ninisworld: Min Carbeth Cardigan

Min Carbeth Cardigan. Foto: ©nini.tjader.2018

På Sy & Hantverksmässasn i Älvsjö nu i vår köpte jag 6 nystan (6 hg) Alafosslopi, isländskt ullgarn. Tanken var att de skulle bli en varm väst. Hade då ingen som helst tanke på kofta. Men det blev till sist en kofta, en Carbeth Cardigan.

Alafosslopi isländskt ullgarn. Foto: ©nini.tjader.2018

Alafosslopi är ett tjock (och varmt) garn. Lite stickigt, men inte obehagligt stickigt. Kliar faktiskt inte.

Alafosslopi, islöndskt ullgarn. Fotto: ©nini.tjader.2018

Men sedan en dag fick jag i mitt Instagramflöde syn på en kofta jag faktiskt gillade. Som stickades i samma garn som mitt, fast grått. Här finns hennes Instagramflöde. Så jag googlade vidare på Carbeth Cardigan och hittade både designern, Kate Davies, och mönstret.

Här finns fler av hennes designer och hennes blog.

Mönster och garn, Carbeth Cardigan. Foto. ©nini.tjader.2018

Stickbeskrivningen finns på Ravelery, är på engelska och kostar cirka SEK 70. Där finns även fler bilder. Så jag köpte mönstret och började sticka.

Det jag föll för var hur intagningarna för oket är gjorda på fram och baksida och att de möts mitt bak. Ingen vanlig axel.

Carbeth Cardigan påbörjad. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag har aldrig tidigare stickat efter en engelsk stickbeskrivning. Jag har inga problem med engelska generellt, men stickbeskrivningar är en helt annan sak. Jag kan inte termerna och/eller förkortningarna. Men man lär sig vartefter om man bara tar det lugnt och läser rätt från början.

Carbeth Cardigan redo att sättas ihop. Foto: ©nini.tjader.2018

Man stickar med rundstickor. Många rundstickor. Och när ärmarna är klara (som blev perfekta både i vidd och i längd för ovanlighetens skull när det är jag och sticka ärmar) sätter man ihop hela härligheten på en enda rundsticka och fortsätter uppåt. Ärmarna stickas också de på rundsticka, nerifrån och upp.

Carbeth Cardigan. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag stickade koftan 10 cm längre än vad som står i stickbeskrivningen eftersom jag inte gillar jättekorta koftor. De är kanske bra om man är en person som använder kjol, men det gör inte jag.

När jag kommit nästan upp till halskanten tog garnet slut. Beställde ytterligare ett nystan (100 gram) Alafosslopi, väl medveten om att det troligen inte skulle bli samma färgbad. Men jag hade ju bara halskanten och framkanterna kvar att sticka så bedömde att det inte skulle märkas. Det var mycket riktigt ett annat färgbad när garnet kom Beställde det från garnr.se. Färgen heter Happy red.

Carbeth Cardigan. Foto: ©nini.tjader.2018

När extranystanet kommit, stickade jag klart halskanten (som är en fortsättning på koftan som stickas i ett stycke hela vägen nerifrån och upp), och sedan framkanterna.

Carbeth Cardigan, det allra sista. Foto: ©nini.tjader.2018

Repade upp framkanterna ett par gånger eftersom jag lyckades göra knappkanten på fel sida av koftan. Inte för att det spelar så stor roll, men ändå…

Carbeth Cardigan med gamla tenn-knappar från 70-talet. Foto: ©nini.tjader.23018

Sen letade jag fram lämpliga knappar. Hade tillräckligt många av gamla tennknappar som köpte någon gång på 70-talet och då hade i en annan kofta.

Sen fuskade jag dit knapphål… för jag förstod mig inte på beskrivningen för hur de skulle göra.

Egentligen skulle knapphålen gjorts så här:

1. Work 3 rows of plain i-cord on the 2 sts on rh needle (e.e. *k2, slide sts to other end of needle, pull working yarn across back, k2* repeat from * to * twice).
2. Retaining 2 sts on the needle, slip next 2 sts from lh needle to rh needle.
3. Pass the first st over the second (bind off 1 st).
4. Slip next st from lh needle to rh needle.
5. Pass the first st over the second (bind off 1st).
6. Return remaining st plus the 2 i-cord sts from rh to lh needle.
7. Continue to work i-cord bind off as before to next marker.

Det fungerade inte för mig. Men jag fick till någonting som blev någon slags knapphål i kanten trots allt. Men jag fuskade eftersom jag inte lyckades följa beskrivningen.

Sen var det dags för blötläggning i varmt (inte hett) vatten och tvättmedel för ull. Därefter sköljde jag ur den så gott det gick.

Sen fick den ligga i badrummet och torka på handduk som byttes lite då och då. Och jag vnde på den då och då också. Det tog cirka 4 dygn innan den gick att hänga upp på en uppblåsbar galge, fortfarande i badrummet, och fortfarande inte helt torr.

Någonstans där blockade jag den, dvs sträckte ut den och pressade med medium-varmt strykjärn med presstrasa emellan kofta och strykjärn för att forma den och släta ut den.

Intagningarna för oket fram och bak var knepiga. I all fall åt ena hållet. Så de blev verkligen inte perfekta. Men de är OK.

Det här var knepigt:
Commence yoke shaping as foll:
Step C (RS); *K to 2 sts of marker, k2tog, slm, k to marker, slm, ssk* rep from * to * once more, k to enda. 4sts dec.
Step D (WS): *P to 2 sts of of marker, lld, slm, p to marker, slm p2tog* rep from * to * once more, p to end. 4 sts dec.

Åt ena hållet var lätt, andra hållets lutning var jätteknepig och det blev fel nästan alltid på det aviga varvet. Så lutningen där blev kanske inte så vacker som den borde varit. Men den får duga.

Jag förstår varför man stickar koftan i ett enda stycke och aldrig tar av garnet. Det är ett tjockt garn man inte kan sy med för det går av om man drar i det. att fästa trådar fick göras med tunnare virknål. Jag förslöt även hålen under ärmarna med virknål.

Nu är den klar att tas i bruk. En varm och skön kofta. Jag är nöjd.

ninisworld

Sidor

2018-05-03

Min Carbeth Cardigan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar