Trädgårdsmässan, Nordiska Trädgårdar i Älvsjö, 2018

Årets pelargon 2018, Picotee Pink, foto: ©nini.tjader.2018

Jag var på trädgårdsmässan i Älvsjö i torsdags, öppningsdagen.
Mycket folk, trångt, varmt, och som vanligt jättemånga "dramaten" som folk inte hade full koll på utan bildade massiva hinder i gångarna.

Årets pelargon 2018, Picotee Pink, foto: ©nini.tjader.2018

Jag gillar ändå att gå på trädgårdsmässan. Och jag föredrar den i Älvsjö före den i Kista. Den i Kista är mindre och inte alls lika intressant. Det är mässan i Älvsjö som är den "riktiga" trädgårdsmässan, eller Nordiska Trädgårdar som den heter.

Årets pelargon presenterades av John Taylor. Foto: ©nini.tjader.2018

Årets pelargon 2018 presenterades av John Taylor (känd från TV). Och det blev Picotee Pink, en pelargon med hortensialiknande blommor med rosa kant. Jättefin tycker jag. Jag köpte två stycken för 100 kronor vilket är ett bra pris. Förhoppningsvis ska den trivas och bli stor. Det sägs att den ska vara lätt att ta sticklingar av.

Fågelnäste. Foto: ©nini.tjader.2018

Ett sånt här näste med grästak köpte jag också. Om några fåglar kommer att gilla den vet jag inte, men det är kul att försöka.

Trädgårdshattar. Foto: ©nini.tjader.2018

Fina trädgårdshattar fanns det också, men jag köpte ingen. Jag köpte ju en ny hatt i somras.

Pampiga kaktusar. Foto: ©nini.tjader.2018

Pampiga kaktusar fanns det i Ginkgo blommors monter.

Påskbukett. Foto: ©nini.tjader.2018

En floristmonter sålde stiliga påskbuketter.

Floristmontage. Foto: ©nini.tjader.2018

Floristerna gjorde också märkliga montage av blommor.

Krukor. Foto: ©nini.tjader.2018

Krukmakeriet som gör mina favoritkrukor fanns som vanligt på plats. Just en sån här, stor, vit kruka har jag min Ginkgo Biloba i för närvarande. Nu vet jag också vad den kostar… Jag fick den av Lasse och Camilla (fd grannar) när de flyttade hem till Umeå för de ville inte ta den med sig. Kan jag förstå eftersom den är rätt tunna och förmodligen lätt skulle gå sönder.

Krukor. Foto: ©nini.tjader.2018

Krukorna finns i en massa olika färger, modeller och storlekar.

Äggkoppar med hatt. Foto: ©nini.tjader.2018

De gör även äggkoppar med hatt i flera olika färger. Lite dyra tycker jag.

De görs av Sturehofs krukmakeri. Grannen och jag var där en gång för att titta på plats, men det var just då stängt.

Krukhållare i form av katt. Foto: ©nini.tjader.2018

Andra sålde krukhållare av plåt i form av katt. Billig faktiskt.

En idéträdgård. Foto: ©nini.tjader.2018

Mässan rymde också ett antal idéträdgårdar. Ovan en gård i miniatyr.

Solstol. Foto:©nini.tjader.2018

En annan trädgårdsmiljö med solstol med ogräsmönster ses ovan.

Hängmattor/hängstolar. Foto: ©nini.tjader.2018

Hängmattor och hängstolar fanns det också i en del montrar. Kräver träd eller annan upphängningsanordning. Och jag tycker inte att det är särskilt snyggt med starka färger eller neonfärger i trädgården. Det sticker ut för mycket.

Parmesanostar. Foto: ©nini.tjader.2018

Något man kanske inte förväntar sig på en trädgårdsmässa är en stor monter som enbart säljer gigantiska parmesanostar. Men de fanns där också. Det fanns fler ost-montrar. Och sylt och marmelad förståss.

Dekoration. Foto: ©nini.tjader.2018

Diverse trädgårdsdekorationer fanns det också. Som de här i keramik som man sätter på en järnstolpe och sätter ut i rabatterna eller så. Just den ovan är rätt charmig.

Fågelbad. Foto:©nini.tjader.2018

Ovan ett vackert fågelbad som hängde i en av utställningarna. Kräver också ett träd för upphängning.

En av idéträdgårdarna. Foto: ©nini.tjader.2018

Idéträdgårdarna var i år mer "normala" än de varit tidigare år. Men visst, fantasifulla också.

Hanna Wendelbos balkongutställning. Foto: ©nini.tjader.2018

Mot slutet gjorde jag även ett besök i Hall B där balkongutställningarna höll hus i år. I jag tycker det var synd att de var i Hall B, där inte så mycket annat hände. Hall C var ju huvudhallen på trädgårdsmässan.

