Vad gammal hon/han ser ut…

Häromdagen såg jag Wallis Grahn i en biroll i en TV-serie (en sån där 2-delars som kallas serie för att den återkommer 2 delar åt gången med några års mellanrum, med Rolf Lassgård i huvudrollen, "Den fördömde"). Hon spelade en äldre nunna.
Tänkte att jisses vad gammal hon blivit.
Så jag googlade henne och konstaterade att hon är två år yngre än jag och tio år äldre än Lassgård.
Wallis rörde sig i samma kretsar som jag på 60-talet, i Kungsan på tehuset Tetley och i Gamla Stan och på klubbarna. Då drömde hon om att bli skådis. Och det blev hon.

Något liknande hände mig för ett tag sedan då jag var på ett av Adobes gratis-seminarier. En rad snett framför mig på bion där vi var satt vännen G., som jag för många år sedan jobbade ihop med om layouter på forskningsrapporter. Hade inte sett honom på flera år. Knackade honom på axeln vid pausen och sa hej. Han vände sig om och jag tänkte, jisses, vad gammal han blivit. Och tänkte sen att ahum, vad ser egentligen han? Tänker och ser han samma sak? Såg han också någon som blivit väldigt gammal när han såg mig? G. är flera år yngre än jag.

Sen gick vi och fikade efter seminariet och förhörde oss om vad vi gör nu för tiden. Bilden är från då.

Andra man återser efter många år ser bara bättre ut som äldre än de gjorde som unga.

Som B. som dök upp via FaceBook efter att vi inte haft kontakt sen slutet av 60-talet. Men vi har sedan 60-talet inte träffats annat än via FaceBook. Men på den här bilden (lånad från hans FB-sida) påminner han mig om Sean Connery… B. är ett år yngre än jag.

Vissa känner man inte ens igen…

Men på insidan är vi fortfarande runt 20 eller möjligen 30 eller så.

Tiden går. Om några timmar är det ett nytt år.

Föreningens julgran…

Föreningen fick en julgran. Så såg det ut veckan före jul.

Granen på annandagen.
Nu har den kommit på fot.
Men det verkar som om antingen granen eller den som satte upp den fått för mycket glögg… 

Belysning? Inte i år…

Hur gör man när man firar jul?

Hur gör man när man firar jul, undrade grannen i ett mail, förmodligen med syfte på min tidigare post här om dekorationer.

Exakt hur är nog individuellt, men det innebär att ha en massa måsten och traditioner för hur allting ska vara och gå till. Äta speciell mat som man aldrig annars äter, se vissa TV-program (Kalle Anka? Sven Bertil Jonssons Julafton?), träffa vissa personer (familj om man har någon), ge julklappar… . 

svarade jag.

Hon tycker att jag firar jul precis som alla andra.

Men nej, det gör jag inte.

Jag firar snarare ljusets återkomst.

Jag dekorerar med ljusslingor och stjärnor och levande ljus för att få lite ljus i mörkret.

Jag äter julskinka för att jag tycker det är gott och det bara finns så här års.

I övrigt är jag inte särskilt förtjust i julmat och kan lika gärna vara utan den.

Men jag gillar julmust.

Och julöl.

Och vörtbröd – som också är säsongsknutet.

Men jag firar inte jul i åminnelse av Jesu födelse.

Och inte med tomtar och sånt (fast det står en liten en i aloens blomkruka just nu).

Så nej, jag firar inte jul.

Dekorationer

Egentligen firar jag inte jul, så kanske kan det verka konstigt att jag ändå har juldekorationer. Jag gillar nämligen alla ljusdekorationer man kan ha och jag gillar färgglada kulor. Bådadera behövs mitt i vintern när det är som mörkast. Lite lyser de i alla fall upp. I år blev det en ny, stor, vit stjärna till sovrumsfönstret.

I brist på julgran hänger jag kulor i monsteran och ett par andra växter.

I köksfönstren en repstjärna i varje i fönster. Den ena vit, den andra röd. Några ljusstakar.

Och en stjärngardin i vardagsrumsfönstret bakom monsteran i bortre högra hörnet och gott om ljus på soffbordet. Någon röd kudde. Men inga tomtar eller så. Det här räcker. Sen kan man mysa framför TV:n.

