Saint Paulia – lätt att dela och ta sticklingar av

Saint Paulia blad-ssticklingar 13 december 2020. Foto: ©nini.tjader.2020

Jag har en Saint Paulia jag fick som bladstickling av en av mina gym-kompisar för några år sedan. Den har rosa, hängande blommor som ser ut som pyttesmå rosor. Vad den heter? Ingen aning.

Saint Paulia sticklingar 13 december 2020. Foto: ©nini.tjader.2020

Efter några år blev den i vintras ganska ful och fick långa, nakna stammar. Men den blommade snällt vidare. Då blev det dags att göra något åt det, innan den säckade ihop och dog (hände aldrig).

8 mars 2021. Foto: ©nini.tjader.2021

Det första jag gjorde var att ta ett par blad av den och sätta i jord.

Det tar sin tid innan det börjar komma nya små blad vid blad-sticklingen. Den här gången, mitt i vintern, tre månader.

Saint Paulia, 14 mars 2021. Foto: ©nini.tjaer.2021

Sedan väntar man tills det kommer nya små blad vid roten av bladet och ser till så att det inte blir torrt. 

Saint Paulia, 28 mars 2021. Foto: ©nini.tjader.2021

När de vuxit till sig planterar man varje blad-planta (eller ett par stycken) i egna krukor med jord. Mina har alltid fått vatten ovanifrån fast man egentligen ska vattna dem från fatet, underifrån. 

Saint Paulia, moderplanta med blommor, 30 mars 2021. Foto: ©nini.tjader.2021

I det här läget kunde jag dela på de två moderplantorna med nakna stammar nedtill. Grävde helt enkelt upp dem och satte dem i nya krukor med jord med "stammen" nedgrävd. De såg lite ledsna ut ett tag (någon vecka), men till sist började de se normala ut och sträckte på sig.

Nya små Saint Paulior. 24 april 2021. Foto: ©nini.tjader.2021

En av bladsticklingarna gav jag till grannen G, en annan fick åka in till stan till Ulla.

Saint Paulia, moderplantorna, 5 maj 2021. Foto: ©nini.tjader.2021
Skenet bedrar. Mycket gula blad och vissnande blad och de har riktigt långa "stammar".

Saint Paulia, 22 maj 2021. Foto ©nini.tjader.2021

Saint Paulior, fyra nya plantor i vardagsrummet, 31 juli 2021. Foto: ©nini.tjader.2021

Kvar har jag nu sju pigga Saint Paulior som alla börjat blomma. De står en liten bit in i vardagsrum och sovrum som båda har västerfönster. De vill ha ljust, men inte sol. De trivs där. En enda av sticklingarna behövde jag kasta för att den inte tog sig.

Saint Paulia i sovrumsfönstret, 31 juli 2021. Foto: ©nini.tjader.2021
Den närmast är en av de omplanterade med stam.

Blommande Saint Paulia. Foto: ©nini.tjader.2021

Vi har en "ny" rabatt

Nya rabatten, 2018-08-26. Foto: ©nini.tjader.2018

Grannen och jag har en "ny" rabatt.
Den har visserligen funnits där länge, men med helt annat innehåll.
I söndags grävde vi om den och växter från andra rabatter flyttade dit.

Gamla rabatten i början av augussti. Foto: ©nini.tjader.2018

Som ovan såg den här rabatten ut i början av augusti i år. Fullt med gullris. Älskat av humlorna, men ser väldigt skräpigt ut. Allt gullris är nu bortgrävt (hoppas jag).

Gamla rabatten i mitten av juni 2018. Foto: ©nini.tjader.2018

Gamla rabatten hade också fullt med jätteblåklockor och jätteprästkragar. Som sedan avlöstes av gullriset. Vi har haft nät runt rabatten för att hindra katterna att lägga sig där och lurpassa på fåglarna i fågelmatsautomaten. Både blåklockorna, prästkragarna och fågelmaten är nu borta.

Gamla rabatten i början av augusti 2018. Foto: ©nini.tjader.2018

Vid fågelmats-upphängningen fanns en massa småplantor av stockrosor. Jag spred ut frö där förra hösten och det kom upp massor. Nu borttaget det också eftersom jag har tillräckligt med stockrosplantor på annat ställe längs bullerplanket. Solrosorna kom från fågelmaten.

Gamla rabatten 2018-05-10. Foto: ©nini.tjader.2018

Om våren såg den här rabatten ut som ovan. En hel del påskliljor och pingstliljor och en och annan tulpan (låg sort). Och så alla blåklockor och prästkragar som var på väg upp. Lökarna kom i söndags upp vid grävningen och har stoppats ner igen när den nya planteringen var klar.

