ninisworld: september 2019

2019-09-22

Off-white kofta klar

Början på koftan, 2019-08-28. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag har länge haft ett off-white, tjockt, grekiskt ullgarn som jag över åren stickat tröjor av. Och repat upp. Och gjort annan tröja av. Istället för att köpa nytt garn när förra stick-projektet var klart bestämde jag mig för att nu göra slut på det tjocka vita garnet.

Det grekiska garnet. Foto: ©nini.tjader.2019

Det vita garnet är off-white, 2-trådigt, 100% ull. Det funkar att tvättas i maskin på ull-programmet med fintvättmedel. Blir bara mjukare efter tvätt. Köpte det i härvor på den grekiska ön Korfu för länge sedan. Det har varit en kofta och en väst. Båda upprepade. Jag gör inget med upprepat garn mer än använder det till nya projekt. Garnet luktar ull och har mycket v original-behandlingen kvar i sig (lanolin?). Lukten/doften försvinner efter tvätt.

Koftan, 2019-08-29. Foto: ©nini.tjader.2019

Garnet är lockigt när det är upprepningsgarn, men det fixar5 till sig efter att man stickat det och sedan tvättat det stickade och torkat det plant.

Bestämde mig för att göra att kofta uppifrån-och-ner. Med raglan och lite struktur i stickningen på oket. Strukturen består i ett enstaka varav rätstickning från avigsidan med valfritt antal varv slätstickning emellan. Knappslån med knapphål på ena sidan stickade jag samtidigt med resten av koftan. I övrigt stickade jag fram och tillbaka ner till där jag hängde av maskorna för ärmarna och sen fortsatte fram och tillbaka på kroppens maskor.

Jag lade upp ett lagom antal maskor för halsöppningen (mät mot din egen hals). Satte markörer på 4 ställen för ärmarnas start och slut. Lika många maskor plus knappkanten på de 2 framstyckena som totalt för bakstycket.

Jag gjorde en enkel raglan-ökning vid respektive markör med en maskas ökning på varje sida om markörerna på de varven från rätsidan. Ingen ökning på de aviga varven. Och inga maskor mellan ökningarna. Jag ville inte ha en för synlig rand för raglanökningarna. Jag hade ingen beskrivning att följa. Runt halskanten stickade jag rätstickning i ett för mig lagom antal varv. Jag använde rundsticka nummer 6.

Fördelen med att sticka uppifrån och ner är att man enkelt kan prova under stickandets gång. När jag tyckte att oket var tillräckligt stort och antalet maskor tillräckligt många för ärmarna, var det dags att hänga av ärm-maskorna.

Koftan 2019-09-01. Foto: ©nini.tjader.2019

Ärmarna hängde jag av på kortare rundstickor i väntan på att de skulle stickas. Under ärmarna lade jag upp 6 maskor på varje sida mellan fram- och bakstycke. Sedan fortsatte jag att sticka fram och tillbaka, rakt ner. Här fortsatte jag med enbart slätstickning plus rätstickning för knappkanten. Knapphålen består av att 3 maskor maskades av på ena varvet och 3 maskor lades upp ovanför på nästa varv.

Koftan, 2019-09-04. Foto: ©nini.tjader.2019

Man kan tro att det går fort att sticka med stickor nr 6 och tjockt garn, men deet gör det inte. I alla fall inte med det här garnet. Det var jobbigt att sticka med. Inte tungt eftersom jag stickar med rundstickor och garnet är förhållandevis, trots sin tjocklek, ganska lätt.

Så mellan stickandet på den här koftan stickade jag ett par sockor i Opalgarn, strumpstickor nummer 2,5 (bambustickor) i traditionell modell plus förstärkt häl.

Sockorna, 2019-09-02. Foto ©nini.tjader.2019

Behövde vila händerna från det tjocka garnet som inte gick att sticka snabbt med.

Sockorna 2019-09-09- Foto: ©nini.tjader.2019.

