#denrundafilten

#denrundafilten 2018-09-23. Foto: ©nini.tjader.2018

Den runda filten

#denrundafilten är ett projekt initierat av Tantkofta till förmån för PlanSverige för flickors rättigheter.

Länkar till mönsterbeskrivningen och beskrivning av projektet hittar du här.

Jag har länge följt Tant Kofta, både på Instagram och via hennes egen webbsida och blog. Detta för att jag är en sticknörd. På så sätt blev jag informerad om #denrundafilten.

Tyckte det såg roligt ut och funderade ganska länge på om jag skulle delta eller inte. När sommaren var över (eller snarare sommarvärmen) bestämde jag mig för att även jag skulle sticka #denrundafilten.

Jag hade (och har fortfarande) mycket restgarner/upprepningsgarner i 100% ull. En ull så stickig att jag inte ville ha den som koftor/tröjor eller liknande eftersom den just sticks. På 70-talet då den senast användes fanns inte så många andra alternativ än stickig ull när man ville sticka med ull. Men en filt som man inte har närmast huden borde ju gå bra. Så jag satte igång den 23 september 2018.

#denrundafilten 2018-09-28. Foto: ©nini.tjader.2018

Garnet är ganska tjockt och jag använde rundsticka nummer 5 så till att börja med gick det ganska snabbt framåt. Vartefter rundeln blev större bytte jag upp mig i längd på rundstickorna. Jag började med ett par strumpstickor, sen 40 cm rundsticka, sen 60 cm rundstick, sen 80 cm rundsticka och det blev till sist en 150 cm lång rundsticka. Man behöver i övrigt 16 stickmarkörer för att markera var ökningarna (vart fjärde varv) ska göras. Markörerna flyttar man med uppåt vartefter man stickar.

Det mörkgrå garnet är upprepat från en långkofta jag stickade en gång i världen. Bra garn men stickigt. Kilafors om jag minns rätt.

Det ljusblå garnet är upprepat från en kofta jag gjorde en gång i världen men nästan aldrig använde för att den var så stickig.

Det off-white garnet är mitt grekiska garn som är äkta fet naturull som jag älskar och har haft som en väst som jag repat upp, en kofta som jag repat upp och som jag nu har som en varm v-tröja. Det är mjukt och varmt. Ett bra ull-garn.

#denrundafilten 2018-10-06. Foto: ©nini.tjader.2018

Och det var ROLIGT att sticka den även om varven blev längre och längre och längre.

Enligt mönsterbeskrivningen ska det vara en rand med "pluppar" när man byter färg. Jag försökte mig på det i den första randen med blått och vitt men fick inte till det. Det blev något helt annat, men det fick duga. Försökte mig på det igen lite längre in på arbetet, men lyckades inte då heller. Vet inte vad jag gör för fel med "plupparna".

#denrundafilten 2018-10-10. Foto: ©nini.tjader.2018

Istället för "plupparna" enligt beskrivningen gjorde jag diverse andra mönster. Det blir ju småtradigt att bara sticka slätstickning så mönstren kom till vartefter, liksom färgbytena och emellanåt flerfärgsmönster. Ingen beskrivning för dem. Helt fritt ur mitt huvud.

Trasig rundsticka. Foto: @nini.tjader.2018

Den 10 oktober 2018 gick min längsta rundsticka, en KnitPro 150 cm nummer 5, av. Mitt eget fel. Allt dragande och baxande av flera hundra maskor runt rundstickan blev för mycket för den. I ena änden gick den av i fästet mellan kabel och topp. Älskar de här stickorna. De är SÅ sköna att sticka med. Och så är de vackra och av trä (toppen alltså).

#denrundafilten 2018-10-10. Foto: ©nini.tjader.2018

När längsta rundstickan gick av var filten ca 61 cm från mitten till kanten, dvs ungefär 120 cm tvärs över.

#denrundafilten 2018-10-10. Foto: ©nini.tjader.2018

Inte kunde jag sluta sticka där och då… Jag ville ju bli klar med filten. Så jag beställde ny lång rundsticka (från Hobbii.se) och grävde fram andra, kortare rundstickor och fortsatte sticka på filten.

#denrundafilten 2018-10-16. Foto: ©nini.tjader.2018

Ett tag mot slutet hade jag fem (5) olika långa rundstickor igång runt filten. Bökigt, men det gick. Kunde ju inte bara låta filten ligga tills nästa långa rundsticka skulle anlända i posten.

