Halsduk från 70-talet

Halsduk från 70-talet. Foto: ©nini.tjader.2017

Jag grävde fram en gammal halsduk från 70-talet häromdagen. Jag stickade den då ungefär.
Den är 25 cm bred och 180 cm lång.
Röd, i ett garn som tyvärr kliar. Förmodligen 100% ull. Normaltjockt garn.
Så här långa halsdukar är tydligen helt rätt att ha nu igen.

Halsduk från 70-talet. Foto: ©nini.tjader.2017

Beskrivning

• Lägg upp jämt antal maskor, i mitt fall 74 maskor och troligen stickor 3,5 eller 4.
• Sticka rätstickning i 6 varv.
• Gå därefter över till att sticka 2 aviga och 2 räta i förskjuten resårstickning. Förflytta resåren en maska åt ena hållet på varje varv.
• Efter ca 12-14 varv (valfritt antal beroende på hur långt man vill ha mellan böjarna), ändra riktning på förskjutningen så den går åt andra hållet. Då bildas zigzagmönstret.
• Upprepa detta tills halsduken är så lång du vill ha den. Min är 180 cm lång.
• Avsluta med sex varv rätstickning.
• Knyt en frans i varje ände. Tror att första bilden ovan är självförklarande för hur den kan knytas.

Nu ska jag tvätta den här gamla halsduken i maskin i förhoppning om att den ska bli mjukare och mindre stickig och gå att använda… Och för att få en fräsch doft på den. Den har ju legat undanlagd sen 70-talet…. Om den inte blir mjuk och mindre stickig får jag ge bort den till någon som kan ha den som tål ull.

Halsduk från 70-talet. Foto. ©nini.tjader.2017

Luktärtor i november

Luktärtor i november. Foto: ©nini.tjader.2017

Att den 1 november gå ut på uteplatsen och konstatera att luktärtorna fortfarande blommar för fullt känns lite udda. De har klarat de senaste nätternas frost och en då den första snön föll (inte mycket snö, men det blev lite vitt en stund).

Luktärten Old Spice Miss Willmott. Foto: ©nini.tjader.2017

Jag sådde frön från två olika sorters luktärtor som jag köpte hos Zetas. Sådde dem någon gång i början av april. De grodde redan efter cirka fem dagar. På påsen för den ovan  – Old Spice Miss Willmott – stod det att det var 20 frön. Det var 21.

Luktärten Black Knight. Foto: ©nini.tjader.2017

Den andra sorten, också den från Zetas, heter Black Knight. På påsen stod det att det var 20 frön. Det var 23. Annars är det vanligt med fröpåsar man köper att det är färre i dem än vad som står på dem. Men inte hos Zetas.

Luktärtorna 2017-04-14, blötlagda. Foto: ©nini.tjader.2017

Första lägger man ärtorna i blöt i minst ett dygn. Sedan stoppar man dem i jorden och sätter en plastpåse runt krukan. Därefter väntar man. Hittade e n bra beskrivning på internet för hur man skulle sköta om frösådden.

Luktärtorna 2017-04-29. Foto: ©nini.tjader.2017

Till att börja med växte de små plantorna i varsin kruka. I slutet av april bodde de inomhus om natten och utomhus dagtid.

Luktärtorna 2017-05-28. Foto: ©nini.tjader.2017

I slutet av maj fick luktärtorna vara ute dygnet runt. Nu utan plastpåsar som skydd. Jag väntade på att plantor av klockranka skulle börja säljas eftersom planen var att klockranka och luktärtor skulle dela på en stor kruka vid väggen vid spaljén. Här var de klippta för första gången för att få dem att dela sig och bli fler grenar och senare blommor.

Luktärtor och klockranka, 2017-06-05. Foto: ©nini.tjader.2017

Den 5 juni planterades luktärtorna äntligen tillsammans med klockrankan. Någon kanske undrar varför jag inte satte luktärtorna i marken? Har försökt det tidigare men det har inte fungerat i mina rabatter. För varm och torrt? eller?

Luktärtor och cobea 2017-06-22. Foto: ©nini.tjader.2017

Sen var det bara att se den växa och börja vänta på blommorna.

