Nya sopkärl – så blev det

Nu är de gamla sopkärlen utbytta mot nya från Ikea. Rationell heter de. Två grå med lock och två små vita för att hålla ordning på allt löst som låg och skräpade i sopskåpet. Mycket bättre. Och lätta att rengöra. Jag är nöjd.

De gamla såg ut så här. De drogs ut med skåpdörren när man öppnade den. Alla dess delar står just nu ute i cykelförrådet och väntar på vårens städdagar och de containers för grovsopor vi har då. Då försvinner de för gott.

Där barn jag lekt…

För en vecka sedan var jag med grannen G. inne i stan. Vi gick Rosenlundsgatan ner och passerade en av min barndoms lekplatser, Bergsgruvan.

Här lekte vi ofta när jag var liten. Jag gick i folkskolan i Maria skola alldeles i närheten under mina första fyra skolår. Men vi tog oss hit också när det inte var skola. Bergen till vänster, som knappt syns i bild, var spännande att vara i. Då kändes parken jättestor. Egentligen är den inte särskilt stor. Den har parklek – men den var vi aldrig i. Det var inte kul med fröknar som skulle lägga sig i vad vi gjorde.

På vintrarna hade man då, som nu, en sån här släde att köra runt runt runt med när det var snö. Kul att se att den fortfarande finns och med ungefär samma funktionalitet som då. Dvs. någon måste springa runt med pinnen så att den ska röra sig runt med passagerare i släden.

Så här som nedan ser parken ut i Google Maps om sommaren. Släden finns i övre vänstra hörnet av parken, men naturligtvis bara på vintern.

Koltrast? eller björktrast?

Det här är min kompis koltrasten. Eller är det en björktrast? Om det är en koltrast är det antingen en första års hane eller så är det en hona. Någon som vet? Den har ingen gul näbb och den är nästan svart.

Varje dag sitter den här nedanför fågelfrö-automaten och äter. Länge, ofta. Jag brukar titta på den från sovrumsfönstret.

När den inte är där sitter den i ett träd lite längre bort. Den är ensam.

Småfåglarna som äter från fröautomaten rafsar ju ner en hel del på marken. Det tar den hand om. Och är det snö ovanpå, så skyfflar den snö med näbben. Det är den som grävt ut området kring pinnen till frö-automaten.

Macintosh 30 år…

Den ursprungliga Macintosh

Nu fyller Macen 30 år!

Och så här, som ovan, såg min första Macintosh ut. Med fyrkantig mus och allt. Disketterna höll 400KB som mest i första vändan. Senare kom 800KB disketter. Och ännu senare inbyggd hårddisk.


Jag har kört Mac sedan december 1984. Och jag gör det fortfarande. Har väl sett de flesta modeller passera över åren. Just nu har jag en MacBook Pro (ett par år på nacken) och en iMac 24" och en gammal iMac 20" som inte kan ha senaste operativsystemet och bara kan köra äldre program. Den senare bor i sovrummet och är tänkt att visa DVD-er förutom att köra gamla program som inte fungerar på dagens operativsystem.

Jag har alltså kört Mac lika länge som de funnits. Från första 128K modellen och vidare framåt.
Skulle aldrig kunna tänka mig något annat än en Mac. Visserligen är skillnaderna mellan Mac och PC idag betydligt mindre än vad de var då, för 30 år sedan, men jag föredrar ändå Macen.

Dagens modeller hittar du här.
Se även en översikt hos Apple över 30 år med Macen här.

Och naturligtvis har jag även iPhone. Men än så länge ingen iPad.

Min arbetshörna.

Hur tänkte dom här?

Igår skulle jag göra rent återvinningsboxarna/sopförvaringen under diskbänken.
Något jag alltid drar mig för eftersom de är helt hopplösa att göra rena. Man kommer inte åt.
Ska man göra rent måste man demontera hela härligheten.
Så det gjorde jag.
Med hjälp av skruvdragare.
Och gjorde rent alla delar. De fick torka i badrummet över natten.

Monterade ihop dem igen imorse.

Hur tänkte egentligen den som skapade dessa boxar och dess fastsättning? (När man öppnar dörren till diskbänksskåpet dras boxarna ut och kommer ut öppna, och det är ju bekvämt…). Men är det inte meningen att man ska kunna göra rent dem?

Sämre design får man leta efter. HUR har de tänkt sig att man ska kunna göra rent dem utan att ta bort allt helt?

Nu har jag haft dessa boxar sedan jag flyttade hit för drygt fyra år sedan och hela tiden irriterat mig på dem för att de blir grisiga och inte går att göra rena på något enkelt sätt.
Nu får det räcka.
I veckan som kommer åker jag till IKEA och inhandlar deras lösning istället. Dom ställer man bara dit. Inga skruvar eller fastsättningar. Vilket också gör det enkelt att göra rent dem.

Den gamla får gå i grovsoporna.

IKEAs källsortering RATIONELL

Storleken på vattenflaskor

Storleken på vattenflaskor är förbryllande.

Hur mycket vatten tror de som gör flaskorna att man behöver för exempelvis en timme på gymet? Eller är det meningen att man även ska hälla vattnet över sig själv?

Den längst till vänster är den normalstorlek som är den vanligaste. Och den är jättestor. Tung blir den också när den är fylld.

Den i mitten är en gratisflaska jag fick på en mässa för rätt länge sedan. Hyfsat bra storlek, men även den är aningen för stor. Dessutom är drick-pipen besvärlig. Därför har jag letat efter en ny, lite mindre, vattenflaska.

