och en blomlåda med röda Million Belles petunior. Skynket är förankrat vid golvet av tre stenar och sitter fast upptill i de hållare som normalt innehåller blomkrukor. Det får ju inte flaxa iväg när det blåser. Har sen bilden togs också tagit ner parasollet så det inte ska flyga iväg om det skulle börja blåsa hårt.

Två blommor är utan skydd. En är min nya, storblommiga klematis, den andra min oregano i kruka som står inklämd bakom dörren till uteplatsen och delvis har skydd av balkong ovanför.

Regnet vräker ner utanför. Gustav (grannens hankatt) sover i min fåtölj. Själv har jag bakat en bärkaka med förra årets röda vinbär och påbörjat matbröd. Det är en sån dag när man gör innejobb.

PS. Kaprifolen på planket blommar snart. Det är två olika kaprifoler. En vanlig rosa-vit och en orange med lite annorlunda blommor. Den senare blommar lite senare. De har båda varit med länge och tillbringade sina första levnadsår i en kruka på min balkong vid min förra lägenhet. Här har den till hösten funnits i sex år.

Kategoriboende – neeej, aldrig i livet…

I mitt sovrumsfönster. Foto: ©nini.tjader.2015

Bara ordet, kategoriboende, gör att jag får rysningar av obehag.
Förhoppningsvis är det något jag aldrig kommer att behöva.
Hela konceptet har något av "bunta ihop dem och lås in dem" över sig.
Så man får kontroll över "dem".
Och en air av ofrihet och krav och tvång.

Förmodligen är det mest en praktikalitet att samla ihop en viss kategori människor på samma ställe med intentionen att "serva" dem. För inte kan väl planerarna, som beslutar om dessa boenden, tro att bo i ett kategoriboende skulle vara något många faktiskt vill ha? Eller vill "de" (brukarna, ett annat fult ord) verkligen det? Vilka nu "de" är…

I veckans Mitti (i mitt fall Mitti Botkyrka och Salem), skriver man exempelvis om planering för kategoriboende för folk över 50… eller 55+ …
Men hallå? Är livet slut vid 50 eller 55?
Jag förstår inte tankegången här.
Varför skulle man vilja ha eller behöva ett särskilt boende vid 50 eller 55+?
De flesta jobbar ju fortfarande vid den ålder, eller?
Pensionen börjar inte heller då.
Varför nu livet skulle vara i princip slut vid pensionen och kräva särskilt boende…
Tro mig, det är inte så.
Och jag tror på blandat boende med alla åldrar och sorter huller om buller. (Andra s.k. "äldre" kan vara minst lika störande som barn och ungdomar).

Kanske behöver man ett kategoriboende om man skulle bli sjuk, eller rörelsehindrad, eller dement, eller blind, eller ha psykiska problem… men annars?
Nej tack.
En del kanske vill ha det för att få sällskap… med en massa människor man själv inte valt?
Nej tack.
Eller sysselsättning… med sånt man aldrig tidigare skulle drömt om att sysselsätta sig med.
Nej tack.
Bli underhållen med underhållning man själv inte valt?
Nej tack.

Och när blir man egentligen "äldre"? Vilka är dessa "äldre"? Finns det någon magisk ålder då man blir "äldre"? Jag vet, en del betraktar sig själva som "gamla" vid 40… Men om kommunerna börjar betrakta människor som fyllt 50 som "äldre", då är någonting fel.

Jag jobbade till 67. Då gick jag i pension. Vid fyllda 68 började jag gå på gym (för att behålla styrka, balans och rörlighet – livsviktigt faktiskt), men inte särskilda pass för pensionärer. Det är fem år sedan jag gick i pension i augusti. Då blir jag 72. Och nej, jag vill verkligen inte någonsin bo i något kategoriboende om det går att undvika. Är jag "äldre". Enligt siffran för min ålder så javisst. Men i övrigt? Inte speciellt.

Jag älskar livet och att rå min egen tid och att ha möjlighet att göra sånt jag själv vill göra.
Synd bara att man blir så ekonomiskt begränsad när man går i pension. Ingen lyxtillvaro precis. Det är en ständig kamp att få det att gå ihop. Alla pensionärer har inte sparkapital.

Saint Paula. Foto: ©nini.tjade.r2015

Snart så…

Syren. Foto: ©nini.tjader.2015

Snart slår syrenerna ut för fullt. Så här såg det ut igår morse på väg hem från gymet. Det finns ett antal större syren-häckar på vägen som jag bevakar. Syrener är löfte om sommar – även när det verkligen inte känns som sommar ute. Det är alldeles för kallt.

Syrener. Foto: ©nini.tjader.2015

Tröttande häromdagen på mina mer än en meter långa gröna blad på julens två amaryllis (som stått gömda bakom gardinen i vardagsrummet sen de blommat klart) och klippte ner dem – innan jag hade googlat på hur man över-somrar amaryllis… Får sätta tillbaks lökarna i sina krukor igen, med jord. Nu utan blad. Sen får vi se. Särskilt den vita vill jag gärna över-somra. Om det går.

Amaryllislökar. Foto: ©nini.tjader.2015

I övrigt är det maskrostider. Som tur är inte precis hos mig. Jag har jagat dem sen de första började visa sig och vårt hörn av trädgården är nog ett av få i området som är i princip maskrosfritt. Men ni vet hur det är. Så fort man vänder sig om finns där ytterligare en maskros.

Maskrosor. Foto: ©nini.tjader.2015

I min jakt på växter till uteplatsen och tur-och-retur Ikea för att lämna tillbaka en badrumsarmatur som inte går att montera till elen i mitt badrum, har jag åkt mycket buss. Det här, nedan, är min busshållplats utanför där jag bor, när jag ska iväg någonstans. På andra sidan vägen finns den hållplats man kommer till om man kommer från Tumba C.

Min busshållplats. Foto: ©nini.tjader.2015

Ja, jag bor där bakom bullerplanket, bortom skylten för övergångsstället. Det är mycket träd i det hörnet bakom planket. Så här års syns inte huset från den här vinkeln.

Härifrån åker jag till Tumba C och byter buss, eller till pendel i förekommande fall.

Tumba C buss-terminal och pendeltågsstation. Foto: ©nini.tjader.2015

En ovanligt tom buss-terminal… Alla bussar hade precis gått, som så ofta är fallet när man kommer med en buss och ska vidare med en annan vid Tumba C. Bussarna synkar med pendeln, men inte med varandra. Extremt dålig logistik här.

Snart bör man nog börja dokumentera hur Tumba C ser ut nu. Under/efter sommaren börjar den stora ombyggnationen och inbyggnaden av buss-terminalen och centrumanläggningen (den ska bli större). Vi kommer att få ett h-e med övergång mellan bussar och pendel så länge byggnationerna pågår. Värst drabbade kommer bilisterna att bli eftersom de blir av med en hel del parkeringar som bussarna kommer att använda under byggtiden.

Vissa väntetider där kan man roa sig med att titta på vackra moln. Som här. Ett hål mellan svarta moln. Också ett hål mellan regnskurarna.

Moln. Foto: ©nini.tjader.2015

Samtliga bilder i det här inlägget är tagna med iPhone 5s.