Nya grytvantar

Gustav hjälper till vid tillklippning av ny grytvante. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag grävde vidare i min projektkorg och kom fram till grytvantarna som skulle göras.
Kan man inte köpa färdiga grytvantar? frågar folk alltid när jag nämner att jag skall göra ett par själv. Jovisst kan man det. Om man är karl och har jättestora händer. Mina händer drunknar alltid i de grytvantar man köpa i butik. Och då förlorar de sin funktion eftersom det blir svårt att få ett bra grepp om varma objekt där det behövs grytvantar. Det borde finnas en marknad för grytvantar i damstorlek kan man tycka…

Jo, jag har grytvantar i silikon också. Inte lika bra som de i tyg. Jo jag har grytlappar också, både i tyg och silikon och virkade i bomullsgarn. Funkar för riktigt små saker som inte ska förflyttas någon längre sträcka eller hållas i längre än ett ögonblick. Annars inte.

Isärtagen grytvante. Foto: ©nini.tjader.2019

Vid senaste tvätten av mina gamla grytvantar i tyg (de är några decennier gamla) så gick de slutgiltigt sönder. Då sprättade jag isär dem i alla dess delar för att få en malla att göra nya grytvantar av.

Grytvantens delar. Foto: ©nini.tjader.2019

Som material till de nya grytvantarna slaktade jag ett par gamla uttjänta jeans för yttertyget och en gammal kökshandduk för innerfodret.

Gustav på det värmeskyddande fodret till grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.2019

Som värmeavvisande foder köpte jag någon slags filtliknande duk (liknade såna där dukar man förr hade under finduken på matsalsbordet) hos Stoff & Stil i Kungens Kurva. Kostade 38 kronor. Köpte en halv meter och expediten i butiken sa att jag måste ha det dubbelt i grytvanten.

Gustav tyckte att fodret var riktigt skönt att ligga på… Han följde intresserat alla mina steg i tillklippningen.

Grytvantens alla delar. Foto: ©nini.tjader.2019

I princip består en grytvante av tre stycken vantar.

Grytvantens tre vantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Dels är det yttervanten, dels den dubbla värmeavvisande innervanten, dels det inre fodret. Sydde ihop var och en av dem.

Grytvantens tre vantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Den yttre vände jag sömmarna inåt på.  De andra två sömmarna kvar så som de sytts. Sen stoppade jag in dem i varandra med innersta vanten innerst, värmefodret ovanpå den och sist den yttre vanten på de andra två.

Nya grytvantens utsida. Foto: ©.nini.tjader.2019

Kändes bra på handen. En storlek som passar just mina händer.

Gamla och nya grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag har sparat delarna till den gamla vanten om jag skulle behöva göra om det här och göra fler grytvantar.

Nya grytvantens överkant. Foto: ©nini.tjader.2019

Återstod att på något sätt få ihop överkanten på grytvantarna. Visade sig att de var för smala för att få på armen till symaskinen. Och lite för många lager tyger för att på något sätt tvinga in kanten under pressarfoten.

Kanten till grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.209

Det blev en nödlösning. Med moulinégarn och en hantverksnål sydde jag för hand runt kanterna (efter att ha klippt dem någorlunda jämna). Jag har aldrig varit särskilt bra på att sy snyggt (eller brodera för den delen) men det här får duga. Det håller i alla fall ihop kanterna.

Nya grytvantarna. Foto: ©nini.tjader.2019

Sen behövdes någon slags upphängningsanordning för att kunna hänga grytvantarna på ugnsluckan. Grävde fram ett blått bomullsband och sydde dit en ögla med dem (för hand).

Så nu hänger mina nya grytvantar där på ugnsluckan i sällskap med de oflexibla silikonvantarna. Invigde dem igår kväll med att flytta en färdig Quiche Lorraine med julskinka från ugnen när den var klar. Silikonvantarna använde jag för att ställa in formen med sitt flytande innehåll som riskerade att skvalpa ut vid förflyttning. Vilket det gjorde. Men silikonvantar kan man ju enkelt diska av.

Nya grytvantarna på ugnsluckan.

Förkläde av vaxduk

Förkläde av vaxduk. Foto: ©nini.tjader.2019

Har börjat gräva mig neråt i min projektkorg. Första projektet blev ett förkläde av vaxduk.