Gamla rabatten 2018-07-06. Foto: ©nini.tjader.2018

Djungeln ovan är gamla rabatten i början på juli. Hallonbuskarna har migrerat från sitt snår in i den. Även dessa är borttagna i rabatten – så länge det varar. Hallon sprids med rotutlöpare så svåra att hålla borta från platser där man inte vill ha dem.

Sommerwind, nya rosen, Foto: ©nini.tjader.2018

Det enda riktigt nya i den är en liten buskros, nyinköpt hos Ösmo Plantshop i förra veckan. De hade 30% rabatt på alla uteväxter. Slutpriset på vår nya ros blev 111 kronor, vilket jag tycker är billigt. (Vi åt också en god vegetarisk lunch hos Ösmo Plantshop).

Nya rosen, Sommerwind. Foto: ©nini.tjader.2018

Har aldrig haft någon ros tidigare. Den här heter Rosa "Summerwind", bunddaekkende rose (antar att det betyder marktäckande…). Den blir 0,5-1 meter hög och 0,9-1,2 meter bred. Den doftar och den blommar hela säsongen till långt in på hösten. Och har riktigt vassa taggar…

Nya rosen Sommerwind innan planteringen. Foto: ©nini.tjader.2018

Nu hoppas vi bara att den ska trivas och frodas där i rabatten. Och verkligen blomma hela säsongen.

Rabatt två (tre) med astilbe med mera, 2018-07-07. Foto: ©nini.tjader.2018

Annat som flyttades dit var två (som visade sig vara tre) astilbe från rabatt nummer två som jag brukar kalla den.

Revsuga och astilbe, 2018-6- Foto: ©nini.tjader.2018

Kvar i rabatt nummer två är den marktäckande revsugan som syns på bilden ovan. Den kommer jag också att flytta till nya rabatten. Den får bli marktäckare baktill i den, där fågelmatsstationenen tidigare stod. Om vi lyckas gräva oss ner i rabatt nummer två så kommer våra två rabarber att flytta dit från odlingsboxen. En annan dag.

Nya rabatten 2018-08-26. Foto: ©nini.tjader.2018

Ovan, till höger om kärleksörten, kommer jag att plantera revsugan inom kort. Sen bilden ovan togs har jag också omplacerat stenar som kant till rabatten och tagit bort solrosen i förgrunden.

Rabatt nummer ett 2018-08-13. Foto: ©nini.tjader.2018

Kärleksörten i rabatt nummer ett ovan stod och trängdes med min rosenflockel/fläckflockel och strålrudbeckian och behövde verkligen flytta. Den har blivit väldigt stor sen vi fick den gratis hos Plantagen för två år sedan – den hade gått av från en av deras plantor – och stoppade ner den här. Det var helt enkelt för trångt i den här rabatten.

Nya rabatten 2018-08-26. Foto: ©nini.tjader.2018

Ovan nya rabatten sedd från mitt köksfönster. Grannen Gullis ser den från sitt sovrumsfönster men då rakt framifrån (?) med rosen i centrum. Här ser man också hur stor kärleksörten är. Här får den plats att breda ut sig nu istället för att trängas där den stod tidigare.

Runt kanten på rabatten finns ett antal frösådda zinnia-blommor som jag sparat där. De har inte blommat än men blommor är på G på dem. De kommer sedan att försvinna eftersom zinnia är ett-årig.

Nya rabatten 2018-08-26. Foto: ©nini.tjader.2018

Ovan syns en av astilbena i nya rabatten. De har blommat över för ett tag sedan och är därför ganska osynliga just nu. De andra två är planterade på andra sidan rosen, till höger om kärleksörten på den här bilden. Pinnarna som är "planterade" lite varstans i rabatten är för att hindra katterna att gräva upp den (och lökarna)… Det fungerar hyfsat.

Vi är nöjda med den nya rabatten. Nu är den mer prydlig och har en bättre höjd på växtligheten än tidigare. I bakgrunden på bilden nedan syns rabatt nummer ett, numera utan kärleksört.

Över vintern  kommer enbart rosen att synas i nya rabatten. Allt annat är sånt som vissnar ned och "försvinner" och kommer upp först våren 2019. Vi hoppas att allt, inklusive de omplacerade lökarna, ska komma upp som förväntat till våren.

Nya rabatten, 2018-08-26. Foto: ©nini.tjader.2018

Aronian är nu flyttad

Aronia och daglilja slåss om utrymmet 2017-07-10. Foto: ©nini.tjader.2017

Min lilla aronia buske blev helt övervuxen av dagliljan som stod bredvid och de konkurrerade svårt om utrymmet i den lilla planteringen. Ju längre tiden gått i sommar, desto större har dagliljan blivit. Det gick inte längre att ha dem tillsammans. Planterade aronia-busken där förra våren eftersom jag tyckte det var så tomt där… Men i år har dagliljan fått för sig att växa och breda ut sig.