Det är roligt att baka matbröd

Det färdiga resultatet – vörtbröd

Det är roligt att baka matbröd. Nu när jag har en hushållsmaskin igen så att degen kan bli knådad ordentligt. Knåda för hand har jag aldrig riktigt lyckats med.

Det är inte särskilt mycket jobb med att baka matbröd. Man behöver bara passa tiderna för de olika momenten, som hur länge degen ska knådas, hur länge den ska jäsa första och andra gången och hur länge brödet ska vara i ugnen.

Igår bakade jag vörtbröd för första gången i livet.
Formen på dem blev lite underlig, och de var inne lite för länge i ugnen så utsidan blev i brunaste laget.
Men doften… ;)
Och smaken… ;)
HELT RÄTT. Och jättegott.
Russin i förstås.

Receptet hittade jag hos ICA.

Att man skulle hitta "vörtmix" i kryddhyllan bland Santa Maria påsarna begrep jag inte förrän jag Googlat på "vörtmix" och sett påsen…

Det märkliga är att Santa Marias sida om Vörtmix inte har något recept på vörtbröd, bara på knäckebröd… Så avancerad har jag inte blivit än att jag börjat baka knäckebröd…

Jag använde Mariestads Julebrygd, 3,5%, som degvätska. Den är på 50 cl glasflaska, så inte hela, det ska vara 33 cl. (Resten drack jag upp till middagen. Den är god. Testade den första gången i förra veckan till maten vid julbordet på Hågelby).

Och jag använde 50 g jäst, inte 25 g som i receptet. För vad gör man med ett halvt paket jäst som blir kvar när datum för bäst före går ut imorgon?

Vad man gör med den kvarg som blir över vet jag inte just nu. Man ska ju bara ha med 1 dl och burken den kommer i rymmer cirka 2 dl. Bakar mer vörtbröd kanske? Just nu får jag dessvärre inte rum med mer bröd i frysen.

Nu behöver jag aldrig mer köpa vörtbröd. De som finns i affärerna vet man aldrig hur de smakar förrän man öppnat paketet och börjat äta det. Oftast för torrt, eller för smaklöst, eller för sött.

Det här brödet smakar precis så som jag ville att det skulle smaka.

Kommer och går, stannar lite längre ibland

Han kommer och går, Gustav, grannens hankatt. Ibland stannar han lite längre. Tror han hör när jag öppnar altandörren för att vädra. Vips är han där. Ibland bara för att hälsa och gå igen. Just den här dagen kom han vid 09:20 och gick vid 13:00. Han somnade där på soffan. Tätt tryckt mot kudden med kuddfodral från H&M Home.
När det blev för kallt inne med öppen dörr stängde jag den. När han ville gå igen talade han om det så jag kunde släppa ut honom.

Det är dags igen

Det är adventsljusstakar och stearinljus. Ja dom här ljusen är faktiskt stearin, Liljeholmens Birgitta-ljus, de enda som fungerar i de här stakarna. Dyra. 4 stycken för 49,50. Och svåra att få tag på. Har jagat runt efter vita Birgitta-ljus men de första jag hittade var röda. Nu har jag även vita i reserv.

Mina "adventsbarn" av Lisa Larson kommer fram varje år. De fick vi i julklapp fyra år efter varandra när jag jobbade på DD. En varje år. Sedan har det visat sig att de numera är samlarobjekt. Och jättedyra. Så här års dyker annonserna om dem upp.

Jag tycker priset för dem är sanslöst höga.

Skulle aldrig betala det. Men jag har ju dem redan…

Inte för att jag firar jul. Men jag gillar att ha en massa ljus och ljusslingor under den här den mörkaste tiden på året.

Han gör sina ronder

Han gör sina ronder. Gustav, grannens hankatt.

Så här års, när dörren till uteplatsen bara är öppen ibland för vädring, är det som om han hör när jag öppnar den. En stund senare kommer han och gör sin rond och säger hej (mjau). Stannar en stund eller sitter en stund på ryggstödet till bänken på uteplatsen och kollar in fåglarna där ute.

För det mesta annonserar han när han kommer med ett högljutt mjau.

Men inte idag.

När jag skulle stänga dörren till uteplatsen kollade jag om han var inne men såg inte till honom. En kvart senare hör jag ett jamande. Inne hos mig.

Och där var han. Mycket missbelåten med att han inte kom ut.

Han måste ju tala om att han kommit in så jag vet…