Luktärtor och klockranaka 2017-07-02. Foto: ©nini.tjader.2017

Och visst växte både luktärtor och klockranka. Redan här började jag ångra att de var planterade tillsammans. Det blev väldigt rörigt  och trångt där mot väggen.

Luktärtor och klockranka. 2017-07-15. Foto: ©nini.tjader.2017

Och värre blev det.

Luktärtor och klockranka, 2017-07-20. Foto: ©nini.tjader.2017

Och det bara växte och växte. Blommor? Inte riktigt än men här någonstans började blomknoppar synas.

Luktärtor 2017-07-24. Foto. ©nini.tjader.2017

Och så äntligen började de blomma. Har då och då tagit in några enstaka för doftens skull, men de håller inget vidare inomhus. Vissnar på ett par dagar. Så det slutade jag med. Någon enstaka gång har de (och klockrankan) fått näring, men inte särskilt regelbundet eller ofta.

De bara fortsatte att blomma och blomma och blomma och blommar fortfarande. Klockrankans blad har blivit lilafärgade av frosten, men luktärten ser ut precis som den gjort sen i juli. Den bara fortsätter blomma…  Hur länge till kan man fråga sig? Kan varken ta bort klockrankan – som också fortsätter blomma – eller luktärten förrän båda är helt slut. De senaste veckorna med skyfall då och då har inneburit att jag slutat vattna dem. De är ju mer eller mindre dränkta…

Tyvärr kan man inte riktigt njuta av dem så här års. Det är för kallt helt enkelt. Eller ösregnar.

En sak vet jag: Jag ska inte sätta och dra upp luktärtor igen. Visst, blommorna doftar ljuvligt, men plantan ser bara skräpig ut. Nästa år ska jag ha enbart klockranka på den här platsen.

Luktärtor och klocksranka, 2017-11§01. Foto: ©nini.tjader.2017

#notme

Winter is coming. Första snön. Foto: ©nini.tjader.2017

Hade inte tänkt ge mig in i diskussionen om #metoo eftersom den känns väldigt främmande. Men sedan ett tag nu har det börjat likna masshysteri där kvinnor i alla åldrar mer eller mindre försöker överträffa varandra om vad de varit med om. Det stör mig. Så nu sticker jag ut nacken.

Hur mycket av det som sägs/skrivs bygger på sanning? Hur mycket av det är förvanskade minnen från lång tid tillbaka? Hur mycket är skvaller eller förtal? Hur mycket är hämndbegär långt i efterskott?

När man dessutom hänger ut folk med namn och bild, då har det gått för långt.
Hur vet uthängarna att personen de hänger ut är skyldig till det de påstår? Hur mycket är missförstånd eller överdrifter? Många hakar på och kommer med ytterligare anklagelser om både det ena eller det andra (alkoholism, drogmissbruk, våldsamhet). Är det sant det de säger/skriver? Eller är det bara förtal och svartmålning? Vem vet? Inte sociala medier i alla fall.

Är det rätt att peka ut personer, hänga ut dem och gå med blåslampa och beskylla dem för än det ena än det andra? Nej, aldrig. Först måste man meddelst oberoende krafter ta reda på om anklagelserna stämmer. Eller inte stämmer.

Förstå mig rätt. Jag tycker att det är bra att man diskuterar sexuella trakasserier eller mobbning av olika slag. Men det finns gränser för vad man säger och hur när man börjar prata om specifika personer med namn och bild. Det är ALDRIG OK att hänga ut någon.

Under mina 74 år i livet har jag aldrig känt mig utsatt, eller sexuellt trakasserad av män.
Beror det bara på att männen/grabbarna tyckt att jag varit sexuellt oattraktiv? Inte alls. Jag har aldrig haft svårt att få pojkvänner eller att attrahera det motstående könet. Snarare tvärtom faktiskt. Jag har alltid varit respekterad av mina manliga kontakter/bekanta/arbetskamrater/vänner.

