Sista rycket

Foto: ©nini.tjader.2014

Nu börjar det bli tomt på uteplatsen. Mattorna intagna och rengjorda. Gräsklipparen likaså. Kvar finns en kruka med krasse, en låda med fina röda pelargoner som bara fortsätter att blomma oförtrutet, och så klockrankan som fortfarande blommar vidare.

Utanför är det mest visset.

Foto: ©nini.tjader.2014

Vid entren till uteplatsen blommar fortfarande de gula rudbeckiorna, och kärleksörten har aldrig varit större och mer pampig än nu.

Kärleksört. Foto: ©nini.tjader.2014

Annat är mer slut för i år. Som klätterhortensian. Och astilben. Och den rosa rudbeckia Magnus…

Klätterhortensia- Foto. ©nini.tjader.2014

Astilbe. Foto: ©nini.tjader. 2014

Rudbeckia Magnus. Foto: ©nini.tjader.2014

Men höstfärgerna är vackra. I synnerhet de dagar då solen vågar sig fram en stund. Alla löv har ännu inte ramlat av från mirabelleträdet.

Del av trädgården 28 oktober 2014. Foto: ©nini.tjader.2014

Bortre delen av utrymmet bakom planket bakom min uteplats. Vresrosorna har gulnat. Foto: ©nini.tjader.2014

Men mangolden ser fortfarande fin ut… Bör kanske använda den…

Mangold. Foto: ©nini.tjader.2014

Det händer i gräset om hösten

Foto: ©nini.tjader.2014

I "gräset" händer det saker. För en tid sedan upptäckte jag den här "ringen" av något som växer i gräset. Går man riktigt nära ser det ut som om mossan blommar.  På samma plats låg det förra vintern en hög med löv, som blev kvar där över vintern. Det här är det enda stället där det ser ut så här. Vad är det? Något gjorde förra årets lövhög här helt klart.

Foto: ©nini.tjader.2014

Normalt ser mossan ut så här. Och den är just nu överallt, framförallt längs bullerplanket, efter allt regnande. Vill man ha grön mossa att lägga överst i en blomkruka är det bara att gå ut och lyfta in lite. Det finns gott om den. Vanligtvis växer det gräs här… sparsamt, men dock gräs.

Blåbärsbuskar (som i år inte fick några blåbär) i gräset närmast. Foto: @nini.tjader.2014

Det är en ung kille som parkerar cykeln där borta innanför bullerplanket. Ny cykel i år. Dam-modell. Det var en annan modell förra året. Han bor inte i området såvitt jag vet. Tycker förmodligen att det är en säker parkeringsplats för den. Tar förmodligen bussen vidare sen. Ser honom ibland från mitt köksfönster när han lämnar och hämtar cykeln.

Gräsmattan 28 oktober 2014. Foto: ©nini.tjader.2014

I övrigt ser gräset ut som ovan. Lite i längsta laget, men jag har tagit in och gjort ren gräsklipparen för vinterförvaring så det blir ingen mer klippning i år. En del löv. Har krattat en gång, men borde kanske kratta en gång till. Väntar på att mirabelleträdet (utanför bild) ska släppa sina löv först. Den kala fläcken är efter att baljan med brytbönor stått där en stor del av sommaren (nu tömd och rengjord och intagen). Har grävt ner en massa narcisser där och sått nytt gräs som jag igår såg är på väg upp.

Alla löv ska inte bort. Måste ju ha mat till maskarna som arbetar igenom jorden också. Det är gott om "maskhögar" om man tittar närmre i gräset. De drar ner gamla löv i underjorden. Jag antar att det också göder och luckrar upp jorden.