Det gamla förklädet. Foto: ©nini.tjader.2019

Mall till det var ett annat förkläde av vaxduk som jag köpte någonstans under en utflykt med grannen. Det förklädet har sedan länge sett sitt bäst-före-datum.

Det gamla förklädet. Foto: ©nini.tjader.2019

Det var lurvigt på baksidan och ingrott smutsigt på framsidan.

Så jag offrade en röd vaxduk som skadats av något som var för varmt och dessutom hade en del revor i det.

Lade ut vaxduken på golvet och det gamla förklädet ovanpå och ritade av det och klippte sen efter de linjer jag ritat med spritpenna.

Sen sydde jag på en snedslå runt kanterna som liksom på det gamla förklädet också fick vara knytband.

Snabbt projekt.

Förkläde av vaxduk. Foto: ©nini.tjader.2019

Så nu har jag ett helt nytt förkläde. Jag måste ha förkläde i vaxduk eftersom jag alltid av någon anledning får vattnet på mig när jag diskar. Tygförkläden fungerar inte för mi eftersom de blir våta och därmed även jag blir våt.

Nästa gång jag behöver göra ett nytt förkläde använder jag det nu nya röda som mall.

Nya förklädet av vaxduk på plats. Foto: ©nini.tjader.2019

Julvanten 2019, min version

Julvanten 2019, min version. Foto: ©nini.tjader.2019

Vattenskada och termostatbyten på elementen

Det blev en lång paus i bloggandet på grund av annat i livet som tagit tid. Som vattenskada i köket. Som föreningens uppdatering (?) av samtliga element hos alla 144 hushåll. De har fått nya termostater och värmen ska nu centralstyras. Det senare innebar att vi tre gånger var tvungna att flytta alla möbler vid elementen så det fanns minst en meters utrymme vid dem. Och sen flytta tillbaka dem igen efter varje gång de varit här. Och mycket väntande på hantverkare som inte kom när de sagt. Hur kul är det att leva med alla möbler ihoptryckta för att göra plats? Jag har fem element i min 66 kvm stora tvåa, inklusive badrummets.

Vattenskadan ska fortfarande åtgärdas, det vill säga det skadade golvet. Det var ett av mina element i köket som sprang läck och skadade köksgolvet. Parketten reser sig. Golvlisterna har lossnat. Både Riksbyggen och Tullinge Rör har varit här. Tullinge Rör 2 gånger eftersom elementet inte blev tätt efter första gången. (Han gjorde med andra ord ett dåligt jobb). Det var fortfarande vått från det ställe som läckt ursprungligen (läckt och läckt, det snarare sprutade vatten ur elementet). Visade sig att packningarna och packningslocken på element var trasiga. Andra gången Tullinge Rör var här blev de utbytta och element ska nu vara OK. Humidus har varit här och golvet måste rivas, torkas, byggas om för att få bort fukten ur det. Det blir INTE kul. Jag vet ju precis hur det är efter den vattenskada med samma åtgärder jag hade i våras då golvet i vardagsrummet fick byggas om. Men då var det rören som inte höll måttet. Den här gången var det själva elementet.

Julvanten 2019, min version

Julvanten 2019, mudden. Foto: ©nini.tjader.2019

Under tiden gav jag mig på att sticka Julvanten 2019, en KAL (Knit Along) från Järbo. KAL:en är i tre delar. Mudden, handen och tummen. Designer: Maja Karlsson.

Här är länkarna till Järbos Julvante 2019 KAL:

Materialinlägg (läs noga)

Julvanten del 1, pdf – webbsida hos Järbo
Julvanten del 2, pdf – webbsida hos Järbo
Julvanten del 3, pdf – webbsida hos Järbo

Fototävling

Julvanten 2019, muddenb. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag gillar konstruktionen på mudden. Den har dels 2 lettiska flätor, dels flerfärgsstickning i mönster, dels en innermudd på mindre stickor i resårstickning (1 avig 1 rät) åt andra hållet. Mönsterdelen viks sedan över innermudden och så fortsätter man därefter med handen.

Julvanten 2019, mudden. Foto: ©nini.tjader.2019

Det blev en hel del fel i flerfärgsmönstret på första mudden. Andra mudden gick betydligt bättre. Jag har en färg mer i flerfärgsstickningen än i beskrivningen eftersom jag tyckte att kontrasten i mönstret annars blev för låg. Lade till den mörkgröna.