Jag var ung på det glada (?) 60-talet när allt var tillåtet oavsett kön och det var fri kärlek som gällde. Jag har å andra sidan hela livet mest haft män/pojkar/grabbar som vänner och de flesta av mina ex-pojkvänner (de som fortfarande är i livet) har förblivit mina vänner genom livet även efter vi gjort slut. (Fast deras nya kvinnor har i en del fall motsatt sig vänskapen).

Har jag bara haft tur? Kanske. Jag dras inte till maskuliner som utövar härskartekniker eller som visar kvinnoförakt. Det är adjö direkt om jag skulle snubbla på någon som var så. Jag dras till män som respekterar mig som människa.

Jag gick 8 år i 7-årig flickskola (ja det fanns såna på min tid). Hatade det hela tiden. Den där 100% kvinnliga miljön… Hade hellre velat gå i realskola med grabbarna på min gata. Men mamma tyckte att jag behövde bli mer kvinnlig och satte mig i flickskola. Man har inte så mycket att sätta emot vid 11 års ålder när det valet skulle göras. Jag har och har haft få väninnor. En del av dem är inte längre i livet (vi blir ju äldre).  Jag har alltid trivts bättre med män än med kvinnor. För att män är rakare och ärligare och snackar mindre skit än många kvinnor. Jo, så är det som jag upplever det.

Jag har haft flera långa och bra relationer med män genom livet. Ingen av dem har innehållit kvinnoförakt eller sex-trakasserier.

Jag jobbade länge politiskt och satt ett tag i Huddinge kommunfullmäktige. Det fanns inga sextrakasserier eller mobbningstendenser från män mot kvinnor där heller.

De sista fem yrkesverksamma åren jobbade jag på Aftonbladet, en av de mest utpekade arbetsplatserna på sistone vad gäller sextrakasserier. Jag känner inte igen mig i beskrivningarna i exempelvis DN om AB. Förvisso arbetade jag inte som journalist, utan som datatekniker på teknikavdelningen/supporten. Men ändå. Jag hade daglig (och nattlig vid nattpassen) kontakt med de flesta journalisterna. Jag känner inte igen mig i beskrivningen av arbetsklimatet. Jag gick i pension i augusti 2010 – skulle det ha ändrat sig sen dess?

Eller är jag förblindad för att jag mest umgåtts med män genom livet? Det tror jag inte. Å andra sidan är jag inte så lätt-kränkt eller så känslig för sånt som olika personer slarvigt kan tänkas slänga ur sig eller mena som skämt. Hör man nåt/ser man nåt så får man väl säga ifrån att det inte är OK? Precis som med främlingsfientlighet.

Nej, #notme.
Jag hänger inte på #metoo hysterin.
Avslöja de som inte sköter sig eller begår sexbrott, men gör det på rätt sätt, utan uthängningar och/eller publiceringar med namn och bild innan en oberoende utredning kommit fram till vad som hände eller inte hände. Och prata om det när det hände/händer, inte 12 år senare.

#notme

Rätstickad halsvärmare

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Att sticka en rätstickad halsvärmare är nog den enklaste form av stickning man kan göra. Naturligtvis kan man komplicera det med mönster, flera färger och andra dekorativa inslag, men man måste inte. En halsvärmare är en kort halsduk. Välj ett garn som inte kliar. I mitt fall är det återanvänt alpackagarn (samma som jag använde i rätstickad mössa nyligen).

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Så här gjorde jag:

• Lägg upp 35 maskor på stickor nummer 7. Det blir cirka 24 cm i bredd.
• Sticka rätstickning till "lagom" längd. I mitt fall blev det 60 cm.
• Mot slutet, gör knapphål genom att på ett varv maska av 2 maskor med jämna mellanrum över varvet för så många knapphål som du vill ha. På nästa varv lägg upp 2 maskor ovanför de avmaskade maskorna. Sticka ytterligare ett par varv. Maska av.
• På andra änden av halsvärmaren, sy fast lika många knappar som du har knapphål. Klart.

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Man behöver inte särskilt mycket garn till den här. Ta vad du har hemma. Det enda viktiga (som jag ser det) är att garnet inte ska klia mot halsen. Det går bra med syntetgarn också förutsatt att det klarar att tvättas utan att växa till oigenkännlighet (de flesta syntetgarner töjer sig).

