Tumvantar – samma beskrivning, olika garn

Tumvante i tjockt garn. Foto: ©nini.tjader.2019

Den senaste veckan har jag stickat två par tumvantar. Samma beskrivning i grunden, men olika garner. SÅ olika utseende.

Tumvante nummer ett

Detalj av vanten. Foto: ©nini.tjader.2019

Den första är gjord i ett tjockt, självrandande garn som dessutom har varierande tjocklek på garnet. Har haft garnet sedan någon gång på 70-talet då det var ovanligt med självrandande garn. Tills härom veckan var det en halsduk. Alldeles för bred och alldeles för lång. Dessutom kliade den och stacks vilket förorsakade att jag inte använde halsduken.

Så jag repade upp halsduken och gjorde ett par vantar av den.
Så här såg halsduken ut.

Tjocka tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Eftersom garnet randar sig självt valde jag att göra dem i enbart slätstickning utan några utsmyckningar annat än på mudden. Att mudden blev som den blev beror på att jag till att börja med lade upp för många maskor. Istället för att repa upp behöll jag maskantalet, stickade ett antal varv i rätstickning och minskade maskantalet när jag kom en bit upp så att bredden på vanten blev mer i min storlek. Det skapade en vid utåtsvängd mudd som jag gillar.

Tummen gör jag alltid med utgångspunkt i #garnomerasenklavante teknik. Jag gillar den tummen för att den gör att det inte spelar någon roll vilken vante som är höger eller vänster. De är likadana och kan bäras på vilken hand som helst.

Toppen på vanten är den vanliga för tumvantar, med en sluttande avmaskning tills maskorna tar slut. Jag börjar avmaskningarna (sticka samman två maskor på varje sticka, en gång i början på sticka ett, en gång i slutet på sticka två, en gång i början på sticka tre, en gång i slutet på sticka fyra) tills maskorna är slut.

Här använde jag strumpstickor nummer 5. Snabbstickat eftersom garnet är tjockt. Antalet maskor anpassar man efter den hand som ska bära vanten. Längd på tumme och hand mäter man vartefter stickningen fortskrider.

Tumvante nummer två

Tumvante nummer två. Foto: ©nini.tjader.2019

Tumvante nummer två gjorde jag med stickor nummer 2,5 och restgarner av ett 2-trådigt 100% ullgarn från dåvarande Kilafors Svenskullgarn.

I övrigt är principen densamma so den första vanten förutom att det är fler maskor på grund av det tunnare garnet och de tunnare stickorna. I det här fallet 12 maskor per strumpsticka och sedan 8 maskor x 2 för tummen + 4 maskor tillagda för att sticka klart tummen.

Vanten börjar med en s.k. lettisk fläta och fortsätter sedan med enklare mönsterstickning med två färger. Mudden är rak och mönstrad. Jag har slutat göra resårstickade muddar. Tycker det är skönare med raka.

Lettisk fläta beskriver jag här.

När man stickar en vante i taget som jag gör kan det bli små problem när man ska sticka en vante till, helst likadan som den första…

Två tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Det här blev resultatet…

Började bra. Sen valde jag fel grått garn. Jag får skylla på det obefintliga novemberljuset. Svårt att se skillnad mellan grått och grått. Syns bra på de färdiga vantarna dock. Sen blev det fel i mudd-mönstret. Men jag lät det vara så. Sen blev det även fel i den ljusare randen i det röda. Ah well… Sen gjorde jag tummen. Och tog igen fel grått. Den här gången det grå som skulle varit i hela vanten och inte det något mörkare grå……

Men de blev bra ändå. Vem ser skillnaderna när de inte är bredvid eller på varandra? Olika men lika Lika men olika. Nu ska jag bara fästa trådarna. Har mer av det här garnet så det kan framöver bli fler vantar. Det går ju inte åt så mycket garn till vantar. Särskilt när man använder flera färger i flerfärgsstickning. Men just nu får det räcka med vantar ett tag.

Två tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2019