En balkongutställning. Foto: ©nini.tjader.2018

Även balkongerna som visades upp var något mer realistiska (utom till storleken) än tidigare år. Men de är alltid roliga att se. Någon idé kan säkert snappas upp från dem, men mycket är orealistiskt i verkligheten.

En balkongutställning. Foto: ©nini.tjader.2018

I Hall B fanns också en märklig stuga med märkliga träfigurer att ställa i trädgården.

En trästuga att ställa i trädgården? Foto: ©nini.tjader.2018

Det var faktiskt en riktig stuga med sängplatser i.

Träfigur. Foto: ©nini.tjader.2018

Träfiguren ovan är ju rätt charmig förståss… Från en tecknad film jag sett på TV men inte just nu kommer ihåg vad den heter.

Trädgårdsmässan är mässan där de inte bjuder på särskilt mycket och det är vettigt att ha en vattenflaska med sig om man inte vill köpa dyrt mäss-vatten när man blir törstig. Det är också en mässa där man inte bara tittar. Här handlar man. Överallt. Folk släpade runt på kassar och dramaten överallt. Undrar hur mycket som köps/säljs under den här mässan…

Årets pelargon. Picotee Pink. Foto: ©nini.tjader.2018

Själv köpte jag två stycken årets pelargon 2018, Picotee Pink, för 100 kronor. Det är ett bra pris.

Rosmarin. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag köpte också en helt vanlig rosmarin. I år lyckades jag inte övervintra de rosmarin jag haft de senaste åren. Den sista, äldsta, dog i förra veckan.

Krypande rosmarin. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag köpte också två stycken krypande rosmarin. Eller hängande om man så vill… Hade en stor sån för ett antal år sedan som var väldigt fin. Köpte två eftersom det var specialpris på 3 kryddväxter för 100 kronor och det blev 3 tillsammans med den vanliga rosmarinen. Jag använder ofta rosmarin i matlagningen och redan igår fick den vara med tillsammans med min klyftpotatis. De 3 rosnarinplantorna köpte jag hos Buketten.  De har fina plantor och en hel del annat för trädgård som jag gillar. Till vettiga priser också. Bara synda att de inte finns in Stockholms-trakten annat än på just trädgårdsmässan.

Pelargon Bontrosai. Foto:©nini.tjader.2018

Det slank också med två pelargoner till…

Bland annat den ovan, en Bontrosai. Den är fascinerande. Vännen Ulla har en sån och jag har blivit lovad en stickling från den nästa gång jag kommer dit. Så snart har jag två…

Den andra pelargonen jag köpte är också den en doftpelargon och heter Attar of Roses.  Ska bli bred och kraftig. Och så doftar bladen förståss. Även Bontrosai pelargonens blad doftar. Det är dock en pelargon som inte blir så stor.

Pelargon Attar of Roses. Foto: ©nini.tjader.2018

När jag mer eller mindre var på väg hem kom jag ihåg de där fågelnästena med grästak och gick förbi och köpte ett sånt. Det hänger nu på bullerplanket utanför mitt köksfönster. Om någon fågel kommer att vara intresserad visar sig…

Mässan slutar idag. Jag tycker den kom för tidigt på säsongen i år. Det är långt mellan mässan och när det blir möjligt att sätta ut sånt man inhandlar på den. För långt. De som inte fått nog kan förståss åka till Kista efter påsk. Men det tänker inte jag göra.

Fågelnäste. Foto: ©nini.tjader.2018

Inga blommande spireor i år

Klippta buskar. Foto: ©nini.tjader.2018

Det här var nyligen en häck som skyddat mot gatan utanför. Det var inget fel på buskarna förra säsongen.

Det blir inga blommande spireor i år i föreningens planteringar.
Föreningen har med hjälp av vår anlitade trädgårdsentrepenör haft en nerklippningsorgie i området.

Nerklippta spireor. Foto: ©nini.tjader.2018

Framför allt har man kapat alla spireabuskar längs med fotknölarna. De här buskarna ovan förhindrade fri trafik av människor genom buskaget för de som tar genvägen från bussen den här vägen. Varför de tar den här vägen är obegripligt, men det gör de. Men nu är ett av hindren för att passera här borta.

Nerklippta spireor. Foto: ©nini.tjader.2018

Nerklippta spireor. Foto: ©nini.tjader.2018

Nerklippta spireor. Foto: ©nini.-tjader.2018

Det ser för jävligt ut. Det blir inga blommande spireor i området i år.

Nerklippta spireor. Foto: ©nini.tjader.2018

Nerklippta spireor. Foto: ©nini.tjader.2018

De här bilderna visar bara några exempel.

