Ja till Europa!

Kartan visar Europa efter första världskriget, före andra världskriget. Tryckt 1934.

Ja, jag säger ja till Europa.
Nej, jag är inte folkpartist. De har den devisen på sina affischer inför europavalet.
Men jag säger ja till Europa, till EU och även till euron.

Vilket är lite problematiskt nu inför valet till EU eftersom det bara är borgerliga partier som gör det. Vänstern säger tyvärr nej och här finns då ingen som helst internationalism.

I grunden är jag en individualistisk vänstersocialist brukar jag säga. Med ett förflutet i vänsterpartiet där jag till och med suttit i Huddinge kommunfullmäktige för vänsterpartiet i en och en halv vända. Sen avgick jag för att jag inte gillade hur man hanterade privatiseringen av hyresrätterna och omvandling till bostadsrätter. Och för att jag var emot kommundelsnämnder (finns de fortfarande föresten?).

Men jag är för ett Europas förenta stater, gemensamma beslut om europafrågor, och att hålla ihop och agera gemensamt i de stora frågorna. Jag är också för en gemensam valuta och ett fritt tjänste- och jobbutbud över gränserna inom hela Europa och emot all protektionism som är landsbaserad.

Jag bara önskar att den här möjligheten att jobba inom hela Europa hade funnits när jag var ung. Ville man jobba någon annanstans än i Sverige var det extremt svårt att få till. Oftast blev det i så fall svartjobb för de som försökte… Men visst jobbade jag utomlands. Men inte i Europa.

Jag är också antirasist, men inte feminist (återkommer till det en annan gång).

Så vad röstar man på i EU-valet? Ja, inte på folkpartiet, men på Marit Paulsen. Det gjorde jag för fem år sen också. Jag kan inte rösta på någon som i grunden tycker att vi inte ska ha ett EU och som hade röstat nej om vi hade haft det valet idag. Sen må de ha vettiga synpunkter i andra frågor.

Splittrad. Idag är jag partilös, men fortfarande en individualistisk vänstersocialist.

Dag 69/100