Maskhögar i gräset. Foto: ©nini.tjader.2014

Naturen ser rätt skräpig ut så här års…

Så var det dags igen – brandvarnarelände

Brandvarnare utan batteri och täck-kåpa. Foto: ©nini.tjader.2014

Så var det dags igen.
Brandvarnarna jävlas.
Larmade först när jag öppnade ugnsluckan när Ulla sist var här. Suck. SÅ känsliga ska brandvarnare inte vara, eller?
Nästa gång larmade de när jag öppnade dörren från badrummet efter dusch – då slutade det när jag stängde badrumsdörren. Temperaturförändring som den reagerade på?
Sen oprovocerat med allt närmre intervall ett par dagar i rad.
Därefter började de tjuta. Utan anledning.

Eftersom de (de är två, med cirka 1,5 meters avstånd från varandra, en i varje hall) inte går att stänga av med knappen på dem, och de dels har batteri, dels är kopplade direkt till strömmen, behövs två åtgärder för att få tyst på dem:
– koppla bort strömmen via elskåpet
– ta ur batterierna.

Sen blir de äntligen tysta.
Och hänger så här snyggt i taket på två ställen.
Plastbrickan i taket som ska hålla fast dem har trasiga hållare till dem så det går inte att få fast den igen efter att man tagit loss för att få ur batterierna. Dessutom är sladdarna som går in i dem så stela och gamla och korta så det är – i alla fall för mig – omöjligt att få in dem under kåpan till dem igen.

Batterierna byttes till nyinköpta (bekostade av mig) senast i våras då brandvarnarna senast jävlades. Två av föreningens mer praktiska styrelseledamöter fixade fast dem i taket i våras, med de nya batterierna i, efter att jag hade misslyckats. Den första fixade det inte. Den andra fick till det efter besvärjelser och mycket pillande. Lätt var det inte.

Nu har jag två avstängda, icke fungerande brandvarnare som hänger ner från taket. En i varje hall. Snyggt? Nej…

Huset byggdes 1985. Då var det dagis här i bottenvåningen. 2003 byggdes dagiset om till fyra lägenheter. Jag bor i en av dem. Brandvarnarna ärvde vi från dagiset. Våra fyra lägenheter är de enda som har den typen.

Jag vägrar betala en elektriker för att få ordningen på det. Tycker att föreningen ska stå för det eftersom det byggdes så när våra fyra lägenheter byggdes 2003. Styrelsen är meddelad om status.

Under tiden har jag inga brandvarnare alls. Får låta bli att titta upp i taket på det som hänger ner…

I takt med tiden igen

Foto: ©nini.tjader.2014

Äntligen är jag i takt med tiden igen.
Normaltiden vill säga.
Äntligen har vi fått tillbaka den där timmen som försvann i våras.
Jag tillhör de som blir störda av tidsförskjutningen under den ljusa tiden av året.
Nu kan jag äntligen äta, fika, sova på de tider min egen inbyggda klocka gillar.
Och slippa gå upp mitt i natten som det känns som under den ljusa tiden av året med den timme tidigare det då handlar om.
Jätteskönt att det nu är normaltid igen.
Undrar vad Gustav, grannens katt tycker…

Gustav Foto: ©nini.tjader.2014

Sista oreganon skördad

Oregano. Foto: ©nini.tjader.2014

Nu är sista oreganon för säsongen skördad. Väntade på att det skulle bli en solig dag så den skulle bli torr och bra innan skörd. Men det hände aldrig. Blev tvungen ta in den i ett par dagar så att den kunde torka efter allt regnande. Förhoppningsvis blir den bra ändå.

Oregano. Foto: ©nini.tjader.2014

Jag knöt ihop den avklippta oreganon i buketter, med trädgårdssnöre. Hårt, för annars ramlar de ur när de krymper och torkar.

Oregano. Foto: ©nini.tjader.2014

Sen hängde jag in dem i klädkammaren. Där får de hänga tills de är helt torkade. Därefter repar jag av dem från grenarna och stoppar dem i glasburkar och ställer in dem i kryddskåpet. Det tar ett par veckor. Det får inte finnas någon fuktighet kvar i dem när de repas av och ska i burk.