Den längst till höger hittade jag på InterSport i Skärholmen i förrgår (fanns även i svart, pris 59 kr). Precis lagom. 450 ml rymmer den. Och den har en avtagbar hållare. Äntligen har någon begripit att man inte behöver bälga i sig en hel liter vatten (eller hur mycket det nu är i den största). Den mindre kan ju fyllas på igen om man nu blir extremt törstig eller vill ha fräscht vatten. Testar den lilla för första gången nu på fredag på gymet.

Spår i snön

Det var inte mycket snö som kom, nu när den kom.
Men tillräckligt för att göra det LITE ljusare.
Och tillräckligt för att man ska kunna se spår i snön.
Jag ser precis var Gustav, grannens katt varit.
Och jag ser precis även var fåglarna varit och gått och var koltrastarna borrat ner sig i snön och gjort gropar nedanför fågelmataren i sin jakt på det som småfåglarna petar ner.
Jag hade hellre varit utan snön.

Saker och ting

Den här måsen hänger i taket i mitt vardagsrum.
Det har den gjort länge nu. Och den har bytt vardagsrum på resans gång.
Jag köpte den i Tel Aviv för många år sedan. Kroppen är trä. Vingarna rör sig om det drar i rummet (om jag öppnar dörren till uteplatsen) eller om man drar i de röda banden.
Den är en sån där detalj som jag inte tänker ta bort annat än om den går sönder.
Den hör liksom till min miljö i vardagsrummet.

Nu åker julen ut

Nu ska julen ut.

En del är redan borttaget, som exempelvis julkulorna i min stora monstera. I brist på plats för julgran inomhus fick mina största växter agera julgran.

I vardagsrummet hade jag också min lilla konstgjorda julgran, och en massa ljus.

(Ja, träningscykeln bor där i vardagsrummet. Så att man kan se på TV samtidigt som man trampar. Annars blir det för tråkigt att trampa).

(Nej, strykbrädan står inte alltid där…).

Det enda här som är "jul" är ljusmanschetterna. Allt annat står där också annars.

Även mitt olivträd hade julkulor i år.

Olivträdet står för närvarande i sovrummet, där jag tills igår även hade en stor, vit stjärna i fönstret. Och den sju-armade ljusstaken som jag sett i hela mitt liv. Den var brunt trä från början. Sen var den klarblå till i somras då den blev vit. Mässingsmanschetterna är original.

Ikeas batteridrivna ljus i den. Upptäckte med dessa att om man har uppladdningsbara batterier så blir skenet kallt och trist, men om man har "vanliga" batterier så blir det något helt annat och betydligt trevligare ljus.

Här står även min äldsta Mac, i sovrummet. På den har jag bara äldre program som inte fungerar med nyare operativsystem. Och så är den tänkt att använda för att se på DVD-er i sovrummet.

Och en stjärna till blev det i sovrummet.

I köket såg det tills nyss ut så här.

Men nu är det slut och julen åker ut.

Måste man ha synliga ögonbryn?

Jag är blond. Väldigt blond. Med stigande ålder allt mer blond (förr rödblond, nu vitblond.
Det innebär också att jag har väldigt ljusa ögonbryn och ögonfransar.
Ljusa ögonbryn stör mig inte ett dugg.
Måste man ha synliga ögonbryn?
Ibland blir jag föreslagen att färga ögonbrynen, så att de ska synas bättre. Och att plocka dem.
En gång gick jag på det och färgade dem, för att A. tyckte att jag skulle göra det.
Hatade det.
Varje gång jag såg mig i spegeln såg jag bara ögonbrynen.
Du vänjer dig, sa dom. Du är bara ovan vid att de syns, sa dom. Jag vande mig inte. Det var inte jag.
Väntade i flera veckor på att färgen skulle försvinna.
Det var en lättnad när färgen inte längre var kvar.
Varför måste man ha synliga ögonbryn?
Vad är det för fel med att ha ofärgade ögonbryn?

Vänster öga

Höger öga

Mitt naturliga tillstånd är osynliga (i princip) ögonbryn. Som sommartid syns mer om jag får färg i ansiktet och ögonbrynen blir ännu ljusare av solblekning.
Jag tänker fortsätta med att ha i princip osynliga ögonbryn.
Men jag använder mascara på ögonfransarna. Som är naturligt ganska långa. Utan färg på fransarna försvinner ögonen. Jag har ju dessutom alltid glasögon.

Kom ihåg till mig själv: Kolla innan bilden tas om det finns något uppsendeväckande i bakgrunden innan avtryck… Här har jag fått en mässingsfågel i huvudet.
Egentligen skulle jag vilja ha nya glasögonbågar – lite mindre, lite rundare – men det är alldeles för dyrt. Glasögon och glasögonbågar borde vara subventionerade för oss pensionärer. Eller gratis.

Gott Nytt år!

Gott Nytt år!
Här utanför vardagsrumsfönstret smällde det och såg ut som rena krigszonen från ungefär 20 minuter i midnatt till en kvart över. Sen blev det faktiskt tyst inte så långt därefter. Tyvärr ser man inte så mycket från mina fönster. Många träd och parkeringshus i vägen. Men lite ser man i alla fall utan att behöva gå ut. Många fina fyrverkerier och såna där thailändska flygande "påsar". De senare är lite läskiga när de kommer farande, brinnande mot husen.
Från och med nu är jag fri från allt jobb i bostadsrättsföreningen och tiden är min egen. Känns väldigt skönt.
Nyårslöften? Nej, såna ger jag aldrig. Jag fortsätter gå till gymet 2 ggr i veckan som jag nu gjort i cirka 2,5 års tid. Startar igen den 10 januari. Att röra på sig för styrkan och rörligheten är livsviktigt ju äldre man blir. Har en massa projekt jag nu ska ta tag i nu när jag har lite mer tid. Det blir nog ett bra år hoppas jag både för mig och för mina vänners skull.