Jag använde Kempes 2-trådiga 100% ullgarn och inte det garn som Järbo tyckte vi skulle använda. Hade mycket kvar av det här garnet sen jag stickade kofta i det i våras.

Julvanten 2019, tummen och handen. Foto: ©nini.tjader.2019

Del två av KAL_en innehåller handens fram och baksida och tummen. Tummen är i en teknik som heter indisk tumme. Ökningarna sker på handens del av vantens undersida. Jag gillar inte den här tummen. Jag tycker den är ful och klumpig… (Sorry Maja).

Julvanten 2019, handens översida. Foto: ©nini.tjader.2019

Handens översida har ett strukturmönster som nästan inte syns men gör den sladdrig, stor och "dragig", det vill säga det kommer luft in genom hålen i mönstret.

Juilvanten 2019, handens undersida. Foto: ©nini.tjader.2019

Framför allt blir vanten gigantisk. I alla fall på mina händer. Både handen och tummen blir jättestora och innehåller fler maskor än vad jag normalt har när jag stickar tumvantar.

Handen versus vanten. Foto: ©nini.tjader.2019

Min hand är betydligt mindre än vanten blev. Ja jag hade rätt tjocklek på stickorna och rätt masktäthet vid stickningen. Vantens mönster är för en 9 cm bred hand. Min hand är 8 cm bred.

Jämförelse av vantstorlekar- Foto: ©nini.tjader.2019

Jämförde min senast stickade vante med julvanten genom att lägga den mindre ovanpå den stora julvanten. Betydande skillnad i bredd.

Insåg att det här skulle bli en vante jag inte skulle kunna använda.
Så repade upp handens och tummens maskor ner till mudden.
Jag gillar muddarna.

Julvanten 2019, min version. Foto: ©nini.tjader.2019

På varvet ovanför innermudden stickade jag ett varv i slätstickning där jag minskade antalet maskor till 48, vilket är mitt vanliga maskantal för vantar i den här sortens garn med den här tjockleken på stickor (2,5).

Sen använde jag tekniken från #garnomerasenklavante för tummarna och toppen på vantarna, men stickade resårstickning, 1 avig och 1 rät, istället för slätstickning. Tänkte att det skulle bli varmare eftersom luften i resårstickning värmer mer än slätstickning.

Julvanten 2019, min version. Foto:©nini.tjader.2019

Jag är nöjd med resultatet. Vantarna är sköna att ha på sig och känns varma. Nej, jag blockar normalt inte vantar och speciellt inte den här.

Julvanten 2019, min version. Foto: ©nini.tjader.2019

Svårt att fotografera i den brist på ljus som är just nu under vinterns mörkaste dagar. Bilden nedan lyckades jag ta i befintligt dagsljus så fick rätt färger på den där.

Julvanten 2019, min version. Foto: ©nini.tjader.2019

Nu väntar jag bara på att skadereglerna ringer tillbaka och bokar tid för när golvet i köket ska rivas. De ringde faktiskt i måndags och erbjöd mig golvrivning till tisdag 17 december… eller senare i den veckan. Hur kan man ens komma på idén att erbjuda golvrivning av kök till veckan före jul? Jo jag vet att Humidus vill att det görs snarast så det inte börjar mögla under golvet. Men veckan före jul? Jag tackade nej till det och sa att efter helgerna. Inte tidigare. Jag måste också få mer än en dag på mig att tömma köket på möbler. Och flytta runt sånt som inte kan vara kvar där under tiden arbetet pågår. Ser inte fram emot det.

Vattenläckan från element i köket. Till vänster på elementet syns de två packningar där läckan skedde. Det sprutade ur elementet.
Foto: ©nini.tjader.2019

Tumvantar – samma beskrivning, olika garn

Tumvante i tjockt garn. Foto: ©nini.tjader.2019

Den senaste veckan har jag stickat två par tumvantar. Samma beskrivning i grunden, men olika garner. SÅ olika utseende.

Tumvante nummer ett

Detalj av vanten. Foto: ©nini.tjader.2019

Den första är gjord i ett tjockt, självrandande garn som dessutom har varierande tjocklek på garnet. Har haft garnet sedan någon gång på 70-talet då det var ovanligt med självrandande garn. Tills härom veckan var det en halsduk. Alldeles för bred och alldeles för lång. Dessutom kliade den och stacks vilket förorsakade att jag inte använde halsduken.

