Saft av vindruvor

Vinrankan. Foto: ©nini.tjader.2021

Vi har en liten vinranka som vi räddat från annat ställe i föreningen där den ständigt blev förstörd av inkommande fotbollar.  Den tog några år på sig innan den började ge druvor.

Vindruvsmarmelad 2019. Foto: ©nini.tjader.2019

Första gången den gav druvor det gjorde jag marmelad av druvorna. Visste inte riktigt vad jag gjorde så jag hade både skal och kärnor med. Tyvärr har de hur mycket kärnor som helst så marmeladen blev svåräten och det knastrade mellan tänderna när man åt den.

Årets vindruvor. Foto: ©nini.tjader.2021

Förra året gjorde jag saft av druvorna. Och silade bort kärnorna. Blev inte så mycket, men den blev god.

I år har jag också gjort saft av druvorna. Vi fick betydligt fler druvor i år.

Årets vindruvor. Foto: ©nini.tjader.2021

Så här gjorde jag:

1. Sköljde och rensade bort dåliga druvor (inte många).
2. Repade ner druvorna i en kastrull utan sina skaft.
3. Hällde på vatten så det täckte druvorna.
4. Kokade i några minuter och mosade med en moddler i kastrullen (går lika bra med en potatisstöt).
5. Hällde över allt i en saftsil (billigaste sorten som sätts ovanför en lagom stor bunke). Lät rinna av i cirka 30 minuter. Kramade ur det sista.
6. Hällde tillbaka det avrunna i kastrull.
7. Lade till saften av en citron (man kan ta en halv citron) och hällde på cirka 1 dl socker (eller så mycket man vill ha).
8. Kokade upp igen och lät koka i några minuter. Hällde över i rena, varma flaskor (och en liten burk eftersom allt inte fick plats i de två flaskorna).

Blev en frisk och god saft som man spär ut med vatten när man ska dricka den.

Det märkliga är att saften blev rosa. Druvorna är gröngula och förmodligen av en sort som heter sucribe. Jag frågade hos Zetas och det var vad de trodde att det är.

Årets druvsaft. Foto: ©nini.tjader.2021

Den lilla burken fick ta hand om den saft som inte fick rum i flaskorna. Den gör jag av med först.