Spireor som inte klippts ner. Foto: ©nini.tjader.2018

Men varför slapp de här (ovan) buskarna bli nerklippta? Det var ingen skillnad på de här buskarna och de som klippts ner. Det finns något enstaka ställe till där spireorna inte klippts ner, men det är undantag. Inte för att jag gillar när de är klippta som fyrkanter som gjordes i höstas, men det är bättre än att de klippts längs med fotknölarna… Eller är det här den där andra sortens buske med enbart gröna blad? Minns inte. Svårt att se så här års.

Utglesade korneller. Foto: ©nini.tjader.2018

Och de korneller vi har i området har glesats ur till oigenkännmlighet. De behövde klippas i höjd men en sån här utglesning är att ta i. Det här var vackra buskar med ett tätt och fint lövverk så sent som förra året (och alla år innan dess). Vad blir det av det här risiga?

Nerklippt. Foto: ©nini.tjader.2018

Buskarna ovan klipptes och ansades i höstas. Nu klippte man ner dem ytterligare och glesade ur dem rejält. Tror att de här är havtornsbuskar. Taggiga. Det har varit ett riktigt tätt och fint och dekorativt busksnår hitintills. De låga benvedsbuskarna i förgrunden slapp undan eftersom de var under en större snödriva när klippningen skedde. De skulle by the way behöva lite ansning här och där. Det är ett under att de överlever de snödrivor de begravs under varje vinter.

Men kolla vid den röda väggen bortom dessa buskar. Där står buskarna kvar, oklippta. Bara jämnade i höstas på ovansidan. Varför fick de vara kvar när de andra inte fick det? Minns sinte om de var spireor eller den där andra sorten som bara får gröna blad.

Argumentet från föreningens miljö- & områdesgrupp är att de avtalat med trädgårdsentrepenören om detta och gjort en plan för hur buskarna ska förnyas/beskaras/klippas i enlighet med buskssort. Och att argumentet för nedklippning av de buskar som nu klippts ner kort nu varit att de varit risiga och döende… Problemet är att de inte var just det. De var fina förra säsongen.

Jag är fullt medveten om att man måste föryngra, klippa ner, börja om, beskära då och då. Men så här? Det känns väldigt onödigt. Och varför fick vissa vara kvar, medan andra klipptes ner till marknivå?

Ska bli intressant att se hur många av buskarna som orkar komma igen och hur många år det kommer att ta innan de ser normala ut igen och blommar. De här nerklippningarna har gjorts de senaste två veckorna.

Här hos Odla.nu finns en bra artikel om beskärning av prydnadsbuskar.

Klippta och urglesade buskar. Foto: ©nini.tjader.2018

Tumvantar med många fel

Tumvantar, 2018-03-19 Foto: ©nini.tjader.2018

Jag har precis stickat klart ett par tumvantar. De är fulla med fel, men de är trots det helt användbara. Om man ser felen eller inte beror på hur bilden av vantarna tagits.

Tumvantar, 2018-03-19. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag har stickat vantar förr, men framför allt fingerlösa vantar med halva tummar i höstas. Annars var det länge sedan jag gjorde ett par tumvantar.

Tumvantar 2018-03-19. Foto: ©nini.tjader.2018

De här är en test-stickning. Jag ville lära mig lettisk fläta (randen som går tvärs över mudden) som ajg bara sett på bild och aldrig gjort tidigare, och jag ville testa på tflerfärgsstickning efter att inte ha stickat flerfärgat på väldigt många år.

Jag hade inget mönster utan stickade efter eget huvud. Maskantal googlade jag mig till.

Tumvantar 2018-03-19. Foto: ©nini.tjader.2018

Vänster vante startade jag med 52 maskor. Höger vante med 56 maskor. 56 maskor är bättre. Storleksskillnaden på bredden syns inte på bild men känns på handen med vantarna på. Jag rekommenderar 56 maskor, både på mudd och upp på vanten för ett normaltjockt garn och stickor nummer 3.

Jag använde garnet Novita 7 Bröder och strumpstickor nummer 3. Jag stickar inte med s.k. magic loop. Tacka vet jag strumpstickor.

Muddens början. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag lade upp maskorna med varannan vit, varannan blå. Stickade sedan ett varv rätstickning, också varannan vit, varannan blå ovanpå motsvarande upplagda maskor.

Därefter följde den lettiska flätan. Knepig att göra eftersom det var första gången jag prövade att göra den. Jag googlade mig till hur man gör den och jag tittade också på diverse Youtube filmer för tekniken.

I princip görs den lettiska flätan så här:

När maskorna lagts upp, varannan färg i olika färg, och första varvet stickats varannan maska med ena färgen och varannan maska med den andra färgen, samma färg ovanför samma färg i uppläggningen, så görs två varv som bildar flätan.