Uppgrävd aronia-buske i hink med vatten, 2017-07-11. Foto: ©nini.tjader.2017

Igår grävde jag upp aronia-busken. Det var lättare än förväntat. När den kom ur jorden såg rotklumpen fortfarande ut så som den gjorde när jag köpte den i månadsskiftet april-maj 2016 och hade kruk-form… Så dess rötter hade definitivt inte brett ut sig. Det fanns nog inte plats för det… Den har trots det blommat fint i år och har gröna bär nu (som blir blåsvarta senare).

Grop för aronia-busken. Foto: ©nini.tjader.2017

Diskuterade placering med grannen och vi kom fram till att bästa nya platsen för aronia-busken var den plats där vår krusbärsbuske stod för två år sedan, framför rosen och till höger om lavendeln.

Grävd grop för aronia-busken, 2017-07-11. Foto: ©nini.tjader.2017

Först tog vi bort två bestånd av höga gullris som växte här (och som kommer tillbaka varje år oavsett vad man gör). De kan närmast betraktas som ogräs… Sen grävde jag. Det visade sig vara lättgrävt eftersom den krusbärsbuske vi hade tidigare stått här.  Den togs bort för två år sedan eftersom den blev helt uppäten av gröna larver. Förutsätter att de gröna larver som eventuellt var kvar i marken nu är borta efter två år och om inte att de ogillar aronia-buskar. Marken var fortfarande lucker under gräset.

Sen fick gropen cirka 10 liter vatten medan busken stod i en hink med vatten. När vattnet i gropen sjunkit undan fick gropen ny näringsrik jord i gropen och därefter åkte aronia-busken ner och fick ny, näringsrik jord runt rotklumpen också. Den gamla jorden fick den överst och det som blev över åkte ner i hålet vid dagliljorna tillsammans med lite ny näringsrik jord.

Sen fick aronia-busken ytterligare cirka 10 liter vatten. Nu ska jag bara vakta den och vattna den tills jag ser att den har etablerat sig .ordentligt.

Lavendel med ny granne, aronia-busken, 2017-07-11. Foto. ©nini.tjader.2017

Jag antar att man ser på bladen om aronia-busken gillar sin nya placering eller inte.

Aronia-busken på ny plats, 2017-07-11. Foto: ©nini.tjader.2017

Busken har också fått en solcellslampa i framkant, så man ser var den är när det är mörkt (snart börjar det ju bli mörkt om kvällar och nätter igen).

Aroniabusken och dess kompisar 2017-07-11. Foto: ©nini.tjader.23017

Så här blev det (ovan). Aronia-busken längst till höger framför odlingsboxen med rabarber. Lavendeln till vänster om den är extremt fin i år och blommar överdådigt. Rosen bakom de två har snart blommat klart (den är fäst i ett armeringsnät för stöd). I bakgrunden, bortom odlingsboxen, syns vår vinranka som växer i nästa plantering. Vinrankan har blivit riktigt fin i år.

Och hur blev det för dagliljorna? Jo tack, det ser bra ut. Nu har de eget herravälde över den planteringen och plats att breda ut sig ännu mer. Snart blommar den. Räknade till minst 10 blomanlag på väg upp igår. Blir spännande att se vilka färger (vilken färg?) det blir i år på dagliljorna. Förra årets två blommor var mörkröda.

Daglilja "bakifrån", 2017-07-10. Foto: ©nini.tjader.2017

På bilden ovan är aronia-busken fortfarande kvar. Dagliljan har, sedd bakifrån från husväggen, hämtat sig efter den hagelskur som kom i förra veckan och slog sönder många av bladen just på den här sidan då stuprännorna svämmade över och det blev vattenfall rakt ner i dagliljan.

På bilden nedan ser man dagliljan utan aronia-busken, här sedd från trädgårdssidan. Det blev bra det här. Borde kanske flytta de marktäckare som finns under dagliljan… Men det får bli en annan dag. Slutgrävt för den här veckan.

Dagliljan 2017-07-11. Foto: ©nini.tjader.2017

Aloe Vera befriad från sina bebisar

Aloe Vera Foto: ©nini.tjader.2017

Jag har en stor Aloe Vera som jag haft i ett antal år. Ursprungligen stod den i fönstret i bostadsrättsföreningens föreningslokal. Där fick den vatten någon enstaka gång när vi (jag satt i styrelsen på den tiden) hade möten där. Annars inte. Den förde en mycket tynande tillvaro men överlevde trots det. När vi beslöt att ge de levande blommorna i föreningslokalen ett bättre liv tog jag hem Aloe Veran. I föreningslokalen har det sedan dess bara funnits konstgjorda blomma.

