Mina nya skor. Foto. ©nini.tjader.2016 |
Det vill säga ett par nya sommarskor. Och en fotfil.
Mina nya skor. Foto. ©nini.tjader.2016 |
Att det blev de här beror på att Birgitta vara här nyligen och hon visade sina nya skor. Ett par av den här sorten, men svarta. Snygga, tyckte jag. Bekväma, sa hon. Såna vill jag ha, tänkte jag.
Mina nya skor. Foto: ©nini.tjader.2016 |
De är verkligen sköna att gå i. Gick i dem en hel dag i stan och på Millesgården en solig och varm dag nyligen utan några som helst problem.
En bra investering. Kostar cirka 900 kr beroende på varifrån/vilken butik man köper dem. Det är ett par ECCO skor. Alla ECCO-skor fungerar inte för mina fötter, men de här gör det. Modellen heter Terracruise. Finns i ett par olika färger. Nej, jag är inte sponsrad, jag bara gillar skorna.
Fotfil. Foto. ©nini.tjader.2016 |
Jag har alltid haft problem med torra spruckna hälar och torr tjock hud under fötterna. Jag går ju helst barfota under den varmare säsongen, eller i sandaler, eller i foppa-tofflor i trädgården. Det senare sätter sina spår på fötterna om man gör trädgårdsarbete.
Min nya fotfil under laddning. Foto. ©nini.tjader.2016 |
Jag har alltid varit skeptisk till den här sortens hjälpmedel och inte tyckt att det varit värt priset. Jag har ju äkta pimpsten plockad på Santorinis vulkan… Men nu köpte jag en eftersom jag inte fick ordning på fötterna och akut behövde åtgärda dem.
Förpackning för fotfil. Foto. ©nini.tjader.2016 |
Näst intill omöjlig att ta sig in i.
Plast. Svetsad plast. Mycket plast.
Inte särskilt miljövänlig…
Bruksanvisning till fotfil. Foto. ©nini.tjader.2016 |
Jag är ju en sån person som nästan alltid läser bruksanvisningar. Den här är riktigt besvärlig. Inte bara att få ut hel ur förpackningen utan även att läsa. Språkligt uppbruten i en massa olika delar på olika språk. Det går alltså inte att följa en hel bruksanvisning på ett språk. Man får leta sig fram, ett stycke i taget. Förfärlig förpackning, riktigt dåligt upplagd bruksanvisning.
Men filen är jättebra.
Mina hälar och fotsulor börjar se riktigt presentabla ut. Hälsprickorna är i princip borta. Går inte på ett enda filnings-pass, men efter ett par stycken nu börjar det likna något.
Och fotkräm på kvällen över natten är också att rekommendera.
Och ett och annat fotbad med grönsåpa för att få fötterna riktigt rena när de varit ute och trädgårdsarbetat (eller varit i stan i sandaler).
Fötter är viktiga. Ta hand om dem. De ska räcka livet ut.
Ja du, detta med skor är en egen historia. På 80-talet var jag mycket ute och dansade och hade ett par underbara skor till det. Men efter något år fick jag huvudvärk när jag var ute på dans och det tog tid innan jag insåg att jag slitit ut klackarna på skorna som var orsaken.
SvaraRaderaFör några veckor sedan hade jag lite ont i hälen när jag gick upp på morgonen men efter att promenerat till toa, så var det försvunnet. I lördags promenerade jag till en av våra kyrkor, en promenad på ca 7,5 km. Inga problem, men...
När jag promenerade hem så brakade det loss. I 7,5 km haltade jag för att det gjorde ont för varje steg jag tog. Hälsporre. Gick med käpp ett dygn tills jag skaffat avlastning just för hälsporre att ha i skon. I dag går jag utan käpp, men märker ju att andra muskler nu tar smällen. Har ringt vårdcentralen idag för att få hjälp. Men då mina promenader betyder så mycket för mitt välbefinnande, så vill jag inte avstå.
Se om vi gemensamt kan lösa detta med smärtan, promenaden så det kan läkas utan problem.
Läs gärna min blogg på villacalifornia.wordpress.com för hela historien och var rädd om fötterna, det är huvudsaken.