Varv 1: Ha garnet på framsidan av arbetet och sticka flätan med aviga maskor, samma färg över samma färg. För varje maska ta garnet varje gång UNDER det garn du just stickat med.

Varv 2: Gör på samma sätt som på varv 12, men ha ta garnet åt andra hållet, dvs ÖVER det garn du just stickat med.

Det här blir flätan. Det är bökigt och lätt att det blir fel. Jag fick repa upp flera gånger och göra om första gången jag provade tekniken. Men jag fick det att fungera till sist. Det handlar mycket om att vara koncentrerad och konsekvent, dvs att hela varvet ta garnet åt rätt håll.

Min högra vante (vante nummer 2) fick två lettiska flätor nedtill på mudden… Mest för att jag ville träna på tekniken.

Tumvante på G. Foto: ©nini.tjader.2018

Efter den första lettiska flätan gjorde jag mudden med slätstickning och varannan maska i den ena färgen och varannan i den andra färgen. Eftersom sån här sorts stickning blir ganska stum gjorde jag inte resårstickning på mudden utan höll den slät. En del gör resårstickning här med varannan rät, varannan avig, men det känns som överflödigt eftersom man ändå inte får någon resåreffekt i mudden. Men det kan ju vara dekorativt.

Tumvante på G. Foto: ©nini.tjader.2018

Efter mudden gjorde jag ytterligare en lettisk fläta som avslutning på mudden.

Därefter övergick jag till själva vantens övre del. Jag stickade varannan vit, varannan blå på vantens baksida (handflatans sida) och två vita, två blå, förskjutna med en maska åt ena hållet på vantens översida.

Tumvante på G. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag stickade ett par varv ovanför muddens avslutande lettiska fläta innan jag började öka för tumkilen. (Kom ihåg att göra tummen åt andra hållet på vante nummer två).

Jag gillar inte tummar som är gjorda som en  öppning på vanten och inte har något extra utrymme. Jag vill ha en tumkil. Det finns många olika sätt att göra den på men jag jag ökade helt enkelt en maska åt varje håll från fram- och baksida av vanten. Jag gjorde det varje varv. Borde ha gjort det vartannat varav vet jag nu… När tumkilen är lagom bred och lagom lång, häng av tummens maskor på antingen en tråd eller på två stora säkerhetsnålar (finns särskilda för stickning) eller liknande.

Tumvantar på G. Foto: ©nini.tjader.2018

När vanten är av önskad längd (dvs upp till och med lillfingrets topp) påbörjas minskningarna för toppen. Jag gjorde som på sockor dvs stickade ihop 2 maskor vid varje sida av kantmaskan mellan fram- och baksida, vartannat varv, och sen varje varv de sista varven tills det återstår 4 maskor på framsida och 4 maskor på baksida. Tag av tråden och drag den genom maskorna och in på insidan av vanten där du sedan fäster dem ordentligt.

Sticka sedan tummen på de maskor du hängt av för den och lägg upp ett par extra maskor i det hål som som bildas mellan framsida och baksida. Jag använder tre strumpstickor för att sticka tummen. Jag stickade hela tummen med varannan maska blått, varannan vit. Mät längden på den hand som ska använda vanten. När den är tillräckligt lång, avmaska genom att sticka ihop maskorna två och två på ett varav (eller mer om det behövs). Ta av garnet och dra det genom de sista maskorna och in på insidan av vanten där du sedan fäster dem.

Vänd vanten ut och in och fäst alla garnändar.

Sticka ytterligare en vante. Den här gången med tummen åt andra hållet.

Färdiga tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2018

Mina två vantar är olika. Den vänstra är stickad på 52 maskor, den högra på 56. Båda tummarna är för breda och i kortaste laget, men de fungerar ändå även om tummen borde varit smalare och mer avskiljd från själva vanten. De båda tummarna har dessutom olika bredd. Den ena vanten har en lettisk fläta längst ner på mudden, den andra två. Den med två är den jag gjorde sist. Lade till en till lettisk fläta för att jag ville få bättre kläm på hur man gör den. Muddens ränder förskjuts en maska åt sidan en bit upp. Det är inte ett fel. Det är fullt medvetet för att få lite variation. Toppen på vantarna är långt ifrån perfekt mönstermässigt. Högervantens topp blev dessutom aningen längre än vänstervantens och lite spetsigare.

Apropos två-ändsstickning hittade jag bra beskrivningar här hos Hemslöjd Handarbetaren.

Nästa gång blir det bättre… De går i alla fall att använda och de är skönt varma tack vare att det är flerfärgsstickat. Det blir ju dubbelt garn i dem med en tekniken. Än är inte kylan och vintern slut… Nu ska jag sticka en kofta i tjockt isländskt garn. Inga mönster. Stickor 6,5 som omväxling.

Färdiga tumvantar. Foto: ©nini.tjader.2018