Virkade tofflor av restgarn

Virkade tofflor av restgarn. Foto: ©nini.tjader.2017

Nu har jag virkat ett par "tofflor". Av restgarn.
Inte världens vackraste… verkligen inte. Snarare riktigt fula och alldeles för breda.

Restgarner. Foto: ©nini.tjader.2017

Hade de här (ovan) restgarnerna. Inte särskilt mycket av något av dem. Tjocka ullgarner från för länge sedan. Kom fram till att de borde räcka till ett par tofflor och inte så mycket mer.

Virkade tofflor. Foto. ©nini.tjader.2017

Jag använde en stor virknål, nummer 6. Hur tjock virknål du använder beror på hur tjockt garn du virkar med.

Virka först sulorna, dvs först en rak sträng med maskor som är lite kortare än den fot tofflan ska sitta på.

Virka därefter runt den strängen och öka maskorna i hörnen i båda ändarna genom att sticka 2 maskor i en så att sulan fortsätter vara platt. Fortsätt så tills sulan är tillräckligt stor för foten. Då slutar du öka maskor och virkar bara rakt upp.

Virkade tofflor. Foto: ©nini.tjader.2017

Virka runt runt längs kanten tills kanten är lagom hög vid hälen.

Virkade tofflor. Foto: ©nini.tjader.2017

När kanten är lagom hög baktill för att omsluta foten och hälen virka ihop kanterna i ena änden för att stänga toffeln. Virka ihop dem från insidan av toffeln. Virka därefter cirka två varv runt öppningen. Tag av garnet och fäst trådarna. Färdigt.

Virkade tofflor. Foto: ©nini.tjader.2017

Ganska fula tofflor, men… Blev av med lite restgarn. Bylsiga och alldeles för breda blev de också. Och lite sneda… Men det får duga.

Virkade tofflor. Foto. ©nini.tjader.2017

2019-02-28
Igår åkte de här tofflorna i soporna. De har tjänat väl och varit varma och mjuka. Har tvättat dem på ullprogrammet i maskin utan problem. Men nu var de slut och foten kom ut genom undersidan. Att de höll så länge som de gjorde var faktiskt förvånande.

Trädgård i början av november

Trädgård i början av november. Foto: ©nini.tjader.2017

Trädgård i början av november är inte särskilt inspirerande.
Visserligen är det fint med höstfärger, men…
Gräsdungen i förgrunden har vuxit fint och den hitflyttade spirean har nu slutat sin höstblomning och bladen blivit vackert röda.

Än har vi inte satt ut snöpinnarna som ska hindra snöplogarna att köra in över våra planteringar. Men vilken dag som helst nu…

Parkeringen. Foto: ©nini.tjader.2017

Vid parkeringen har föreningen och vår trädgårdsentrepenör tagit ner sly och buskar som inte ska vara där samt ansat bort de lägsta grenarna på björkarna. Ser väldigt prydligt ut numer.

Bergklint och silverarv. Foto: ©nini.tjader.2017

Bergklinten blommar igen men börjar se lite trött ut. Silverarven har inga blommor men dess blad är ovanligt fina. rensade bort allt visset för ett tag sedan.

Blommande alunrot. Foto: ©nini.tjader.2017

Vissa alunrot plantor blommar för fullt. Just den här ovan har lite ovanliga, kraftiga blommor. Ser ut som små hyacinter.

Blommande alunrot. Foto: ©nini.tjader.2017

Även alunroten ovan blommar igen. Helt annan sorts blommor än den med gröna blad.

Höstanemon. Foto: ©nini.tjader.2017

Höstanemonen i rabatten vid parkeringen blommar också fortfarande även om den ser lite trött ut om man tittar närmre på den.

Aronia med bär. Foto: ©nini.tjader.2017

Aroniabusken, som jag flyttade i somras, har fullt med bär och de röda bladen har nästan alla fallit av. Förra året ville fåglarna inte äta av bären. gHäromdagen såg jag en koltrast i gräset under busken som liksom hoppade upp och tog ett par bär. Så i år kanske fåglarna äter upp bären. De är för få för att plocka och göra något av, men de smakar bättre i år än förra året.

