Storleken på vattenflaskor

Storleken på vattenflaskor är förbryllande.

Hur mycket vatten tror de som gör flaskorna att man behöver för exempelvis en timme på gymet? Eller är det meningen att man även ska hälla vattnet över sig själv?

Den längst till vänster är den normalstorlek som är den vanligaste. Och den är jättestor. Tung blir den också när den är fylld.

Den i mitten är en gratisflaska jag fick på en mässa för rätt länge sedan. Hyfsat bra storlek, men även den är aningen för stor. Dessutom är drick-pipen besvärlig. Därför har jag letat efter en ny, lite mindre, vattenflaska.

Den längst till höger hittade jag på InterSport i Skärholmen i förrgår (fanns även i svart, pris 59 kr). Precis lagom. 450 ml rymmer den. Och den har en avtagbar hållare. Äntligen har någon begripit att man inte behöver bälga i sig en hel liter vatten (eller hur mycket det nu är i den största). Den mindre kan ju fyllas på igen om man nu blir extremt törstig eller vill ha fräscht vatten. Testar den lilla för första gången nu på fredag på gymet.

Spår i snön

Det var inte mycket snö som kom, nu när den kom.
Men tillräckligt för att göra det LITE ljusare.
Och tillräckligt för att man ska kunna se spår i snön.
Jag ser precis var Gustav, grannens katt varit.
Och jag ser precis även var fåglarna varit och gått och var koltrastarna borrat ner sig i snön och gjort gropar nedanför fågelmataren i sin jakt på det som småfåglarna petar ner.
Jag hade hellre varit utan snön.

Saker och ting

Den här måsen hänger i taket i mitt vardagsrum.
Det har den gjort länge nu. Och den har bytt vardagsrum på resans gång.
Jag köpte den i Tel Aviv för många år sedan. Kroppen är trä. Vingarna rör sig om det drar i rummet (om jag öppnar dörren till uteplatsen) eller om man drar i de röda banden.
Den är en sån där detalj som jag inte tänker ta bort annat än om den går sönder.
Den hör liksom till min miljö i vardagsrummet.

Nu åker julen ut

Nu ska julen ut.

En del är redan borttaget, som exempelvis julkulorna i min stora monstera. I brist på plats för julgran inomhus fick mina största växter agera julgran.

I vardagsrummet hade jag också min lilla konstgjorda julgran, och en massa ljus.

(Ja, träningscykeln bor där i vardagsrummet. Så att man kan se på TV samtidigt som man trampar. Annars blir det för tråkigt att trampa).

(Nej, strykbrädan står inte alltid där…).

Det enda här som är "jul" är ljusmanschetterna. Allt annat står där också annars.

Även mitt olivträd hade julkulor i år.

Olivträdet står för närvarande i sovrummet, där jag tills igår även hade en stor, vit stjärna i fönstret. Och den sju-armade ljusstaken som jag sett i hela mitt liv. Den var brunt trä från början. Sen var den klarblå till i somras då den blev vit. Mässingsmanschetterna är original.

Ikeas batteridrivna ljus i den. Upptäckte med dessa att om man har uppladdningsbara batterier så blir skenet kallt och trist, men om man har "vanliga" batterier så blir det något helt annat och betydligt trevligare ljus.

Här står även min äldsta Mac, i sovrummet. På den har jag bara äldre program som inte fungerar med nyare operativsystem. Och så är den tänkt att använda för att se på DVD-er i sovrummet.

Och en stjärna till blev det i sovrummet.

I köket såg det tills nyss ut så här.

Men nu är det slut och julen åker ut.

Måste man ha synliga ögonbryn?

Jag är blond. Väldigt blond. Med stigande ålder allt mer blond (förr rödblond, nu vitblond.
Det innebär också att jag har väldigt ljusa ögonbryn och ögonfransar.
Ljusa ögonbryn stör mig inte ett dugg.
Måste man ha synliga ögonbryn?
Ibland blir jag föreslagen att färga ögonbrynen, så att de ska synas bättre. Och att plocka dem.
En gång gick jag på det och färgade dem, för att A. tyckte att jag skulle göra det.
Hatade det.
Varje gång jag såg mig i spegeln såg jag bara ögonbrynen.
Du vänjer dig, sa dom. Du är bara ovan vid att de syns, sa dom. Jag vande mig inte. Det var inte jag.
Väntade i flera veckor på att färgen skulle försvinna.
Det var en lättnad när färgen inte längre var kvar.
Varför måste man ha synliga ögonbryn?
Vad är det för fel med att ha ofärgade ögonbryn?