Oregano. Foto: ©nini.tjader.2014

Krukan med oreganoplantan ställde jag ut på uteplatsen, med ett par plattor frigolit under så den inte blir kall underifrån. Förhoppningsvis överlever plantan ännu en vinter. Förra vintern gick bra, men den vintern var förhållandevis mild och plantan var då nergrävd temporärt i odlingslådan. Nu står den i en större kruka så den får vara kvar där. Med lite tur överlever den.

Tre skördar – dvs att jag klippt ner den helt – blev det i år.

Annorlunda och smart vante

Bild från Milk Magazine

Jag brukar regelbundet kolla bloggen http://www.sfgirlbybay.com/ . Nyligen hade de bilder på en smart designad vante som jag tycker är riktigt intressant. Ursprungligen är de gjorda för barn, men varför skulle inte en vuxen också kunna ha dem? De är inte bara roliga, de är smarta också med den del man kan vika ner och dra över fingrarna, så det blir en riktigt varm vante.

Och, i och med att toppen går att vika upp som på bilden, om man stickat utan fingertoppar på fingervantsdelen, blir det ju också en riktigt smart vante för smartphones.

Bilderna är utsnitt av bilderna på webben och därför av låg upplösning, men man ser ändå hur det är tänkt. Hur långa man gör muddarna är valfritt och hur man blandar färgerna likaså.

Återstår att komma underfund med hur man stickar dem. Men det borde ju bara vara att kombinera en fingervante (med eller utan fingertoppar) med toppen på en tumvante, stor nog att dra på ovanpå fingrarna. Eller?

En annan variant de hade var att sticka på en halv tumvante ovanpå en halsduk… också en rolig idé. Då vet man ju i alla fall var man har vantarna…

Milk Magazine No. 45 där de här vantarna ska finnas kostar 5.90 € att köpa som digital tidning.

Bild från Milk Magazine via bloggen SFGirlbyBay.

PS. Mitt mest populära inlägg här på bloggen är det om att sticka tumvantar. Vinter som sommar, året runt, sen jag lade upp det, kollar folk på det. Jättekul. Jag lade upp det i februari 2012.

Senaste köp

Foto: ©nini.tjader.2014

Nu har även jag skaffat en rullvagn.
Det här är Råskog från Ikea. 499 kr. Finns även i turkos och beige. Min är mörkgrå.
Nu slipper det som brukar stå i det här hörnet stå direkt på golvet.
Blir betydligt mer lättstädat.
Den är lättflyttad/lättrullad – vilket är nödvändigt eftersom jag annars inte får upp dörren till frysen till vänster helt.
Den rymmer mycket.
Tyvärr kan man inte ha 5 liters dunken med olivolja på nedre hyllplanet som jag hade tänkt. Den får stå överst tillsammans med de Ramlösa som väntar på att få komma in i kylskåpet (det ryms bara en Ramlösa åt gången där).
Jag är nöjd.

Stelnad saft

Saft på flaska. Foto: ©nini.tjader.2014

Nyligen ville jag använda den svart vinbärssaft som jag gjorde i somras.
Hade hällt den i den här sortens liten f.d. ölflaska och ställt i kylskåpet.
Hur jag än skakade på flaskan upp-och-ner över glaset så kom ingen saft ut. Den satt fast.
Efter en snabb förfrågan och svar på FaceBook – tack Migge – ställde jag den i en bunke med varmt vatten i cirka en kvart. Sen gick det att få ut saften.
Saften är nu förflyttad till en glasburk med stor öppning så det inte ska hända igen att det inte går att få ut den när man vill använda den. Men man måste använda en liten såssked för att få över den i glaset.
I övrigt är saften riktigt god och snart slut.

Saft på burk Foto: ©nini.tjader.2014

Müsli, granola och flingor

ICAs Müsli med jordgubbar och yoghurt. Foto: ©nini.tjader.2014

Vad är det egentligen för avgörande skillnad mellan müsli, granola och flingor med frukt- och yoghurtklumpar?