Så jag repade upp halsduken och gjorde ett par vantar av den.
Så här såg halsduken ut.

Tjocka tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Eftersom garnet randar sig självt valde jag att göra dem i enbart slätstickning utan några utsmyckningar annat än på mudden. Att mudden blev som den blev beror på att jag till att börja med lade upp för många maskor. Istället för att repa upp behöll jag maskantalet, stickade ett antal varv i rätstickning och minskade maskantalet när jag kom en bit upp så att bredden på vanten blev mer i min storlek. Det skapade en vid utåtsvängd mudd som jag gillar.

Tummen gör jag alltid med utgångspunkt i #garnomerasenklavante teknik. Jag gillar den tummen för att den gör att det inte spelar någon roll vilken vante som är höger eller vänster. De är likadana och kan bäras på vilken hand som helst.

Toppen på vanten är den vanliga för tumvantar, med en sluttande avmaskning tills maskorna tar slut. Jag börjar avmaskningarna (sticka samman två maskor på varje sticka, en gång i början på sticka ett, en gång i slutet på sticka två, en gång i början på sticka tre, en gång i slutet på sticka fyra) tills maskorna är slut.

Här använde jag strumpstickor nummer 5. Snabbstickat eftersom garnet är tjockt. Antalet maskor anpassar man efter den hand som ska bära vanten. Längd på tumme och hand mäter man vartefter stickningen fortskrider.

Tumvante nummer två

Tumvante nummer två. Foto: ©nini.tjader.2019

Tumvante nummer två gjorde jag med stickor nummer 2,5 och restgarner av ett 2-trådigt 100% ullgarn från dåvarande Kilafors Svenskullgarn.

I övrigt är principen densamma so den första vanten förutom att det är fler maskor på grund av det tunnare garnet och de tunnare stickorna. I det här fallet 12 maskor per strumpsticka och sedan 8 maskor x 2 för tummen + 4 maskor tillagda för att sticka klart tummen.

Vanten börjar med en s.k. lettisk fläta och fortsätter sedan med enklare mönsterstickning med två färger. Mudden är rak och mönstrad. Jag har slutat göra resårstickade muddar. Tycker det är skönare med raka.

Lettisk fläta beskriver jag här.

När man stickar en vante i taget som jag gör kan det bli små problem när man ska sticka en vante till, helst likadan som den första…

Två tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Det här blev resultatet…

Började bra. Sen valde jag fel grått garn. Jag får skylla på det obefintliga novemberljuset. Svårt att se skillnad mellan grått och grått. Syns bra på de färdiga vantarna dock. Sen blev det fel i mudd-mönstret. Men jag lät det vara så. Sen blev det även fel i den ljusare randen i det röda. Ah well… Sen gjorde jag tummen. Och tog igen fel grått. Den här gången det grå som skulle varit i hela vanten och inte det något mörkare grå……

Men de blev bra ändå. Vem ser skillnaderna när de inte är bredvid eller på varandra? Olika men lika Lika men olika. Nu ska jag bara fästa trådarna. Har mer av det här garnet så det kan framöver bli fler vantar. Det går ju inte åt så mycket garn till vantar. Särskilt när man använder flera färger i flerfärgsstickning. Men just nu får det räcka med vantar ett tag.

Två tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2019

Halvvantar igen

Halvvante. Foito: ©nini.tjader.2019

Det blev en halvvante/torgvante till mellan andra projekt.

Halvvante. Foto: ©nini.tjader.2019

Garnet är 2-trådigt Kilfors Svenskullgarn från någon gång på 70-talet. Stickigt och kli-igt men fungerar bra som vantar.  Det är också överlägset det varmaste vant-garn jag stickat vantar av. Tunt och tätt.

Halvvante. Foto: ©nini.tjader.2019

Här har jag använt en mörkgrå, en ljusare grå, rött och på ena vanten en vit, på andra vanten en naturfärgad i mönstret.

Stickor är strumpstickor 2,5 av bambu. Mönstret hittade jag på vartefter jag stickade. Började med 48 maskor, minskade till 40 efter muddmönstret och fortsatte med det. Längst ner på mudden är det bara slätstickning för att få den att rulla sig av sig själv.

Tummen är från Garnomeras enkla vante. Min favoritmodell på tumme.