I början på den sista ljusblå randen försökte jag mig på "plupparna" igen. Och lyckades! Dew blev som de skulle. Så vid nästa rad, den sista vita ovan, försökte jag mig på dem igen. Och misslyckades igen. Det blev något helt annat än "plupparna". Men det fick vara så. Det blev ju i alla fall någon slags mönster…

I det här läget bestämde jag mig för att det fick räcka nu, storleksmässigt. Samma dag anlände nya, långa rundstickan i posten, men jag bytte inte så här på sluttampen. Men jag bytte till rött ullgarn (som förmodligen även det ingick i någon tröja för länge sedan, troligen flerfärgsmönstrad). Hade hela tiden jag stickade filten haft en bild av att de sista varven skulle ha en avvikande färg. Det fick bli rött.

Som kant stickade jag ett antal varv rätstickning (dvs vartannat varv rätt, vartannat varv avigt eftersom det stickades på rundstickor). När jag hade en "lagom" bred kant i rött, avmaskade jag löst den 2018-10-17.

#denrundafilten 2018-10-17. Foto: ©nini.tjader.2018

Den slutliga storleken blev cirka 170 cm bredd för hela filten. Varm och skön att ha i knät nu när det blivit kallare. Varm och skön att svepa om sig i vinter. Och när den inte används, ligga i fotänden på sängen eller i soffan.

Återstår "bara" att fästa alla trådar på baksidan och "blocka" den. I mitt fall innebär det att jag fuktar den med vattenspray och stryker den med ångstrykjärn på ganska låg värme tills det blir torrt, bit för bit. Jag har ingen plats att blocka den på riktigt. Men något slätare vill jag att den ska bli, och att den röda kanten inte ska rulla in sig som den gör just nu.

Det är många lösa trådar där på baksidan… en annan dag.

När jag skulle ge mitt bidrag till Plan Sverige när jag hämtade beskrivningen hos Tant Kofta så misslyckades betalningen. Nu gjorde jag ett nytt försök att ge ett bidrag. Nu lyckades det. Minimibelopp för varje filt du stickar är 50 kr för flickors rätt. Det har till och med en fattig pensionär som jag råd med. Det är naturligtvis fritt fram att betala mer om man vill det och har råd.

#denrundafilten klar, 2018-10-17. Foto: ©nini.tjader.2018

Flytt av odlingsbox med innehåll

Odlingsboxen på baksidan. Foto: ©nini.tjader.2018

Jag hade en odlingsbox i bakre trädgården, utanför mitt sovrumsfönster. Bredvid den två blåbärsbuskar (amerikanska). Och en radonsug.

Förra hösten, den 8 november 2017, sattes en radonsug upp på väggen precis bakom den här odlingsboxen. Den står och blåser ut ett antal bequerel oavbrutet. Rakt ner i odlingsboxen. De kommer från markradon under huset, under mitt sovrum.

Odlingsboxen på baksidan. Foto: ©nini.tjader.2018

Det har aldrig känts särskilt lustig att ha radonsugen stå och blåsa rakt ner i odlingsboxen. Även om de som monterade den sade att det inte påverkar växtligheten... Tro det…

Citronmeliss i boxen. Foto: ©nini.tjader.2018

I boxen hade jag tidigare en stor fransk dragon som jag helt tog bort för ett tag sen. Jag har så mycket torkad dragon just nu att det räcker i åratal… Där fanns också en gammal citronmeliss som stått där i flera år och troget kommer igen efter varje vinter. Den är skördad en gång och torkad. Det ovan är det som växt ut efter skörden.

Persilja i odlingsboxen. Foto: ©nini.tjader.2018

I övrigt i boxen fanns tre stora persiljeplantor och en massa gräslök.

Persilja och gräslök i boxen. Foto: ©nini.tjader.2018

Persiljan är ju 2-årig så med jämna mellanrum måste den bytas ut. De tre plantor jag har just nu var nya i våras så de ska hänga med ytterligare en säsong. Om de överlever vintern.

Gräslöken består dels av en tuva jag köpte färdig och planterade, dels av förr-förra året frösådd gräslök som först i år blivit användbar.