Systrarna Voltaires granola. Foto: ©nini.tjader.2014

Jo här finns en och annan pekannöt, men det är långt mellan dem. Och en och annan torkad äppelbit. Visst, det finns små visuella skillnader mellan produkterna, och priset är högre på granola än på müsli och högre på müsli än på flingor med fruktbitar.

ICAs Flingor med röda bär. Foto: ©nini.tjader.2014

Jo man ser ju tydligt att i flingor med röda bär är det fler flingor än i de andra två produkter. Men det är också fler fruktbitar än i en motsvarande müsli.

I övrigt verkar det gå på ett ut vilken produkt man väljer att äta till frukost (eller på annan tid på dygnet). Själv äter jag dem alla med Valios vanilj-yoghurt. Plus en skivad banan.

Granolan tycker jag inte är värd priset. Inte ens när de har extrapris på den som det var med påsen ovan. De ihopklumpade delarna är rätt torra och trista.
Müsli är också rätt torrt, och man får se till blanda den ordentligt innan man häller den i frukostskålen. Annars är det lätt hänt att man bara får diverse torra gryn.
Flingor med frukt bitar då? Jag har aldrig varit en flingätare. Men de här med röda bär i – och motsvarande med jordgubbar – gillar jag. Fullkornsflingor påstår ICA att det är.

En gång i världen gjorde jag egen müsli. Egentligen borde jag börja med det igen. Grundingredienserna är ju billiga även om torkade bär både är dyra och innehåller för mycket socker (enligt senaste tidens tidningsartiklar), förutom russin då.

Det här är det recept jag då använde, minus sojamjöl och ädeljäst som jag inte ens vet vad det är:

Ingredienser

1 liter rågflingor
1 liter havregryn
0,5 liter vetekli
2-3 dl vetegroddar
1 pakt russin (250 gram)
2 dl hela linfrön
1 dl sojamjöl
1-2 dl ädeljäst
ev 1-2 dl brun farin eller 2-3 dl strödadlar

Gör så här

Blanda rågflingor, havregryn, vetekli, vetegroddar och russin i en stor bunke. Dela upp russinen med rena fingrar så att de inte klibbar i varandra. Tillsätt sedan linfrö, sojamjöl och ädeljäst och smaksätt eventuellt med brun farin och strödadlar. I stället för farin kan du smaksätta müslin direkt i tallriken med 1-2 tsk flytande honung.

Variation: Tillsätt gärna rostade, hackade nötter, hackad mandel eller sesamfrö.  Hirsflingor, krossad hirs eller krossade korngryn kan du också variera med. Eller pulveriserade nässlor eller nyponpulver som näringstillskott.

Servera med mjölk, filmjölk eller yoghurt och färsk frukt, äppelmos, lingon eller andra bär (inte allt på en gång, bara något av det uppräknade).

Ursprungsreceptet kommer från "Den nya maten, Smalkostkokbok" av Britt Sandquist-Bolin och är från 1980. Fler recept hittar du på Internet. Sök på "müsli-recept", "granola-recept" och "rosta flingor".

Första frosten

Foto: ©nini.tjader.2014

Igår morse kom den riktiga första frosten. De här nävorna såg jag på vägen till gymet. Frosten försvann snabbt och solen var till och med framme korta stunder. Temperaturen segade sig upp till runt 8-10 grader.

Storvretsparken, Tumba Foto: ©nini.tjader.2014

Hösten har slagit till på riktigt och i full prakt. Snart har alla löv fallit av. Men just nu är det väldigt vackert. Särskilt när solen tillfälligt tittar fram och lyser på löven.

Storvretsparken, Tumba Foto: ©nini.tjader.2014

Dags för tofflor

Foto: ©nini.tjader.2014

Jag är en sån som fryser om fötterna inomhus. Bor i marknivå, och mina golv – förutom i badrummet som har värmegolv – är, som jag upplever det, kalla.

