Nya grytvantar

Gustav hjälper till vid tillklippning av ny grytvante. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag grävde vidare i min projektkorg och kom fram till grytvantarna som skulle göras.
Kan man inte köpa färdiga grytvantar? frågar folk alltid när jag nämner att jag skall göra ett par själv. Jovisst kan man det. Om man är karl och har jättestora händer. Mina händer drunknar alltid i de grytvantar man köpa i butik. Och då förlorar de sin funktion eftersom det blir svårt att få ett bra grepp om varma objekt där det behövs grytvantar. Det borde finnas en marknad för grytvantar i damstorlek kan man tycka…

Jo, jag har grytvantar i silikon också. Inte lika bra som de i tyg. Jo jag har grytlappar också, både i tyg och silikon och virkade i bomullsgarn. Funkar för riktigt små saker som inte ska förflyttas någon längre sträcka eller hållas i längre än ett ögonblick. Annars inte.

Isärtagen grytvante. Foto: ©nini.tjader.2019

Vid senaste tvätten av mina gamla grytvantar i tyg (de är några decennier gamla) så gick de slutgiltigt sönder. Då sprättade jag isär dem i alla dess delar för att få en malla att göra nya grytvantar av.

Grytvantens delar. Foto: ©nini.tjader.2019

Som material till de nya grytvantarna slaktade jag ett par gamla uttjänta jeans för yttertyget och en gammal kökshandduk för innerfodret.

Gustav på det värmeskyddande fodret till grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.2019

Som värmeavvisande foder köpte jag någon slags filtliknande duk (liknade såna där dukar man förr hade under finduken på matsalsbordet) hos Stoff & Stil i Kungens Kurva. Kostade 38 kronor. Köpte en halv meter och expediten i butiken sa att jag måste ha det dubbelt i grytvanten.

Gustav tyckte att fodret var riktigt skönt att ligga på… Han följde intresserat alla mina steg i tillklippningen.

Grytvantens alla delar. Foto: ©nini.tjader.2019

I princip består en grytvante av tre stycken vantar.

Grytvantens tre vantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Dels är det yttervanten, dels den dubbla värmeavvisande innervanten, dels det inre fodret. Sydde ihop var och en av dem.

Grytvantens tre vantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Den yttre vände jag sömmarna inåt på.  De andra två sömmarna kvar så som de sytts. Sen stoppade jag in dem i varandra med innersta vanten innerst, värmefodret ovanpå den och sist den yttre vanten på de andra två.

Nya grytvantens utsida. Foto: ©.nini.tjader.2019

Kändes bra på handen. En storlek som passar just mina händer.

Gamla och nya grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag har sparat delarna till den gamla vanten om jag skulle behöva göra om det här och göra fler grytvantar.

Nya grytvantens överkant. Foto: ©nini.tjader.2019

Återstod att på något sätt få ihop överkanten på grytvantarna. Visade sig att de var för smala för att få på armen till symaskinen. Och lite för många lager tyger för att på något sätt tvinga in kanten under pressarfoten.

Kanten till grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.209

Det blev en nödlösning. Med moulinégarn och en hantverksnål sydde jag för hand runt kanterna (efter att ha klippt dem någorlunda jämna). Jag har aldrig varit särskilt bra på att sy snyggt (eller brodera för den delen) men det här får duga. Det håller i alla fall ihop kanterna.

Nya grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.2019

Sen behövdes någon slags upphängningsanordning för att kunna hänga grytvantarna på ugnsluckan. Grävde fram ett blått bomullsband och sydde dit en ögla med dem (för hand).

Så nu hänger mina nya grytvantar där på ugnsluckan i sällskap med de oflexibla silikonvantarna. Invigde dem igår kväll med att flytta en färdig Quiche Lorraine med julskinka från ugnen när den var klar. Silikonvantarna använde jag för att ställa in formen med sitt flytande innehåll som riskerade att skvalpa ut vid förflyttning. Vilket det gjorde. Men silikonvantar kan man ju enkelt diska av.

Nya grytvantarna på ugnsluckan.