Boxen innan tömning, 2018-10-06. Foto: ©nini.tjader.20128

Före flytten tog jag bort stängslet runt boxen (kattskydd) och grävde upp samtliga plantor med så mycket rötter som möjligt. Tillfälligt ställde jag dem borta vid vinbärsbuskarna tills nya platsen skulle vara klar.

Boxen med bara gräslök kvar. Foto: ©nini.tjader.2018

Hade tänkt flytta dem i hinkarna, men rötterna höll ihop plantorna så bra så det var bara att bära iväg med dem och ställa dem vid den nya platsen.

Gamla boxen. Foto: ©nini.tjader.2018

När jag tog upp planken från boxen från marken visade de sig vara helt sönderruttnade och omöjliga att återanvända. Ny box behövde alltså inhandlas.

Boxinnehållet lördag 2018-10-06. Foto: ©mnini.tjader.2018

Eftersom det här var lördag eftermiddag kunde inköp av ny box inte ske samma dag. Under tiden fick plantorna vänta, ihopträngda på den plats de senare skulle bo i ny box. I hopp om att det inte skulle bli frost och med vetskap om att det skulle regna på dem borde det ju gå bra.

Boxens innehåll på temporär plats. Foto: ©nini.tjadr.2018

Lite ledsna såg de ut där de stod. Hoppas jag inte chockat dem FÖR mycket…

Jag borde också ha mätt längden och bredden på den gamla boxen samt storleken på utrymmet där den skulle stå… men det gjorde jag inte.

När jag kom till Bauhaus (i Alby) fanns det boxar i storlek 80x60 cm eller 120x80 cm. Jag tittade bara på de svartmålade och aldrig de omålade. Att få en från början svartmålad var något dyrare men man slipper ju jobbet att måla den/olja den. 120 cm längd visste jag var för långt för det tänkta utrymmet. Så jag köpte en 60x80 cm stor. När jag senare mätte den gamla boxens plankor visade de sig vara 115 cm lång x 80 cm bredd.

Så allt skulle inte gå ner i den nya boxen.

Nya boxen med innehåll, 2018-10-07. Foto: ©nini.tjader.2018

Bestämde mig för att citronmelissen fick planteras utanför boxen. Det fanns ju plats där bredvid den, och bredvid klematisen och kryprosmarinen. Boxen är faktiskt svart fast det inte ser ut så på bilden.

All gräslök och all persilja fick gott och väl rum i boxen. Måste skörda både persilja och gräslök innan de fryser bort. Två gånger har vi haft frost redan. Tills jag skördat behövs inget kattskydd i form av galler för katterna går inte dit när jorden är täckt med växter.

Nya boxen med innehåll 2018-10-07. Foto: ©nini.tjader.2018

Gallret med ram fick nu placeras baktill i boxen istället för på en kortände som det stod tidigare. Tidigare var det ju lika brett som boxens bredd, nu är det lika långt som boxens längd eftersom den nya boxen är mindre. När jag skördat här (jag fryser in persilja och gräslök) och det blir i princip tomt så behövs det kattskydd igen. Men nu ska det enligt prognosen bli ett par dagar med varmt höstväder så jag hinner skörda innan allt fryser bort.

Där gamla boxen stod. Foto: ©nini.tjader.2018

Så här ovan) ser det nu ut där den gamla boxen stod. Bara blåbärsbukarna (2 amerikanska) kvar och myntan invid planket.

Mynta och pepparmynta 2018-10-03. Foto: ©nini.tjader.2018

Myntan och pepparmyntan har jag skördat för ett bra tag sedan och torkat och stoppat i glasburkar när den torkat klart. Sen dess har den kommit upp så här mycket igen. Och blommar igen.

Mynta och pepparmynta 2018-10-03. Foto: ©nini.tjader.2018

Den 26 oktober kommer radon-gubbarna igen och monterar ytterligare ett utsugsrör in under vardagsrummet. Då blir det ännu mera drag från radonfläkten antar jag. Bara hoppas att det inte också blir mer ljud på den. Hitintills hör jag den knappt.

Måste köpa gräsfrö till det nakna området där gamla boxen stod. Och så efter att gubbarna varit där den 26 oktober och monterat ett utsugsrör till. De kommer ju att kliva runt just i det här området.

Borde jag flytta blåbären? De trivs bra på det här området. De har tidigare stått på ett annat ställe där de inte trivdes alls.