Vänster öga

Höger öga

Mitt naturliga tillstånd är osynliga (i princip) ögonbryn. Som sommartid syns mer om jag får färg i ansiktet och ögonbrynen blir ännu ljusare av solblekning.
Jag tänker fortsätta med att ha i princip osynliga ögonbryn.
Men jag använder mascara på ögonfransarna. Som är naturligt ganska långa. Utan färg på fransarna försvinner ögonen. Jag har ju dessutom alltid glasögon.

Kom ihåg till mig själv: Kolla innan bilden tas om det finns något uppsendeväckande i bakgrunden innan avtryck… Här har jag fått en mässingsfågel i huvudet.
Egentligen skulle jag vilja ha nya glasögonbågar – lite mindre, lite rundare – men det är alldeles för dyrt. Glasögon och glasögonbågar borde vara subventionerade för oss pensionärer. Eller gratis.

Gott Nytt år!

Gott Nytt år!
Här utanför vardagsrumsfönstret smällde det och såg ut som rena krigszonen från ungefär 20 minuter i midnatt till en kvart över. Sen blev det faktiskt tyst inte så långt därefter. Tyvärr ser man inte så mycket från mina fönster. Många träd och parkeringshus i vägen. Men lite ser man i alla fall utan att behöva gå ut. Många fina fyrverkerier och såna där thailändska flygande "påsar". De senare är lite läskiga när de kommer farande, brinnande mot husen.
Från och med nu är jag fri från allt jobb i bostadsrättsföreningen och tiden är min egen. Känns väldigt skönt.
Nyårslöften? Nej, såna ger jag aldrig. Jag fortsätter gå till gymet 2 ggr i veckan som jag nu gjort i cirka 2,5 års tid. Startar igen den 10 januari. Att röra på sig för styrkan och rörligheten är livsviktigt ju äldre man blir. Har en massa projekt jag nu ska ta tag i nu när jag har lite mer tid. Det blir nog ett bra år hoppas jag både för mig och för mina vänners skull.

Vad gammal hon/han ser ut…

Häromdagen såg jag Wallis Grahn i en biroll i en TV-serie (en sån där 2-delars som kallas serie för att den återkommer 2 delar åt gången med några års mellanrum, med Rolf Lassgård i huvudrollen, "Den fördömde"). Hon spelade en äldre nunna.
Tänkte att jisses vad gammal hon blivit.
Så jag googlade henne och konstaterade att hon är två år yngre än jag och tio år äldre än Lassgård.
Wallis rörde sig i samma kretsar som jag på 60-talet, i Kungsan på tehuset Tetley och i Gamla Stan och på klubbarna. Då drömde hon om att bli skådis. Och det blev hon.

Något liknande hände mig för ett tag sedan då jag var på ett av Adobes gratis-seminarier. En rad snett framför mig på bion där vi var satt vännen G., som jag för många år sedan jobbade ihop med om layouter på forskningsrapporter. Hade inte sett honom på flera år. Knackade honom på axeln vid pausen och sa hej. Han vände sig om och jag tänkte, jisses, vad gammal han blivit. Och tänkte sen att ahum, vad ser egentligen han? Tänker och ser han samma sak? Såg han också någon som blivit väldigt gammal när han såg mig? G. är flera år yngre än jag.

Sen gick vi och fikade efter seminariet och förhörde oss om vad vi gör nu för tiden. Bilden är från då.

Andra man återser efter många år ser bara bättre ut som äldre än de gjorde som unga.

Som B. som dök upp via FaceBook efter att vi inte haft kontakt sen slutet av 60-talet. Men vi har sedan 60-talet inte träffats annat än via FaceBook. Men på den här bilden (lånad från hans FB-sida) påminner han mig om Sean Connery… B. är ett år yngre än jag.

Vissa känner man inte ens igen…

Men på insidan är vi fortfarande runt 20 eller möjligen 30 eller så.

Tiden går. Om några timmar är det ett nytt år.