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Rätstickning på den ledden är väldigt töjbart och elastiskt så man behöver inte knäppa upp halsvärmaren för att få den på sig. Å andra sidan behöver man inte heller knäppa alla knapparna.

Om du inte vill sticka knapphål, sy bara ihop ändarna på halsvärmaren och sy på knapparna som dekoration ovanpå. Du kan göra den tight eller vid beroende på hur du vill ha den (och kanske på hur mycket garn du har).

Mössan jag gjorde nyligen är i samma garn som halsvärmaren så de går utmärkt att använda tillsammans. Har mer garn, så det blir nog också ett par fingerlösa vantar av det. Fortsättning följer med andra ord…

Rätstickad halsvärmare och mössa. Foto: ©nini.tjader.2017

Sy- & hantverksmässan hösten 2017 i Älvsjö

Sy- & Hantverksmässan i Älvsjö, 27 oktober 2017. Foto: ©nini.tjader.2017

Igår var jag på Sy- & Hantverksmässan i Älvsjö. Den jag kallar "tantmässan". Ja det var mest tanter den här gången också. Jag kom dit cirka en timme efter öppnandet. Massor av folk. Överhängande risk att bli överkörd av barnvagnar, rullstolar, rullatorer och Dramaten-ekipage.

Mässan pågår fortsatt idag och imorgon också.

Här lär man sig krokning. Foto: ©nini.tjader.2017

Det är mer en marknad än en mässa. Överallt kan man handla. Och det gjorde folk.
Jag också.
Jag går dit för att hitta garner, titta på dem och känna på dem. Det mesta kan man köpa via internet, men där kan man inte känna på garnerna.

Det pågår också ett antal workshops lite här och var på mässan. Ovan lärde de sig krokning. Funderade på att köpa en kroknål men när jag var klar att handla hittade jag inte tillbaka till det här stället. Så det blev ingen kroknål.

Garnhärvor. Foto: ©nini.tjader.2017

Jag tittade huvudsakligen på garner av alla de slag.

Ett väldigt läckert garn. Foto: ©nini.tjader.2017

Garnerna ovan var väldigt läckra, från syd-amerika. Mjuka och sköna i fantastiska färger. Men de var dyra, så det blev inget handla här.

Lappar för quiltning. Foto: ©nini.tjader.2017

Det fanns också stånd där man sålde lappar för quiltning i alla upptänkliga färger. Färgsorterat på borden förståss. Men jag tyckte att det var mindre quiltning den här gången än tidigare mässor jag varit på.

Statusknappar. Foto: ©nini.tjader.2017

På ett ställe kunde man köpa knappar med diverse uttalanden om stickning och hantverk på. Nej, sånt köper jag inte.

Garner. Foto: ©nini.tjader.2017

Och så alla dessa fantastiska garner i olika färgnyanser.

Kurs i virkning. Foto: ©nini.tjader.2017

Kurs i virkning fanns det på golvet.

Handstickade tröjor. Foto: ©nini.tjader.2017

Många väldigt fina handstickade tröjor/koftor visades upp och såldes.

Garner. Foto: ©nini.tjader.2017

Man kunde också köpa hel kartong med en av varje färg från viss garntillverkare. (Minns inte vilken).

Handfärgat garn. Foto: ©nini.tjader.2017

Handfärgat garn fanns det på flera ställen. De här härvorna var väldigt vackra.

Naturfärgat och handstickat. Foto: ©nini.tjader.2017

På andra ställen var det mest naturfärgat. Både garnhärvorna och de färdigstickade/handstickade alstren.

Stickade mössor. Foto: ©nini.tjader.2017

Det fanns rätt många färdigstickade mössor och vantar på flera ställen. Av okänd anledning tog jag inga bilder på några vantar… men de fanns. Jag var mer fascinerad av alla vackra mössor.

Garner. Foto: ©nini.tjader.2017

Garner av lite annorlunda fibrer fanns det också. Mullbärssilke exempelvis…

Garner. Foto: ©nini.tjader.2017

Eller lin… (om jag minns rätt). Lin-garn är hårt. Undrar vad man gör av det?