Platsen för gamla boxen. Foto: ©nini.tjader.2018

Begravning och gravar

Nacka Kyrka. Foto: ©nini.tjader.2018

I torsdags var jag på kusin Lillemoo (Lundberg) begravning i Nacka Kyrka. Lillemoo blev 86 år. En hel del folk var på begravningen. Tre grupper som jag upplevde det. En med äldre personer som jag förmodar var hennes bekantskapskrets, en med scouter klädda i scoutdräkter (Lillemoo var aktiv i scouterna), och en med familjen. Som kusin ingick jag i familjegruppen.

Kusin Kerstin och Harold Allen (Karins make). Foto: ©nini.tjader.2018

Vi samlades utanför kyrkan innan.

Kusin Sune, bror till Lillemoo. Foto: ©nini.tjader.2018

Det var en solig och kall höstdag.

Harold, Carin och Jayson Allen utanför kyrkan före begravningen. Foto: ©nini.tjader.2018

Sen gick vi in i kyrkan och begravningen gick sin gilla gång.

En ung Lillemoo.

Lillemoo, Karin, Sune. Lindblad syskonen.

Kusinerna på mammas sida. Stående bakre raden från vänster: Jag, Karin och Anita. Sittande från vänster: Gun, Kerstin, Evy och Lillemoo. Och sittande främre raden: Olle och Sune.

Att träffa en del av kusinerna igen var trevligt. Lillemoo träffade jag senast 2010 på den kusinträff vi då hade hemma hos kusin Kerstin. Bilder finns här:
<https://www.facebook.com/media/set/?set=a.465252033372&type=3>

Lillemoo september 2010. Foto: ©nini.tjader.2018

Det var en fin begravning, bra präst, fin levande musik och sång. Mycket traditionellt. Uppskattades av alla som var där.

Lillemoos kista. Foto: ©nini.tjader.2018

Kistblommorna utanför kyrkan efter begravningen. Foto: ©nini.tjader.2018

Efteråt förtäring och kaffe med tårta i församlingssalen bredvid.

Kusin Karin och Jayson (son). Foto: ©nini.tjader.2018

Per-Arne, Anica, Sune. Foto: ©nini.tjader.2018

Kusin Sune och Harold, Karins man. Foto: ©nini.tjader.2018

Efter begravningsförtäringen tog kusin Kerstin och  jag en promenad på kyrkogården. Nacka kyrkogård är en gammal och fin kyrkogård. En stor del av min släkt är begravd här.

Lundbergs-graven. Foto: ©nini.tjader.2018

Här kommer Lillemoo att gravsättas, hos sin man Arne.

Släktens och föräldrarnas gravar

Kusin Kerstin och jag tittade också in hos gravarna till våra gemensamma släktingar.

Titus och Tekla grav på Nacka Kyrkogård. Foto: ©nini.tjader.2018

I graven ovan vilar min mormor och morfar (det vill säga kusin Kerstins farmor och farfar). Jag kände dem aldrig. Jag var inte född när mormor gick bort och bara ett år gammal då morfar gick bort. Mamma var yngst i syskonskaran.

Alf och Ena grav, Nacka kyrkogård. Foto: ©nini.tjader.2018

Den här graven är kusin Kerstins föräldrars, morbror Alf och moster Ena.

Farmors syster med familj. Foto: ©nini.tjader.2018

I graven ovan vilar farmors äldsta syster och hennes familj. Stenen ser alldeles nyrenoverad ut. Måste ha gjorts i samband med Johnnys begravning.

Men var vilar farmor? Jag vet att hennes namn inte står på den grav hon vilar i. Jag hade för mig att det var i Samuelsson-graven? Har mailat Nacka kyrkogårdsförvaltning och frågat. Farmor gick bort 21 januari 1960.

