Så skrev och ritade jag i februari 1965.
Jag har alltid haft ett problematiskt förhållande till klänningar.
Jag trivs inte i klänning.
De är obekväma.
Man kan inte röra sig i dem. Oavsett material eller modell.
Inte gå eller sitta som man vill.
Jag gillar inte klänningar.
Just nu handlar alla postordermagasin och all reklam vad gäller kvinnokläder om klänningar. Klänningar är inne igen.
Jag vill inte ha någon klänning.
Jag har haft ett fåtal klänningar i mitt liv. De flesta hade jag i min barndom, innan jag själv kunde bestämma vad jag skulle ha på mig. Har till och med sytt några själv.
Men aldrig mer.
Gillar inte kjolar heller, men äger fortfarande två. De har jag bara haft utomlands på semester, i riktigt varmt väder. Mest hänger de i garderoben.
Som tur är har jag inte sedan någon gång på 60-talet jobbat på något ställe där klänning eller kjol varit ett tvång.
Tacka vet jag långbyxor. I alla situationer.