Stickmönster och bokens författare. Foto: ©nini.tjader.2017

Man kunde också köpa böcker om stickning, virkning, mönster. Var lite sugen på en bok om stickade mönster men avstod trots allt eftersom jag redan har flera böcker med diverse mönster i. Författaren av boken fanns på plats för att signera.

En pläd i dominostickning. Foto: ©nini.tjader.2017

På en vägg hängde en vacker pläd i s.k. domino-stickning. Ska lära mig domino-stickning nån gång. Det finns en hel del beskrivningar på internet för hur man gör det.

Mössor i angora-garn. Foto: ©nini.tjader.2017

Mjuka mössor i angor-garn. Det kallades bohus-stickning sättet de var gjorda i. Mer om det här.

Handfärgade härvor av merinoull. Foto: ©nini.tjader.2017

Och handfärgade garnhärvor igen. I många nyanser. Hit återkom jag ett par gånger och suktade efter flera färger jag ville ha. I slutänden köpte jag faktiskt 2 härvor här (300 kr styck) för att sticka en tröja av.

Grå garnhärva. Foto: ©nini.tjader.2017

Men jag dras också alltid till de garnhärvor med naturfärg, som grått. Älskar grått garn.

Här gjord man nåt som hette? Foto: ©nini.tjader.2017

Andra mer udda aktiviteter fanns det också. Här ovan satte man ihop tovor av ull och tillverkade något av det.

Garner. Foto: ©nini.tjader.2017

Kashmergarner, alpacka, och andra dyra fibrer. Mjuk och fint och säkert den bäst belysta (ljusmässigt alltså) utställningsplatsen. Tror att LED-belysning har gjort mycket för att belysningen på mässorna blivit så mycket bättre än den brukat vara. Jag var och klämde på garnerna och suktade, men det var dyrt, dyrt, dyrt…

Färdigstickat. Foto: ©nini.tjader.2017

Jag tittar också på färdigstickade plagg på mässan. Inte för att köpa dem men för att få inspiration och idéer.

Undrlägg. Foto: ©nini.tjader.2017

Som på alla mässor fanns det hörn där det såldes diverse olika prylar. Som ovan underlägg exempelvis.

Den här mässan har ju också en stor avdelning för smycketillverkning och liknande. Den tittade jag inte alls på. Det intresserar mig inte. Jag tittade inte heller på symaskiner och andra liknande maskiner och inte på tyger.

Små får. Foto: ©nini.tjader.2017

Det såldes även fårskinn på mässan. De här är ju väldigt söta…

Afrikanska korgar och statyetter. Foto: ©nini.tjader.2017

De afrikanska korgarna är fina, liksom de små statyetter som också fanns där. Men de kan man ju ofta hitta i vilket köpcenter som helst. Korgar kan ju var användbart för garner, men…

Knypplerska. Foto: ©nini.tjader.2017

Det fanns även en avdelning för knyppling. Och där satt det ett par äldre damer och knypplade och visade hur det gick till.

En vacker pläd. Foto. ©nini.tjader.2017

Ovan en väldigt vacker pläd, virkad i små rutor av baby-alpacka-ull om jag minns rätt. När "mormors-rutor" görs så här blir det fint. Annars är jag ingen älskare av mormors-rutor.

Virkade kassar. Foto ©nini.tjader.2017

Virkade kassar för att frakta grönsaksinköp i tillverkades vid ett bord.

Knappar Foto. ©nini.tjader.2017

Bord med knappar fanns det också lite varstans. Och väggar med band… (ingen bild av någon anledning).

Fler tar emot kort idag än vid tidigare mässor och många tar emot Swish. Man behöver alltså inte längre ha kontanter för att betala annat än på några fåtal ställen.

Efter tre timmar åkte jag hem.

Så vad köpte jag då? Jo, handfärgat lila-rött merinoull i två härvor som ska bli en tröja, två stora och mjuka blåmelerade nystan som ska bli en sjal, och två stora nystan Opal-garn i färgändrande garn för att sticka fler sockor.

Mina garninköp från mässan. Foto: ©nini.tjader.2017