Aloe Vera Foto: ©nini.tjader.2017

Sen dess har den växt och producerat många små Aloe Vera-babies, dvs. de nya små plantor som vartefter dyker upp i krukan. Dem har jag tagit loss vid omplantering till ny kruka/ny jord och i flera fall gett bort. En del har jag behållit.

Alo Vera. Foto: ©nini.tjader.2017

Det här (ovan) är två småplantor från moderplantan som blivit stora. De fick nyligen ny, större kruka och ny jord.

Aloe Vera. Foto: ©nini.tjader.2017

Nu var det dags för den stora moderplantan att få ny jord och befrias från sina småplantor. Det var tipp-risk för den och den blev torr på nolltid efter vattning. Inte för att den behöver massor med vatten, men den ska inte bli snustorr. Då slokar den och bladen hänger ner mer än vanligt.

De stora plantorna blir jättetunga, och bladen sticks eftersom de har taggar längs sidorna. Jag väntade på en någorlunda vindfri dag utan regn och svepte sedan in den i en stor handduk och tog ut den i trädgården och befriade den från sin kruka.

Då såg det ut som ovan. Inte konstigt att det snabbt blev torrt i krukan.

Aloe Vera. Foto: ©nini.tjader.2017

Sex småplantor fanns det i krukan. Den största dök upp i vintras någon gång. Upptäckte den först när den hade blivit så stor att den trängde undan en del av bladen från moderplantan. De andra har kommit senare, vartefter.

Aloe Vera, befriade småplantor. Foto: ©nini.tjader.2017

Här är småplantorna. Läste någonstans att de behöver ha egna rötter för att kunna planteras i egen kruka utan moderplantan. Och de hade de ju alla.

Aloe Vera. Foto: ©nini.tjader.2017

När all gammal jord var borttagen från rötterna och alla småplantor befriade så såg man hur mycket rötter moderplantan faktiskt har. Den stora rotstocken är lite av ett problem eftersom den är sned och ganska långa. Det gör den svår att plantera. Har ingen aning om man kan ta av den stora rotstocken och göra den kortare. Har inte velat experimentera med det. All jord var snustorr och i princip förbrukad. Sen gjorde jag ren krukan till moderplantan eftersom den skulle återanvändas. Den gamla jorden åkte ner i den svarta påsen med trädgårdsavfall och kommer att åka till tippen vad det lider.

De två minsta Aloe Vera, omplanterade. Foto: ©nini.tjader.2017

De två minsta plantorna fick en gemensam kruka. Den står för närvarande i mitt sovrumsfönster i en ytterkruka. Västerläge.

De två mellanstora Aloe Vera, omplanterade. Foto: ©nini.tjader.2017

De två mellanstora plantorna fick också gemensam kruka. De står för närvarande i mitt ena köksfönster i en ytterkruka. Söderläge.

Största plantan, omplanterad. Foto: ©nini.tjader.2017

Den största befriade plantan fick en egen kruka, en ganska djup kruka med tanke på längden av dess stora rotstock. För närvarande står den i mitt ena köksfönster. Västerläge. Den känns vinglig så den bör nog få ett stöd till den etablerar sig.

Aloe Vera med flera i vardagsrumsfönstret. Foto: ©nini.tjader.2017

Moderplantan fick komma tillbaka i samma kruka som tidigare, men med ny jord. Den fick också komma tillbaka till samma plats i vardagsrumsfönstret som tidigare. Det är den enda fönsterbräda (av marmor) som klarar dess tyngd och där den får plats. Den fönsterbrädan är dubbel. Fönstret har västerläge.

Till höger om den står den kruka med två Aloe Vera som jag planterade om nyligen och som finns på bild högre upp här.

Moderplantan Aloe Vera har också tre ganska kraftiga bambupinnar som stöd och ett plastband för uppbindning av buskar för att hålla den på plats mot pinnarna. När den var på plats i fönstret vattnade jag den ordentligt. Ville inte göra det utomhus eftersom jag ju skulle bära in plantan och den är tillräckligt tung utan våt jord…

Nu får jag hålla lite koll på dem så det varken blir för vått eller för torrt i jorden för de nyplanterade plantorna. De kan tillfälligt kännas mjuka medan de håller på och etablerar sig, men det brukar gå över ganska snabbt. De behöver bara vänja sig och börja använda sina egna rötter.