Jag stickade sockorna och koftan till serien "The Good Fight" på HBO Nordic. En slags fortsättning på serien "The Good Wife" (Netflix) som jag sett tidigare. Jag var så inne i serien att jag glömde byta garn till svart på hälen på socka nummer två… Men vad gör det? Jag fick inte heller riktigt kläm på det där med förstärkt häl efter svängen in under foten på hälen. Nästa par sockor så… Jag gillar att sticka sockor. Men jag brukar inte göra flera stickningar samtidigt…

Koftan 2019-09-07. Foto: ©nini.tjader.2019

När det var dags för resår nedtill på koftan beslöt jag mig för en resår av 2 aviga 2 räta. I det här läget var jag inne på nystanet med tidigare ostickat garn vilket syns tydligt på bilden ovan.

Koftan 2019-09-07. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag gjorde en stretchy-bindoff på resåren och fortsatte sedan på ärm nummer ett där jag plockade upp 6 maskor från kroppens maskor under ärmen och fortsatte sedan att sticka slätstickning runt. Jag satte en markör på mittmaskan under ärmen. På vart sjätte varv minskade jag sedan 1 maska 3 maskor in från markören och 3 maskor innan markören genom att sticka ihop 2 maskor. Det ger en mjuk minskning på insidan av ärmen som blir snygg. Kommer inte ihåg på vilken tidigare tröja jag lärde mig det…

En bit ner på ärm nummer ett tog garnet slut. Bilden ovan. Men det hade jag planerat för och visste skulle ske. Jag har en v-tröja jag stickade för några år sen i samma garn. Den är stickad i rätstickning, hela tröjan, så den växer sakta på längden med användning. Jag lånade helt enkelt garn från den.

Avklippt tröja. Foto: ©nini.tjader.2019

Eftersom V-tröjan var stickad i fram- och bakstycket och ihopsydd, och dessutom nerifrån och upp var enda sättet att låna garn från den att klippa av den, ta isär fram- och bakstycke och repa upp och hoppas att resåren från den tröjan skulle räcka till resten av ärmarna på den nya tröjan.

Avklippt. Foto: ©nini.tjader.2019

Jag skall fixa till den här kanten på V-tröjan inom kort. Hur återstår att se.

Koftan 2019-09-11. Foto: ©nini.tjader.2019

Stickade klart ärm nummer ett och började på ärm nummer två. Höll tummarna för att garnet skulle räcka hela ärmen ner…

Koftan 2019-09-12. Foto: ©nini.tjader.2019.

Hittade ett mycket litet nystan till av garnet i min garnbox och stickade vidare.

Koftan 2019-09-13. Foto: ©nini.tjader.2019

Och garnet räckte! Resåren nedtill på ärmarna är också 2 aviga 2 räta.

Knappar till koftan. 2019-09-17. Foto: ©nini.tjader.2019

Återstod att fästa alla trådar, tvätta och blocka koftan. Och välja knappar. I mitt "knappförråd" (en samling knappar som en gång i världen påbörjades av min mamma och fortsatts av mig) hittade jag ovan ben-knappar som jag köpt och använt en gång på 70-talet i nån kofta. Perfekta i färgen men bar sex av dem med den grå randen. Den sjunde knappen (jag hade 7 knapphål) fick bli utan grå rand.

Koftan och knapparna 2019-09-17. Foto: ©nini.tjader.2019

Koftan med knappar, 2019-09-18. Foto: ©nini.tjader.2019

Så var den klar, min off-white kofta. Jag är riktigt nöjd med den. Den sitter bar och är varm och skön. Än är det dock lite för varmt ute för att använda den. Men snart så.

Koftan på mig, 2019-09-18. Foto: ©nini.tjader.2019

Nästa projekt är sjalen "Skymning" av Sofia Kammeborn, i ett alpacka-silke garn. En fröjd att sticka med…

2019-09-14

Det är skillnad på tomater och tomater

Tiny Tim tomater. Foto:©nini.tjader.2019

Det är skillnad på tomater och tomater. Antingen köper man dem på ICA (eller annat ställe som säljer tomater) eller så odlar man dem från frö, eller så köper man en färdig planta och låter den växa upp och skapa tomater.