Halvvantar. Foto: ©nini.tjader.20129

Problemet var att få två likadana vantar… Helt lika blev de inte. Det råkade bli olika färg på de vertikala ränderna på mudden. Jag placerade också de röda ränderna på mudden lite fel på ett varv. Jag missade ett extra rätt varv före resårstickningen på vantens topp. Men annars så…

Tummen består av 16 maskor + 4 nyupplockade i tumvecket. Först ett par varv i grått, sen resårstickning 1 avig 1 rät tills den har lagom längd.

Vanten ser smal ut över fingrarna eftersom det är resårstickning 1 avig 1 rät även här, men det gör att den sitter åt bra över handen.

När jag hade fäst alla trådar tog jag med även den här vanten till Ulla.
Har mer garn av den här sorten. Det blir fler vantar/halvvantar i de här färgerna.

4 hål senare

Äntligen en duschstång. Foto: ©nini.tjader.2019

För en del månader sedan gick min gamla duschstång sönder. Själva hållaren till duschhuvudet sprack och gick i flera bitar. Gammal hårdplast…

Medan jag bestämde mig för vilken sorts duschhållare jag skulle ha köpte jag en temporär med sugpropp hos Clas Ohlson. Den har varit ganska OK förutom att den gör som sugproppar brukar göra, släpper från väggen och ramlar ner.

Förra måndagen gav jag upp och åkte till Ikea och köpte en ny duschhållare, en Brogrund. Med den kunde jag återanvända de två hålen från förra hållaren. Men behövde ytterligare 2 hål till den här.

Sagt och gjort. Tog fram min gamla ärvda slagborr (en Bosch, 30 år gammal cirka) och köpte nytt borrstål för kakel och betong till den. Kom igenom kaklet utan missöden men sen var det betong. Hård betong. Så jag kom inte längre. Började efterlysa om jag kunde få låna bättre borr och/eller person med borr för att göra klart hålen. Till slut fick jag napp och granne/styrelseledamot Jarkko var här igår och fixade hålen i badrummet till duschen.

Lilla hyllan i köket. Foto: ©nini.tjader.2019

När han ändå var här med sin starka borr bad jag honom göra 2 hål till. De här i köket. Jag har en liten svart metallhylla från Ikea (Falsterbo) med krokar under som jag köpte för åtskilliga månader sedan men inte fått upp på väggen.

Sagt och gjort, Jarkko fixade även de 2 hålen.
Sen var det bara för mig att skruva dit skruvarna och få upp allt som det skulle vara, Och det gick bra. Lite svårskruvat, men det gick.

Mycket klarar jag själv, men när man inte har rätt verktyg blir det svårt. Tack Jarkko för hjälpen.

Lilla hyllan just nu. Foto: ©nini.tjader.2019

Uppifrån och ner tröja i upprepningsgarn.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Nu är den klar, min uppifrån och ner tröja i upprepningsgarn. Egentligen har den varit klar ett tag men det tog lite tid innan jag blockade den.

Har knäckt koden till hur man stickar tröjor uppifrån och ner utan att ha en beskrivning. Jag gillar att sticka tröjor uppifrån och ner eftersom det ger möjlighet till att prova under arbetets gång och att man slipper all montering.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Det svarta garnet var ursprungligen en kofta som jag inte trivdes i och därför aldrig använde. Så jag repade upp den för ganska länge sedan och har sen dess tänkt att garnet skulle bli en ny tröja. Har ingen som helst aning om vad det är för slags garn… Det är supermjukt. Acryl? Men jag köper ju aldrig acryl… så vad är det? Vet inte.

Stickorna är nummer 5.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Eftersom det är upprepningsgarn är det mycket knutar och garnet är "lockigt". Men det fixar sig när det är färdigstickat och blockat. Lite fler trådar att fästa blir det också.

Tröjan är stickad uppifrån och ner på rundsticka nummer 5 (och strumpstickor nummer 5 nedtill på ärmarna). Ingen montering, inga sömmar. Bara fästa trådar och blocka.