Nu har jag gått barfota sen någon gång strax efter midsommar utan att frysa om fötterna. Nu går det inte längre (utom korta stunder).

När jag tog fram mina favorittofflor visade det sig att de sett bättre dagar.

Foto: ©nini.tjader.2014

Jag har i åratal köpt mina tofflor från http:/www.landsend.co.uk. Jag älskar deras fleecetofflor. Mjuka och varma. Har funnits i massor av färger över åren. Går att tvätta i maskin.

Men de har gjort om modellen över tiden. Så nu när jag beställde nya, som levererades på en vecka från beställning (vilket är snabbare än de flesta svenska postorderföretag), blev det de här:

Foto: ©nini.tjader.2014

Riktigt julröda. Kanten i bak har blivit något högre och tjockare och sulan (som är en gummisula som man inte halkar med) har fått en kant (i syntetmocka) som går upp en bit på toffeln. Nu ska jag inte frysa om fötterna. Gör jag det har jag ett annat par, också från Lands' End, som jag haft ett par år. Också de röda, men mer heltäckande.

Foto: ©nini.tjader.2014

De har en finurlig ögla i bak-kappan så det är lätt att dra på sig dem. Och sulan är så pass bra att man utan fara för tofflorna kan gå ut och hämta posten i dem eller ut med soporna. Bak-kappan är i mocka. De här har jag haft i några år och de håller. Säljs inte längre.

Svenska tofflor kan man ju inte köpa.… Har inte hittat några som är både mjuka, bekväma, lagom varma och färgglada och inte har någon klack. Svenska tofflor i damstorlek har oftast klack. Klack! Klack på en toffel är riktigt dåligt som jag ser det. Eller så är de utsmyckade på märkliga sätt. Sulorna är oftast under all kritik.  En och annan som jag skulle acceptera finns det kanske där ute, men de är sällsynta. Ikeas gästtofflor i frotté är OK, men de värmer ju inte precis… Och de tofflor Ikea har just nu i tovad ull är lite för mycket ull…

Jag håller mig till tofflor från Lands' End i fleece. De är bra på alla sätt. Finns både för dam, barn och herr. (Nej, de har inte sponsrat det här inlägget).

Skorna tar slut…

Foto: ©nini.tjader.2014

Det här är (var) mina nuvarande uteskor. Till och med igår.
Igår när jag var på Ikea kände jag plötsligt att det blev i luftigaste laget på höger fot.
Och jag såg strumpan…

Foto: ©nini.tjader.2014

Skon hade spruckit.
Just de här skorna har jag haft i två sommarsäsonger. Jag springer inte. Jag går när jag är ute. Och jag tycker att den här sortens skor, som är ganska dyra, ska hålla längre än två säsonger.

Foto: ©nini.tjader.2014

Det här ovan är mina FÖRRA skor. Även de har hål i nätdelen, men inte på ett lika jobbigt ställe. Det var därför jag köpte nya. Men behöll de gamla för att ha till tillfällen där de dög trots att de är skitiga och har sprucket nät på ett ställe.

Foto: ©nini.tjader.2014

De äldsta skorna har jag haft betydligt längre än de nyare. De är nog runt sex år minst vid det här laget. Egentligen har de tjänat ut. Men nu blir jag tvungen att ha de gamla skorna igen. Kan ju inte ha ett par skor där lilltån sticker ut…

Frågan är om jag ska köpa nya nu, eller vänta till i vår? För vinterbruk har jag ett par Haglöfs (med Asics sula, goretex). Jättesköna men alldeles för varma än.

Mina fötter trivs i Asics skor (jag har korta, breda fötter), men det vore ju bra om de höll lite bättre. Vad ska man köpa istället? Har alla skor nätdel numera som inte håller längre än två säsonger?