Tomater från ICA. Foto: ©nini.tjader.2019

Det är inget större fel på tomater som man köper på ICA. Det är bara att hoppas på att de smakar gott. För det mesta är de rätt OK tycker jag. (Ja jag såg den dåliga tomaten på bilden ovan och kastade den efter att jag tagit bilden).

Det är inget fel på tomater man drar upp från frön heller. Beroende på sort och väderlek (mängden sol och värme) blir de oftast helt OK. Men det är mycket pyssel med att drs upp från frö, många moment. Jag gjorde det för två år sedan men troligen aldrig igen. Alldeles för mycket jobb med det.

Tiny Tim tomater, 2019-09-05. Foto: ©nini.tjader.2019

Årets tomatplanta är en Tiny Tim, köpt hos Zetas som färdig, kraftig planta någon gång i slutet på maj. Grannen och jag köpte varsin planta.

Tiny Tim tomater 2019-09-02. Foto:©nini.tjader.2019

Tiny Tim har gett tomater hela sommaren och fortfarande kommer nya blommor och nya tomater. De är väldigt goda. Slår alla andra tomater jag smakat.

Tiny Tim tomater. Foto: ©nini.tjader.2019

Plantan blev högre än förväntat så den behöver stöd. När den står på bänken som ovan har den skydd mot ösregn av grannens ovanpå balkong. Blåser det riktigt hårt ställer jag ner den på golvet på uteplatsen så den inte ska blåsa omkull. Min uteplats har västerläge och mycket sol från ca 11:30 till 19-tiden. på sommaren går temperaturen upp emot 42° i solen och då går det inte att vara här. Men tomaterna gillar det bara de får tillräckligt med vatten.

En bra sak med Tiny Tim är att den tomatorten inte behöver tjyvas (det vill säga att man klipper bort sidoskott som kommer på plantan). Köper nog samma sort nästa år igen. Men än är inte säsongen slut även om temperaturskillnaderna mellan natt och dag gör att vissa av tomaterna har en tendens att spricka där på plantan. Och hinner de inte mogna ute så går det fint att ta in dem och eftermogna inomhus.

Jag älskar tomater. De är mitt bästa godis.

Länkar till tidigare inlägg om tomater här i bloggen:
Tomatfrö från köpta tomater
Skulle ju inte fröså något i år
Jodå det växer
Tomaterna är skördade (inklusive två recept)
Grön tomatmarmelad och inlagda tomater

Humla vilar på tomat. Foto: ©nini.tjader.2019

2019-09-10

Ett par sockor till…

Mellan större stickprojekt så stickar jag gärna och ofta ett par sockor. Jag växlar då mellan antingen nerifrån-och-upp sockor (det vill säga att man börjar vid tårna) och uppifrån och ned (där man börjar med muddarna.

Den här gången blev det traditionella uppifrån-och-ner.

Jag använder en standardbeskrivning från Opalgarn som kom med de första nystanen av Opalgarn för sockor jag köpte hos Pia för ganska länge sedan. Jag gjorde tre avvikelser från beskrivningen. Dels gjorde jag mudden med 2 aviga 2 räta istället för en avig en rät. Dels gjorde jag början på mudden, hälen och tån i avvikande svart Opalgarn.

Dessutom gjorde jag för första gången en förstärkt häl. Inte så svårt på själva hällappen men när man svänger hälen till undersidan gjorde jag helt fel. Inte för att det syns… Nästa gången går det förhoppningsvis bättre.

Garnet är 4-trådigt Opalgarn för sockor. 75% ull, 25% polyamid (för hållbarhetens skull). Stickorna är nummer 2,5 och i bambu. Vassa, så man sticker sig om man är oförsiktig.