Så här gjorde jag:

• Lade upp totalt 78 maskor.
• Stickade fram och tillbaka i rätstickning i cirka 6 varv.
• Satte dit markörer för var raglanökningarna skulle vara. I det här fallet efter 17 maskor (varav 5 för kanten i halssprundet), efter 12 maskor (där första axeln slutar), efter 22 maskor (där andra axeln börjar), efter 12 maskor (där andra axeln slutar). Kvar blir det 17 maskor (varav 5 för kanten till halssprundet). Totalt blir det 4 markörer för raglanökningarna.
• Sedan stickade jag slätstickning, fram och tillbaka förutom på de fem kantmaskorna för halsspundet där jag stickade rätstickning.
• Raglanökningarna vid markörerna görs på varje rätt varv genom att göra ett omslag före och ett omslag efter markörerna. Jag ville inte ha några maskor mellan ökningarna eftersom jag ville ha en så osynlig raglanökning som möjligt. Annars är det vanligt att ha en eller två maskor mellan dem.

Halssprundet. Foto: ©nini.tjader.2019

• När halssprundet är lagom långt (i mitt fall cirka 12 cm från början av stickningen) för man samman de två halskanterna så de ligger på varandra och börjar sticka runt.
• Raglanökningarna görs nu vartannat varv tills de räcker till för att hänga av maskorna för ärmar.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

PROVA tröjan innan du hänger av ärmarna på tråd eller andra rundstickor (jag använder alltid andra, lediga rundstickor).

När raglan-delen är lagom stor för att få lagom stora ärmar hänger du av maskorna mellan raglanökningarna antingen på en tråd eller på andra, lediga rundstickor.

• Fortsätt sedan sticka kroppen.

Randning på kroppen på svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

En lagom bit ner började jag göra ränder för att bryta av mot det svarta. Naturligtvis kan man ha tröjan helt enfärgad men här valde jag att göra ränder. Jag använde överblivna garnrester i två olika blå, en cerise och en vit. Ränderna är 2 varv bred och placerade med 4 varvs avstånd.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

När ränderna är gjorda (valfritt hur många och hur de placeras) återgår man till bottenfärgen, svart och fortsätter stick runt.

PROVA så att längden på tröjan blir den du vill ha. Det här är en av fördelarna med att sticka uppifrån och ned, att man kan prova under stickandets gång.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Sista randen nedtill gjorde jag med 2 maskor vitt, 2 maskor svart, slätstickning.

Därefter startade jag resårstickning med 2 aviga 2 räta tills jag tyckte att tröjan var tillräckligt lång (PROVA). Därefter lös avmaskning. Jag valde 2 aviga 2 räta för att jag ville ha en lite lösare nederkant än vad 1 avig 1 rät ger.

Nästa var ärmarna. Plockade över de avhängda maskorna på den rundsticka jag skulle sticka på och på första varvet plockade jag upp ca 4-6 maskor i ärmhålan under ärmen.

Sätt en markör i mitten av ärmhålan för att veta var minskningarna på ärmen ska göras. Eftersom ärmen ska smalna av nedåt stickar jag sex (6) varv), sen ett varv med minskningar 3 maskor in från markören genom att sticka ihop 2 maskor, och 3 maskor före markören genom att sticka ihop 2 maskor, när man kommer runt på varvet. Det här gör jag sen vart sjätte varv hela ärmen ner tills den är lagom lång för att sticka resåren.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag gjorde samma randning nedtill på ärmarna som på kroppen. Därefter resårstickning 1 avig 1 rät tills ärmen är rätt längd. Därefter avmaskning.

TIPS. Om det känns för trång att göra nederdelen av ärmarna med rundstickor, byt till strumpstickor av samma tjocklek som rundstickan.

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Sedan återstår det "roliga" arbetet att fästa alla trådar.

Och att "blocka". I mitt fall innebär det oftast att jag stryker tröjan under en våt tygbit och samtidigt drar i den så att den får det utseende jag vill ha. En del tvättar också det stickade innan blockning. Just i det här fallet gjorde jag inte det eftersom jag som sagt inte vet vad det är för garn…

Svarta tröjan. Foto: ©nini.tjader.2019

Blockad ser tröjan ut som ovan. Slät och fin.

Svarta tröjan efter blockning. Foto: ©nini.tjader.2019

Upptäckte här, och när jag satte på mig tröjan, att ärmarna är olika långa, resåren olika lång och att ärmarna dessutom är aningen för korta. Men jag har mer garn kvar så jag ska sticka på en bit på varje ärm.

Tröjan är mjuk och skön, men är det ull? Tveksamt.

Svarta tröjan på. Foto: ©nini.tjader.2019