2012-01-29

You've Got to Hide Your Love Away


Det är rätt fantastiskt hur vissa låtar triggar vissa minnen. Helt plötsligt. Mycket lång tid senare.
Nyss spelades "You've got to hide your love away" med John Lennon på radion.
Oh vilka minnen.
Den och "Norwegian Wood" och vissa andra Beatles-låtar från den tiden.

Dany och jag, vintern 1965–1966, kibbutz Hagoshrim.

Med the Beatles är jag på kibbutz i Israel (Kibbutz Hagoshrim) och med Dany (Daniel Elkouby – när som helst ska jag göra klart den sidan på min site. Just nu finns där bara en bild på Dany.).

Jo jag har alla Beatles låtar. Både på LP och överförda till digitala versioner. Men jag lyssnar inte så ofta på dem. Det är när de kommer plötsligt, via radion, de ger en sån minnes-kick.
Jag hade med mig en resegrammofon till kibbutz Hagoshrim. Den var grön minns jag. Och så mina Beatles-skivor. Där satt vi ofta efter jobbet Dany och jag. Eller Dany och jag och min rums-kompis Jaqueline, och lyssnade på the Beatles. Ibland fler från vår ulpan-grupp. Dany var inte i vår ulpan-grupp, han bara jobbade på kibbutzen av och till och åkte hem till Haifa emellanåt.

Förklaring: Ulpan var ( är? kibbutz ulpan) en språkutbildning på kibbutz i Israel, där man jobbade halva tiden och pluggade hebreiska den andra halvan av tiden. Mest var det nya immigranter i grupperna. Med sitt halvtidsjobb på kibbutzen "betalade" man utbildningen, inkvarteringen, arbetskläderna, arbetsskorna, tvätt- och strykning, cigaretter och godis och basnödvändigheter och mat.


Vår lärare ovan, Eliahu Katan, på Ulpan Kibbutz Hagoshrim, vintern 1965-1966. Rökning i klassrummet? Ja, när det gällde läraren…

Just på min ulpan på Hagoshrim var vi från så många olika länder (Turkiet, Marocko, Iran, Irak, Schweiz, Holland, England, USA… och så jag) att vi var tvungna att prata hebreiska med varandra. Alltid. På så sätt lärde vi oss hebreiska tämligen snabbt. Och undervisningen var uteslutande på hebreiska. Effektivt. Efter ett halvår hade vi examen med prover. I min grupp klarade vi alla nivå gimmel (tredje nivån), vilket var den högsta examensnivån på ulpan.

Kibbutz Hagoshrim ligger i övre Galileen, nära Golan-höjderna och Syrien och Libanon. På den tiden tillhörde Golan-höjderna fortfarande Syrien och det hände att raketer uppifrån Golan for över Hule-dalen där kibbutzen är belägen.

Mycket har ändrats på Kibbutz Hagoshrim sedan jag bodde där. Även på den tiden (1965-1966) fanns hotellverksamheten. Men det såg definitivt inte ut som Kibbutz Hotel Hagoshrim gör idag. Och de baracker vi bodde i är nästan obeskrivliga…


Här är jag och min rumskompis Jaqueline, vintern 1965–1966, utanför vår barack. Till höger är dusch och toa. Primitivt? Ja. Men det fungerade någorlunda. Det var kallt på vintern (uppvärmning med fotogen-element) och vi hade möss (åkermöss) i väggarna på vintern. Jacqueline var extremt rädd för möss… Jacqueline kom från Marocco och var fransk-språkig. Min hebreiska fick därför en släng av franskt uttal som hänger kvar än idag. (Att även Dany var fransk-språkig i grunden gjorde inte saken bättre).

Vår (tjejernas) barack, Hagoshrim 1965–1966.

Undrar var Dany och Jacqueline och de andra gör idag… Dany blev sedemera polis i Tel Aviv, men vi tappade kontakten någon gång i slutet på 60-talet. Det går inte att hålla en relation levande per brev på det avståndet. FaceBook fanns inte då…

2012-01-24

Och så kom snön

[Domherren ovan är en fågelmatare som jag köpte förra julen på Taxinge Julmarknad.
Just nu har den ett halvt äpple som fågelmat, annars talgbollar].

Och så kom då snön häromdagen. Hela hösten har man varnat för att det skulle bli en lika kall och snörik vinter som de senaste två åren.
Så fel de hade – vilket gläder mig.
Det kom lite snö ett tag före jul. Men det försvann snabbt.
Nu kom det lite mer. Och det är tyvärr fortfarande kvar.
Det är inte särskilt kallt, bara några få minusgrader.
Det enda som är bra med snön är att det blir ljusare ute och att det är bra för rabatterna eftersom den täcker mina krokus och tulpaner som är på god väg upp. Snö skyddar faktiskt växtligheten mot kyla. Om mina krokus och tulpaner överlever är en helt annan sak. Det tar ett par månader innan jag vet det.
Jag gillar annars inte snö alls. Inte ens när jag var liten gillade jag snö. Och jag har aldrig gillat att åka kälke eller skidor heller. Eller skridskor.
Tacka vet jag gröna vintrar.



2012-01-14

Min last – heminredningstidningar

En av mina laster är heminredningstidningar. Kan inte vara utan dem. Det började någon gång i 20-årsåldern när jag för dyra pengar köpte en tysk heminredningstidning (minns inte vad den hette) som var ganska svår att få tag på. Specialbutik för utländska tidningar var lösnigen. Det fanns inga seriösa svenska heminredningstidningar då. Jag frossade i bilderna av de snygga inredningarna som fanns där. De var så annorlunda mot vad som var vanligt och gångbart i Sverige under den tiden. Och drömde om att någon gång kunna få mitt eget boende att se ut så som de visade.
Så har det fortsatt.
Just nu prenumererar jag på Allt i Hemmet, Hus & Hem och Sköna Hem (jag har haft dessa tre av och till genom åren, ibland bara en, ibland, som nu, alla tre). Samtliga har egna Facebook-sidor och egna siter.