Alice och Oskar Tjäder grav på Nacka kyrkogård. Foto: ©nini.tjader.2018

Och här ovan är mammas och pappas grav. Ska den se ut så här? Jag levde i tron att om jag betalar för skötsel av graven så ska de åtminstone hålla stenen ren… Uppenbarligen inte. Vem ansvarar för det? Är det jag? Är det kyrkogårdsförvaltningen? Har mailat dem och frågat. Lite svårt för mig att ta hand om. Jag bor i Tumba, är inte bilburen. Även om det nu blivit lättare att ta sig dit sedan tvärbanan går till Sickla, så tar det i alla fall cirka 1,5 timme dit och lika mycket tillbaka med kollektivtrafiken. Visserligen betalar jag billigaste möjliga gravskötsel, men hur mycket är det att sköta här? Har mailat kyrkogårdsförvaltningen, med bild och frågat. Får se vad de svarar. Så här kan det ju inte se ut. Näst intill omöjligt att läsa texten. Gravrätten här är för alltid och inte begränsad. Då vore det ju fint om man kunde läsa texten på stenen…

När det blir min tur

När det blir min tur vill jag varken ha någon begravning eller någon grav. Tydligen kan man ha det så nu för tiden. Sprid mig för vinden. Inga kristliga begravningsritualer och/eller gravar som någon ska betala underhåll för. Jag tillhör ju inte svenska kyrkan. Den lämnade jag på min 18-årsdag.

Begravningar får en att tänka på sånt här. Jag har varit på sammanlagt sex (6) begravningar inklusive Lillemoos. Först farmors, sen mammas, sen pappas, sen Jannes brors, därefter Ullas make Feri. Och nu Lillemoos. Pappas begravning organiserade jag. Det var en borgerlig begravning (inte uppskattat av en del släktingar, men av hans gamla vänner som visste hur pappa tänkte och tyckte).

Borde kanske fylla i det där vita arkivet… blir ju inte yngre.

Nu flyttar vi in

 Blommor inne och på uteplatsen 2018-09-20. Foto: ©nini.tjader.2018

Nu flyttar vi in

Det blev en något tidigare inflytt av krukväxter från uteplatsen än jag hade tänkt mig och än vad det brukar vara. Det berodde på stormen Knud, som till sist inte blev så förfärlig hos mig som förväntat. Visst var det hårda vindar och kastbyar, men inte så hårt som de varnat för.

Därför tog jag in de krukor jag inte ville skulle fara i backen och/eller växten blåsa sönder. Alternativt ställde jag ner dem på golvet på uteplatsen där de inte är ett sånt vindfång som när de stod på altanräcket.

Rosbåge med vildvin. Foto: ©nini.tjader.2018

Rosbågen med vildvin blev jag tvungen att knyta fast bättre i altanräcket eftersom den höll på att flyga iväg vid de första hårda vindarna. Den andra bågen med kaprifol står stadigare. Men det beror på kaprifolerna som själva håller fast den.

Sånt som gått av. Foto: ©nini.tjader.2018

En stor gren på min Mårbacka pelargon gick av i flyttandet på grund av blåsten. Den står nu i en vas på köksbordet. Med lite tur kanske den får rötter… Inte för att jag behöver ännu en Mårbacka…

Mårbacka pelargon. Foto: ©nini.tjader.2018

"Resten" av Mårbacka pelargonen står än så länge kvar ute på uteplatsen. Har bara flyttat den från bordet till en pall. Snart måste den in. I natt ska det bli bara +4°C sägs det. Det klarar pelargonerna, men så mycket lägre temperatur är att utmana ödet om jag ska ha kvar den.

Mina två köksfönster idag. Foto: ©nini.tjader.2018

I köket står numera mina två Bontrosai pelargoner. Var rädd att de skulle blåsa av om de var kvar ute. Har även flyttat in palettblads-krukan. Den behöver man vakta. Blir snabbt torr inomhus.

Plantagens röda. Foto: ©nini.tjader.2018

Till ena köksfönstret har jag också  tagit in Plantagens röda pelargon, en calliente har jag för mig den heter om jag minns rätt. Som alltid när man tar in pelargoner från utelivet får man räkna med en massa vissna blad som man får ta bort. Och blommorna kommer att skräpa ett tag. Överlever den så gör den. Om inte så åker den ut.

I vardagsrumsfönstret. Foto: ©nini.tjader.2018

I vardagsrumsfönstret står nu också en röd hängpelargon och min ginkgo biloba. Den senare har varit helt naken, inga blad, på hela sommaren, men nu börjar de komma. Den ser fortfarande lite naken ut, men det kommer blad lite varstans på den.

Fikonträd och picotee pink. Foto: ©nini.tjader.2018

Min picotee pink pelargon har också fått flytta in för att blommorna inte skulle blåsa bort. Likaså har de tre fikonträdet fått komma in när det blåste som värst. De får nu stanna inne. Ska bara sätta dit belysningen till dem också… De har vuxit mycket nu på sistone och har många nya blad.