Röd röllika. Foto: ©nini.tjader.2017

Den här röda röllikan blommar igen.  Har även en massa vita, men just den röda tycker jag bäst om. De vita ser mer ut som ogräs…

Blåbärsblad. Foto. ©nini.tjader.2017

Bladen på blåbärsbuskarna (2 stycken) är vackert röda. De flesta har ramlat av och blåbärsbuskarna är snart helt nakna. De hade bra med bär i år. Förhoppningsvis blir de ännu bättre nästa år. Ett orosmoment där är att en s.k. radonfläkt kommer att installeras i husgrunden på onsdag med lådan på väggen med utsuget ut mot just blåbären.  Hur reagerar blåbären på det? Som jag förstått det blir det också varmare just i närheten av lådan med fläkten.

Nejlika- Foto: ©nini.tjader.2017

Nejlikan i rabatten har kommit med nya blomknoppar som håller på och slår ut. Om den överlever vintern över huvud taget är en öppen fråga. Ibland överlever de, ibland dör de.

Trädgården i november. Foto: ©nini.tjader.2017

Allt är inte visset än, men mycket är det. Allt har heller inte vackra färger. Mest ser det brunaktigt och förbrukat ut.

Hortensia. Foto: ©nini.tjader.2017

Minsta hortensiabusken har vackra färger på bladen. Den har aldrig blommat sen den flyttade till den här platsen. Vi funderade på att flytta den i somras till ännu någon annan plats men det blev aldrig av.

Klätterhortensia och klockranka. Foto: ©nini.tjader.2017

Klätterhortensian på baksidan av uteplatsens höga plank har tappat alla sina löv och gjort sig redo för nästa säsong. I år hade den tre blommor, de första någonsin. Hoppas de blir fler nästa år. De gröna bladen här är klockrankan/cobea som fortfarande blommar för fullt men bladen har börjat bli lila av de frostnätter vi haft på sistone. Till höger på bilden ovan syns lite av kaprifolerna vars löv snart fallit av. De löv som är kvar på den är nu gula.

Nejlikrot. Foto: ©nini.tjader.2017

Nejlikroten i rabatten med olika alunrot blommar för fullt. Den flyttade jag hit sent på säsongen och den verkar trivas här. På dess förra växtplats hände noll och intet med den och den blommade väldigt sparsamt där. Här trivs den betydligt bättre.

Jättevallmo. Foto: ©nini.tjader.2017

Jättevallmon flyttade jag också sent på säsongen från den plats den stått på sen i våras. Nu ser den ut som om den tänker bli något till nästa säsong. Än har den inte blommat…

Rababerboxen. Foto: ©nini.tjader.2017

Odlingsboxen där våra två rabarberplantor växer har fått sällskap av grannens oregano och timjan och ett antal nejlikplantor. Hennes dragon i bortre hörnet växer också för fullt. Nejlikorna bor där bara över vintern. Överlever de flyttas de i vår någon annanstans.

Rabatt. Foto: ©nini.tjader.2017

Rabatten i hörnet vid syrenbusken ser mest skräpig ut så här års- Lammöronen är jättefula och den röda solhatten har i princip blommat klart sin andra blomning.

Här stod dagliljorna. Foto: ©nini.tjader.2017

I rabatten ovan växte dagliljorna. De är nu helt slut för säsongen och dess vissnande delar är bortplockade. Dessvärre tog katten Alice det som täkt för att använda den här rabatten för att uträtta sina behov… Den var helt uppgrävd häromdagen. Sen jag tog bilden har jag satt dit pinnar för att hålla katterna borta från den här rabatten. Jag vill ju ha dagliljor och annat även nästa år. ser inte ut just nu som om något växer här, men det gör det. Här finns även de flesta av mina aklejor som så här års är osynliga.

Lavandel med mera. Foto: ©nini.tjader.2017

I långa rabatten frodas våra lavendel. Lavendelplantorna blir några fler varje år. Både grannen och jag har haft lavendel i kruka på våra respektive uteplatser (för doftens skull). Mot slutet av säsong åker de ner i rabatten för att förhoppningsvis överleva vintern. De står framför rosbusken som på sistone fått en del nya grenar. Lavendeln verkar trivas just här. Det är en torr och solig plats i trädgården.

Rosenflockel. Foto: ©nini.tjader.2017

Den höga rosenflockeln vid bullerstaketet är slut för säsongen. Den blommade väldigt fint och länge i år med stora blomställningar. Nu är det bara några fröställningar kvar av blommorna.

Höstvädd/Scabiosa. Foto: ©nini.tjader.2017

Höstvädden/Scabiosa har också blommat fint i år och länge. Blomman ovan slog ut häromdagen. Lite blek så här års, men fin.

