Det har blivit en väldigt konstig debatt om barnfria kaféer.
En del upprörs över att en kaféägare på Kungsholmen ville utestänga småbarn och barnvagnar.
En del kallade det diskriminering.
Det är då det blir konstigt. När det kallas diskriminering.
Rökare är numera inte välkomna inomhus på varken kaféer eller restauranger. Vilket de flesta tycker är bra. Jag också.
Hundar är normalt inte välkomna inne på kaféer och restauranger. Vilket de flesta tycker är helt normalt. Jag också.
Men när det kommer till småbarn och barnvagnar blir det plötsligt diskriminering?
På mitt gym utbröt en spontan diskussion i damernas omklädningsrum häromdagen.
Samtliga tyckte det var ett bra att någon sa nej till småbarn och barnvagnar på kafé.
Att det borde göras på fler ställen.
Att det är en pina att behöva ha ylande småbarn omkring sig eller föräldrar som byter blöjor vid borden (snacka om ohygieniskt).
Eller att man knappt kommer in på fiken för att det är så många barnvagnar.
Önskan om att få fika i lugn och ro, ensam, eller att kunna prata i normal samtalston med kompis vid bordet utan att bli överröstad av ylande ungar. För föräldrarna märker ju inte om ungen ylar eller är till besvär för andra kafégäster.
Sådana fik ville alla i gymets omklädningsrum ha.
Utan barnvagnar och ylande ungar.
Såna fik vill jag också ha.
Det vore skönt.