Picotee Pink pelargonen ( årets pelargon 2018) ser fin ut just nu. Vi får se hur den klarar inomhusvistelsen. Där den står nu blir det för mörkt. Jag kommer att slakta min sista doftranka i fönstret på bilden ovan (men utanför bild). Då hoppas jag få rum med Picotee Pink i fönstret.

Oregano i boxen. Foto: ©nini.tjader.2018

Efter att ha skördat oreganon, och hängt in i klädkammaren på tork, fick de sex oreganoplantorna (varav en från boxen i bakre trädgårdsdelen) alla mellanlanda i den box där rabarbern tidigare växte. Efter vintern får vi se hur många oreganoplantor som överlevt. Då flyttar jag dem till annat ställe. Här ska vi ha något annat nu när rabarbern inte bor  här längre.

Boxen i den bakre trädgårdsdelen kommer jag snart att flytta. Det känns lite olustigt att ha den ståendes mitt i utblåsten från radonsugen…

Rabatt två, numera med rabarber. Foto: ©nini.tjader.2018

Ovan syns rabatten som nu innehåller de två rabarberplantorna. Vi får se om de överlever och om de tänker bli större än de blev i boxen. Annars finns här bara två tulpaner och en allium…Innan något mer planteras här vill vi se om rabarbern alls kommer upp i vår…

Attar of Roses pelargon. Foto: ©nini.tjader.20187

Min Attar of Roses pelargon står fortfarande kvar på uteplatsen. Den klarade blåsten bra där i hörnet. Men den måste ju också inomhus om jag ska övervintra den. Problemet är bara var jag ska ställa den… Nej, jag har inga tillräckligt varma förråd eller garage eller liknande. Det är bara normal rumsvärme som gäller.

Lavendel. Foto: ©nini.tjader.2018

Lavendeln som stod på bordet på uteplatsen står just nu på ryggen till bänken på uteplatsen eftersom det är soligaste och varmaste platsen. Den kommer att flytta ner i jorden inom kort tillsammans med de övriga lavendel vi redan har. Lavendeln är just nu på andra blomningen. När första blomningen var över klippte jag av blommorna. Sen kom det nya.

Vita pelargoner. Foto: ©nini.tjader.2018

Vad jag ska göra med mina vita pelargoner vet jag inte för närvarande. Dels har jag de ovan i den stora krukan. Det är årets sticklingar, sex (6) stycken i en och samma kruka. Även om jag skulle ta upp plantorna och plantera var och en i varsin egen kruka så kvarstår problemed var de skulle kunna övervintra inomhus.

Vita pelargoner. Foto: ©nini.tjader.2018

Sen har jag tre vita pelargoner till. De ursprungliga plantorna där två är övervintrade en gång, och en två gånger.

Vit pelaregon, moderplantan. Foto: ©nini-tjader.201§8

De tre äldsta ska in. Förra vintern tillbringade de i sovrumsfönstret och det ska de få göra i vinter igen. Där står just nu en ganska stor Karlbergare som jag måste hitta en annan lösning till. De här vita pelargonerna är en bra sort (okänd för mig) som klarar det mesta i form av värme, sol, torka, ösregn och övervintring inomhus i rumsvärme.

Min lilla granplanta (ovan) har också vuxit över sommaren och borde väl kanske grävas ner nånstans… men var?

Klätterhortensia. Foto: ©nini-tjader.2018

Klätterhortensian på uteplatsens baksida har fortfarande gröna blad. De har bara börjat gulna lite. Jag väntar på att de ska bli helt gula och falla av. Jag behöver fortfarande olja in plankets baksida där den växer…

Olja till planket. Foto: ©nini.tjader.2018

Vill helst inte olja in medan klätterhortensian fortfarande har blad. Dels är bladen ivägen. Och ingen av mina växter är förtjust i den svartpigmenterade oljan utan mår ganska dåligt av den. Därför har jag väntat med att göra just den här delen av planket. Men jag kan ju inte vänta hur länge som helst. Då riskerar det att bli för kallt.

Kylan har börjat komma. Vildvinet på bågen utanför har börjat rodna. Det är vackert. Hösten ÄR här. Långsamt, långsamt flyttar vi in, både växterna och jag.

Bågen med vildvin. Foto: ©nini.tjader.2018