Annars är det mesta trött och slut för säsongen, som solhatten nedan… Nu kan man gå in och glömma trädgårdsarbete till i vår.

Solhatt. Foto: ©nini.tjader.2017

Halsduk från 70-talet

Halsduk från 70-talet. Foto: ©nini.tjader.2017

Jag grävde fram en gammal halsduk från 70-talet häromdagen. Jag stickade den då ungefär.
Den är 25 cm bred och 180 cm lång.
Röd, i ett garn som tyvärr kliar. Förmodligen 100% ull. Normaltjockt garn.
Så här långa halsdukar är tydligen helt rätt att ha nu igen.

Halsduk från 70-talet. Foto: ©nini.tjader.2017

Beskrivning

• Lägg upp jämt antal maskor, i mitt fall 74 maskor och troligen stickor 3,5 eller 4.
• Sticka rätstickning i 6 varv.
• Gå därefter över till att sticka 2 aviga och 2 räta i förskjuten resårstickning. Förflytta resåren en maska åt ena hållet på varje varv.
• Efter ca 12-14 varv (valfritt antal beroende på hur långt man vill ha mellan böjarna), ändra riktning på förskjutningen så den går åt andra hållet. Då bildas zigzagmönstret.
• Upprepa detta tills halsduken är så lång du vill ha den. Min är 180 cm lång.
• Avsluta med sex varv rätstickning.
• Knyt en frans i varje ände. Tror att första bilden ovan är självförklarande för hur den kan knytas.

Nu ska jag tvätta den här gamla halsduken i maskin i förhoppning om att den ska bli mjukare och mindre stickig och gå att använda… Och för att få en fräsch doft på den. Den har ju legat undanlagd sen 70-talet…. Om den inte blir mjuk och mindre stickig får jag ge bort den till någon som kan ha den som tål ull.

Halsduk från 70-talet. Foto. ©nini.tjader.2017

Luktärtor i november

Luktärtor i november. Foto: ©nini.tjader.2017

Att den 1 november gå ut på uteplatsen och konstatera att luktärtorna fortfarande blommar för fullt känns lite udda. De har klarat de senaste nätternas frost och en då den första snön föll (inte mycket snö, men det blev lite vitt en stund).

Luktärten Old Spice Miss Willmott. Foto: ©nini.tjader.2017

Jag sådde frön från två olika sorters luktärtor som jag köpte hos Zetas. Sådde dem någon gång i början av april. De grodde redan efter cirka fem dagar. På påsen för den ovan  – Old Spice Miss Willmott – stod det att det var 20 frön. Det var 21.

Luktärten Black Knight. Foto: ©nini.tjader.2017

Den andra sorten, också den från Zetas, heter Black Knight. På påsen stod det att det var 20 frön. Det var 23. Annars är det vanligt med fröpåsar man köper att det är färre i dem än vad som står på dem. Men inte hos Zetas.

Luktärtorna 2017-04-14, blötlagda. Foto: ©nini.tjader.2017

Första lägger man ärtorna i blöt i minst ett dygn. Sedan stoppar man dem i jorden och sätter en plastpåse runt krukan. Därefter väntar man. Hittade e n bra beskrivning på internet för hur man skulle sköta om frösådden.

Luktärtorna 2017-04-29. Foto: ©nini.tjader.2017

Till att börja med växte de små plantorna i varsin kruka. I slutet av april bodde de inomhus om natten och utomhus dagtid.

Luktärtorna 2017-05-28. Foto: ©nini.tjader.2017

I slutet av maj fick luktärtorna vara ute dygnet runt. Nu utan plastpåsar som skydd. Jag väntade på att plantor av klockranka skulle börja säljas eftersom planen var att klockranka och luktärtor skulle dela på en stor kruka vid väggen vid spaljén. Här var de klippta för första gången för att få dem att dela sig och bli fler grenar och senare blommor.

Luktärtor och klockranka, 2017-06-05. Foto: ©nini.tjader.2017

Den 5 juni planterades luktärtorna äntligen tillsammans med klockrankan. Någon kanske undrar varför jag inte satte luktärtorna i marken? Har försökt det tidigare men det har inte fungerat i mina rabatter. För varm och torrt? eller?

Luktärtor och cobea 2017-06-22. Foto: ©nini.tjader.2017

Sen var det bara att se den växa och börja vänta på blommorna.

Luktärtor och klockranaka 2017-07-02. Foto: ©nini.tjader.2017

Och visst växte både luktärtor och klockranka. Redan här började jag ångra att de var planterade tillsammans. Det blev väldigt rörigt  och trångt där mot väggen.