Jag har ju en hel del Opalgarn eftersom jag i våras vann 5 stycken 100 grams nystan från Opalgarn på Stockholmsmässsan vid Sy- & Hantverksmässan. Jag valde då dels en-förgat, dels självrandande. Jag har fortfarande flera sorter/färger/mönstringar kvar som jag inte använt än. Så det kommer att bli fler sockor framöver.

Just de här stickar jag vid sidan av en tjock kofta i grekiskt ullgarn. Den är så tung att sticka (trots rundstickor) så jag kan inte sticka hur länge som helst på den utan att få ont i händerna. Då växlar jag om med sockstickning emellan.

Just de här sockorna kom till mycket framför TVn och serien "The Good Fight", en advokatserie på HBO som är fortsättningen efter "The Good Wife" som jag sett alla avsnitt av. "The Good Fight" är ännu bättre och med en hel del politiska vinklingar och anti-Trump i handlingen. Den är mycket bra. En fjärde säsong är utlovad. När jag såg slut tredje säsongen och stickade på de här sockorna råkade det sig som så att jag var så inne i serien att jag glömde byta garn till svart för hälen på socka nummer två… Det upptäckte jag först när jag hade börjat på foten. Så det fick vara så. Det gör inget. Vem kollar färgen på en sockornas hälar?

Buskar och lökar

Två nya buskar har tagit plats i rabatten vid bullerstaketet, den närmast min uteplats. Jag ser den från ena köksfönstret. Jag fick dem av Birgitta H. i min gymgrupp och Ulf H, hennes man.

Kameleontbuske. Foto: nini.tjader.2019

Kameleontbusken (actinidia kolomikta) är en intressant buske. Släkt med kiwi. Klättrande. Om den trivs kommer den att behöva spaljé, men inte just nu. Den får flerfärgade blad på han-plantan., rosa kanter på bladen. Hon-plantan kan blomma och få små ätbara frukter. Återstår att se om den andra busken är hona eller hane… Ska man tro wikipedia så gillar katter den här mer än kantnepeta/kattmynta… Vi får väl se. Gustav och Alice /grannens katter) är inte ett dugg intresserade av kantnepeta… i alla fall inte plantan jag köpte och har planterat i en av rabatterna. (Den svenska wikipedia artikeln finns här, men det finns mer information i den engelska).

På den här platsen stod till häromdagen mina jätteverbenor. Jätteverbenorna är ju bara ett-åriga (om de inte frösår sig själva) och skulle i varje fall snart bort. Så jag grävde bort dem och alla småplantor av stockros, digitalis och små vallmo så jorden blev tom på andra växter. Den rosplanta som satt sig själv där fick vara kvar eftersom den inte står i vägen för kameleontbuskarna.

Innan Birgitta och Ulf kom med buskarna förberedde jag växtplatsen och grävde gropar åt buskarna. Jorden är inte världens bästa, men den gick bra att gräva i och var mer lucker än jag förväntat mig.

Jätteverbenorna grävde vi ner utanför Gullis, min granne, uteplats. Antingen dör de direkt, eller så håller de ut ett tag till hos henne tills de vissnar för hösten. Det fanns en ledig plats där.

I söndags köpte jag lökar på Zetas att stoppa ner i rabatterna, framför allt hos nya buskarna. Två olika sorters krokus och två olika sorters tulpaner.

Tulpanerna, en hög vit doftande med fransig kant och en liten låg som är mest röd, grävde jag ner runt nya buskarna i grupper och formationer. Inklusive runt och framför trollhasseln.

Några av krokusarna fick också komma ner i jorden vid buskarna. Resten i några av de övriga rabatterna längs bullerplanket där jag vet att vi haft lite ont om krokus. I vår får vi se hur det blir. Tulpanerna är INTE rådjurssäkra så jag hoppas jag inte lockar in några rådjur med dem. Vissa är – som i år – har vi klarat oss från rådjur. Men de finns ju i trakten så det är aldrig säkert. Ser fram emot våren och se tulpanerna och krokusarna komma upp.

trollhassel, kameleontbuskar, rosarugosa

Sidor