Allt i Hemmet 
Den är lite vardagligare än Sköna Hem. En del hands on. Den har funnits länge. Och jag har haft den av och till genom åren. Varje gång jag ska betala för den funderar jag på om jag ska säga upp den. Igen. Den är nog den vardagligaste av mina heminredningstidningar. Har en hyfsad site.


Hus & Hem. Även den här som en motvikt till det tjusiga i Sköna Hem. Men jag gillar den. Man "måste" ha något som motvikt till Sköna Hem. Den har också funnits länge och jag har haft den av och till genom åren. Sen är det ju så att även om det finns tydliga trender i inredningsområdet, så tolkar varje tidning det på sitt sätt. Och de har inte samma stylister. Har sämsta siten.

Sköna Hem. Den prenumererade jag till att börja med på från och med dess allra första nummer.
Efter ett antal år började deras heminredningsreportage anta en fotograferingsteknik som var trendig just då. Allt var suddigt. Under samma period fanns det även mat-tidningar som använde den suddiga fototekniken. Man visade också bara hörnor av de möbler och inredningar man visade. Det blev mindre kul att titta på reportagen. Så jag sa upp prenumerationen. Och även på den suddiga mattidning som använda samma teknik.
Först flera år senare, och efter en del tvekan, började jag åter prenumerera på Sköna Hem. Det är numer min favorittidning vad gäller heminredning. Inspirerande och intressant. Mycket reklam klagar en del på, men visst, det är ju det de här tidningarna lever av. Men jag tycker ändå att det är lätt att urskilja vad som är reportage och vad som är reklam. Och viss reklam är intressant den med. Älskar varje stund med Sköna Hem. Skulle verkligen sakna den om jag av någon anledning skulle bli tvungen att säga upp prenumerationen. Har en mycket bra site.

Under en kort period hade jag en prov-prenumeration om tre (3) nummer av Elle Interiör. Men jag gillar inte Elle Interiör. Det är mer reklam än inredningsreportage i den. Inredningsreportagen liksom försvann i all reklam. Och de reportage som fanns (finns?) upplevde jag som röriga. Gillar inte foto-stylingen i den.

I höstas köpte jag också första numret av Hemstylat. Det kom i september. Det har inte kommit fler nummer sedan dess. Pejlade de enbart av marknaden eller tänker de komma med fler nummer? Den är lite annorlunda. Lite mer hands on, göra själv. Men är Sverige redo for lite DIY (Do It Yourself)? Gångbart på TV, men i tidningsform? Läser på deras facebooksida att det ännu inte är bestämt när nästa nummer kommer. Låter oroväckande. Ges ut av IDG. IDG brukar inte syssla med heminredningstidningar. Deras site har inte uppdaterats sen i höstas annat än med att tapet-tävlingen nu är avslutad.
En annan sorts "heminredning" är att trädgårdsinreda. Så för ett år sedan ungefär började jag även prenumerera på tidningen Allt om Trädgård. För att kunna frossa lite i blommor och buskar och annat godis för trädgården. Inte för att jag har så mycket trädgård, bar lite, lite grand, men för att det intresserar mig.




Ibland kommer nästan alla tidningarna på en gång. Eller ungefär samtidigt. Då blir det mycket att läsa… Och nej, jag vill inte läsa dem digitalt. De ska vara på papper.

2012-01-10

Dammarna i Tumba


Min favoritpromenad går till dammarna i Tumba.

Det går ett elljusspår från villaområdet bakom Storvreten in i skogen och runt Stora Dammen och Lilla Dammen och tillbaka igen.  Jag var vid Stora Dammen första gången i början av augusti 2010. Därefter har jag, ensam eller med sällskap, gått den rundan åtskilliga gånger vid olika årstider. Hemifrån, spåret runt och tillbak hem, tar cirka två timmar i lagom gånghastighet. På vintern, om det finns snö, blir spåret ett skidspår och man får se upp för skidåkarna. De blir som tokiga om man inte håller sig vid sidan av skidspåret. I år har det hitintills inte varit tillräckligt med snö för att det ska bli skidspår.
Senast jag var där var i fredags, den 2012-01-08. Bilderna är från då.


Det är en vacker plats. Ser olika ut var gång man kommer dit.
I fredags var vattenståndet ovanligt högt, det lilla vattenfallet ner från Stora Dammen till Lilla Dammen kraftigare än vanligt. Isen hade nästan lagt sig, men var mycket tunn. Snön föll dagen innan.


Bäcken nedanför Stora Dammen var också bredare än vanligt.


Vintertid ser man även Lilla Dammen (ovan). Andra tider på året är det för mycket löv och grenar i vägen för att se den.


De senaste veckornas stormar har gått hårt åt skogen.
El-kablarna till elljusspåret är nedrivna på många ställen.
Jättestora granar (och andra träd) har brutits av och dragit med sig kablarna.
Skogsröjning pågår och bjässarna sågas ner till hanterliga delar och forslas bort. Men än ligger de där och vittnar om stormens framfart. Fler träd än man kunde tro gick åt här. Sorgligt att se.

Foto: ©Nini Tjäder 2012

2012-01-08

Rödhåriga och rödhåriga


Jag gillar rödhårig katter. Grannens Gustav (ovan) exempelvis, som besöker mig om min dörr till uteplatsen är öppen just när han passerar. Han är så fin.
Däremot gillar jag inte rödhåriga karlar. Tycker att det är direkt avtändande med rött hår och röd kroppsbehåring. Sorry guys… ;)