Luktärtor och klockranka. 2017-07-15. Foto: ©nini.tjader.2017

Och värre blev det.

Luktärtor och klockranka, 2017-07-20. Foto: ©nini.tjader.2017

Och det bara växte och växte. Blommor? Inte riktigt än men här någonstans började blomknoppar synas.

Luktärtor 2017-07-24. Foto. ©nini.tjader.2017

Och så äntligen började de blomma. Har då och då tagit in några enstaka för doftens skull, men de håller inget vidare inomhus. Vissnar på ett par dagar. Så det slutade jag med. Någon enstaka gång har de (och klockrankan) fått näring, men inte särskilt regelbundet eller ofta.

De bara fortsatte att blomma och blomma och blomma och blommar fortfarande. Klockrankans blad har blivit lilafärgade av frosten, men luktärten ser ut precis som den gjort sen i juli. Den bara fortsätter blomma…  Hur länge till kan man fråga sig? Kan varken ta bort klockrankan – som också fortsätter blomma – eller luktärten förrän båda är helt slut. De senaste veckorna med skyfall då och då har inneburit att jag slutat vattna dem. De är ju mer eller mindre dränkta…

Tyvärr kan man inte riktigt njuta av dem så här års. Det är för kallt helt enkelt. Eller ösregnar.

En sak vet jag: Jag ska inte sätta och dra upp luktärtor igen. Visst, blommorna doftar ljuvligt, men plantan ser bara skräpig ut. Nästa år ska jag ha enbart klockranka på den här platsen.

Luktärtor och klocksranka, 2017-11§01. Foto: ©nini.tjader.2017

#notme

Winter is coming. Första snön. Foto: ©nini.tjader.2017

Hade inte tänkt ge mig in i diskussionen om #metoo eftersom den känns väldigt främmande. Men sedan ett tag nu har det börjat likna masshysteri där kvinnor i alla åldrar mer eller mindre försöker överträffa varandra om vad de varit med om. Det stör mig. Så nu sticker jag ut nacken.

Hur mycket av det som sägs/skrivs bygger på sanning? Hur mycket av det är förvanskade minnen från lång tid tillbaka? Hur mycket är skvaller eller förtal? Hur mycket är hämndbegär långt i efterskott?

När man dessutom hänger ut folk med namn och bild, då har det gått för långt.
Hur vet uthängarna att personen de hänger ut är skyldig till det de påstår? Hur mycket är missförstånd eller överdrifter? Många hakar på och kommer med ytterligare anklagelser om både det ena eller det andra (alkoholism, drogmissbruk, våldsamhet). Är det sant det de säger/skriver? Eller är det bara förtal och svartmålning? Vem vet? Inte sociala medier i alla fall.

Är det rätt att peka ut personer, hänga ut dem och gå med blåslampa och beskylla dem för än det ena än det andra? Nej, aldrig. Först måste man meddelst oberoende krafter ta reda på om anklagelserna stämmer. Eller inte stämmer.

Förstå mig rätt. Jag tycker att det är bra att man diskuterar sexuella trakasserier eller mobbning av olika slag. Men det finns gränser för vad man säger och hur när man börjar prata om specifika personer med namn och bild. Det är ALDRIG OK att hänga ut någon.

Under mina 74 år i livet har jag aldrig känt mig utsatt, eller sexuellt trakasserad av män.
Beror det bara på att männen/grabbarna tyckt att jag varit sexuellt oattraktiv? Inte alls. Jag har aldrig haft svårt att få pojkvänner eller att attrahera det motstående könet. Snarare tvärtom faktiskt. Jag har alltid varit respekterad av mina manliga kontakter/bekanta/arbetskamrater/vänner.

Jag var ung på det glada (?) 60-talet när allt var tillåtet oavsett kön och det var fri kärlek som gällde. Jag har å andra sidan hela livet mest haft män/pojkar/grabbar som vänner och de flesta av mina ex-pojkvänner (de som fortfarande är i livet) har förblivit mina vänner genom livet även efter vi gjort slut. (Fast deras nya kvinnor har i en del fall motsatt sig vänskapen).

Har jag bara haft tur? Kanske. Jag dras inte till maskuliner som utövar härskartekniker eller som visar kvinnoförakt. Det är adjö direkt om jag skulle snubbla på någon som var så. Jag dras till män som respekterar mig som människa.

Jag gick 8 år i 7-årig flickskola (ja det fanns såna på min tid). Hatade det hela tiden. Den där 100% kvinnliga miljön… Hade hellre velat gå i realskola med grabbarna på min gata. Men mamma tyckte att jag behövde bli mer kvinnlig och satte mig i flickskola. Man har inte så mycket att sätta emot vid 11 års ålder när det valet skulle göras. Jag har och har haft få väninnor. En del av dem är inte längre i livet (vi blir ju äldre).  Jag har alltid trivts bättre med män än med kvinnor. För att män är rakare och ärligare och snackar mindre skit än många kvinnor. Jo, så är det som jag upplever det.

Jag har haft flera långa och bra relationer med män genom livet. Ingen av dem har innehållit kvinnoförakt eller sex-trakasserier.

Jag jobbade länge politiskt och satt ett tag i Huddinge kommunfullmäktige. Det fanns inga sextrakasserier eller mobbningstendenser från män mot kvinnor där heller.

De sista fem yrkesverksamma åren jobbade jag på Aftonbladet, en av de mest utpekade arbetsplatserna på sistone vad gäller sextrakasserier. Jag känner inte igen mig i beskrivningarna i exempelvis DN om AB. Förvisso arbetade jag inte som journalist, utan som datatekniker på teknikavdelningen/supporten. Men ändå. Jag hade daglig (och nattlig vid nattpassen) kontakt med de flesta journalisterna. Jag känner inte igen mig i beskrivningen av arbetsklimatet. Jag gick i pension i augusti 2010 – skulle det ha ändrat sig sen dess?

Eller är jag förblindad för att jag mest umgåtts med män genom livet? Det tror jag inte. Å andra sidan är jag inte så lätt-kränkt eller så känslig för sånt som olika personer slarvigt kan tänkas slänga ur sig eller mena som skämt. Hör man nåt/ser man nåt så får man väl säga ifrån att det inte är OK? Precis som med främlingsfientlighet.

Nej, #notme.
Jag hänger inte på #metoo hysterin.
Avslöja de som inte sköter sig eller begår sexbrott, men gör det på rätt sätt, utan uthängningar och/eller publiceringar med namn och bild innan en oberoende utredning kommit fram till vad som hände eller inte hände. Och prata om det när det hände/händer, inte 12 år senare.

#notme

Rätstickad halsvärmare

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Att sticka en rätstickad halsvärmare är nog den enklaste form av stickning man kan göra. Naturligtvis kan man komplicera det med mönster, flera färger och andra dekorativa inslag, men man måste inte. En halsvärmare är en kort halsduk. Välj ett garn som inte kliar. I mitt fall är det återanvänt alpackagarn (samma som jag använde i rätstickad mössa nyligen).

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Så här gjorde jag:

• Lägg upp 35 maskor på stickor nummer 7. Det blir cirka 24 cm i bredd.
• Sticka rätstickning till "lagom" längd. I mitt fall blev det 60 cm.
• Mot slutet, gör knapphål genom att på ett varv maska av 2 maskor med jämna mellanrum över varvet för så många knapphål som du vill ha. På nästa varv lägg upp 2 maskor ovanför de avmaskade maskorna. Sticka ytterligare ett par varv. Maska av.
• På andra änden av halsvärmaren, sy fast lika många knappar som du har knapphål. Klart.

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Man behöver inte särskilt mycket garn till den här. Ta vad du har hemma. Det enda viktiga (som jag ser det) är att garnet inte ska klia mot halsen. Det går bra med syntetgarn också förutsatt att det klarar att tvättas utan att växa till oigenkännlighet (de flesta syntetgarner töjer sig).

Rätstickad halsvärmare. Foto: ©nini.tjader.2017

Rätstickning på den ledden är väldigt töjbart och elastiskt så man behöver inte knäppa upp halsvärmaren för att få den på sig. Å andra sidan behöver man inte heller knäppa alla knapparna.

Om du inte vill sticka knapphål, sy bara ihop ändarna på halsvärmaren och sy på knapparna som dekoration ovanpå. Du kan göra den tight eller vid beroende på hur du vill ha den (och kanske på hur mycket garn du har).

Mössan jag gjorde nyligen är i samma garn som halsvärmaren så de går utmärkt att använda tillsammans. Har mer garn, så det blir nog också ett par fingerlösa vantar av det. Fortsättning följer med andra ord…

Rätstickad halsvärmare och mössa. Foto: ©nini.tjader.2017